Time flies…

Mitt senaste inlägg. Ja, det var som så fyllt av ångest att jag inte ens orkat logga in här på evigheter. Det blir som alltid mängder av tankar som cirkulerar och hur jag än  vrider och vänder på mig själv så får jag det inte till att bli bra. Mina elaka och nedvärderande tankar vinner dessvärre alltför ofta och det tar sådan kraft.

Nu har jag dock repat mig ganska så bra. Känner mest frustration över denna damens agerande nu och jag vet i dag att jag gjort precis samma sak om denna situation med den lille mannen hade inträffat igen. Det är nog bara sådan jag är. Hård, rättvis och överfylld av kärlek och värme. Och det här med att vara hård, alltså, det är så svårt att säga vad det betyder men i mitt eget huvud så hör jag en röst, som jag tycker är helt hemsk men som är otroligt principfast dock börjar jag nu förstå att min omgivning inte tycker att jag låter så där hård och hemsk som jag själv upplever det. Men oavsett. Jag hoppas bara att det jag gör blir bra i slutändan. Att jag hjälper min son på traven i stället för stjälper. Hur det går? Ja. Det återstår och se om några år…

2016-10-15-15-17-45
På en månad händer det såklart massor. Det vet vi alla. Vardagen snurrar på och helgerna är över på ett ögonblick. Men jag hänger med än så länge. Min status sammanfattas lättast genom att säga att det varit höga berg och djupa dalar.
Minst sagt.

I dag har jag åtminstone startat dagen med en lång skön promenad tillsammans med Fröken Svår. Perfekt start. Inte fullt så perfekt fortsättning när jag kom hem då alla fönster och dörrar på nedervåningen stod på vid gavel för att vädra ut den vidriga doften av smält plast. Vi hade nämligen turen på vår sida i går då katterna knallat runt på spisen och lyckats sätta i gång en platta…och självklart just den plattan som det stod en kastrull med ett durkslag. När jag öppnade dörren när vi kom hem i går så stank det. Alltså den doften. Så frän och ihållande. Det är alltså durkslaget som smält ner i kastrullen och det är ett under att det inte börjat brinna och att huset står kvar.

Men att, svettig efter en snabb promenad komma hem till ett hus som är isande kallt, det är minsann ingen bra kombo. Jag började frysa, ända in i märgen var jag isande kall och mitt enda alternativ var att kila upp på övervåningen där det var aningens varmare och kröp ner under täcket. Där var jag sedan placerad under två timmars tid, huttrande.
Slutligen kunde jag ta mig in till duschen och snaska i mig lite frukost innan dagens dagsverke startades. Inget stort sådant direkt, jag skriver de kommande två veckornas meny och morgondagens handlingslista. En smått uttråkande uppgift men ack så viktig för att få våran vardag att fungera på bästa möjliga sätt.

Men nu är det dags att göra sig i ordning för att styra kosan norrut. En liten ort ska få ett besök av familjen Hagström/Olsson under ungefär en timmes tid innan vi vänder åter hemåt för lördagsmys i sängen med film och gotta.

Vad det är vi ska göra?
Det berättar jag mer om vid annat tillfälle!

hjärta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.