Someday…?

I går var det vägning. Och även min nya onsdagssyssla. Som är att hjälpa Coach Anna med medlemsregistrering och tillhörande kassaarbete. Därav min stress som jag skrev om i föregående inlägg. Att jag skulle hinna fram i tid. Jag kan direkt säga att jag inte klarade det. Vid halv fem klev jag ut från PP i Falun och klockan fem skulle jag, enligt plan vara på plats, i Gräv. Det går inte. Så är det bara. Och det gick inte.

Men med andan i halsen och Fröken Svår på släptåg så tog jag slutligen plats vid kassan. Medarbetaren på fyra ben satt självklart tätt intill. Nyfiket spanande på medlemmarna. För det kunde kanske tänkas att de hade något gott att bjuda på. En vet ju aldrig. Och hundar innehar en otrolig förmåga att leva på hoppet. Konstant.

Klockan sex, när alla medlemmar fått sin dom på vågen, började lektionen och då smet även jag in och vägde mig. Något som jag annars gör innan lektionsstart. Dock hade jag gärna sluppit se siffran som visades i går. Även om jag var medveten om att det skulle vara ett plus. Så var det ändock tufft att se det. Då blir mina aningar besannade. Hela dagen hade jag känt mig konstig. Med riktig ballongmage och ett konstant illamående(nej, jag är inte gravid) samt näsblod i omgångar så var det onekligen något i kroppen som var ur balans.

2015-10-22 11.01.29

Plus på vågen. Inte supermycket. Jag vet att det kan vara vätska. Men det är inget att göra åt nu. Det enda jag kan göra egentligen, det är att kämpa på till nästa vecka och sikta på ett minus. Förhoppningsvis ser diagrammet lite roligare ut då.

2015-10-22 11.02.46

Jag har under flera veckor haft det lite kämpigt med maten. Motivationen har varit bra under veckorna men så snart helgen kommit så har det fallerat. Allt för att planeringen inte funkat som den ska och det har gått för lång tid mellan intag av föda. Och det vet jag. Att då blir det allt som oftast inte bra.

Min frustration över vikten är stor. Lusten finns där stundtals. För att sekunden senare vara puts väck. Det svänger så otroligt fort och anledningen till att jag inte riktigt orkar stå emot suget finns inom mig. Ja, det är såklart det mentala måendet, alla tankar och grubblerier, som tar all energi i från mig. Och då blir det att jag alldeles för lätt halkar av banan. Fokuset tappas snabbare än en hinner blinka och jag ger mer eller mindre upp, direkt.
Letar ursäkter.

2015-10-22 14.36.33Och det är så dumt. Korkat. Idiotiskt.
Jag vet ju. Innerst inne vet jag. Att jag mår så mycket bättre när jag tar de kloka besluten. De som ger mig energi och kraft. Jag vet ju. Jag gör ju det.
Så i dag har jag varit strikt. Hållit mig inom min ProPoints budget, ätit mellanmål och druckit vatten.
Så enkelt.

I morgon är en ny dag. Jag ska göra de kloka valen som jag vet att min kropp mår bra av. För att jag vet att när jag gör de sämre valen, då åker humöret sådan berg och dalbana att jag blir trött på mig själv. Därav sockerfritt och ersättningen vid behov är frukt. Det är sött. Det innehåller socker. Men betydligt hälsosammare. Nu är fokuset att klara en dag i taget. Men självklart har jag inför nästa veckas kassatjänst och vägning lovat både mig själv och Coach Anna ett minus på vågen.
Och så ska det bli.

Jajemen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.