Snäppet värre…

Bortsett från min vistelse på Hotell Gökboet under förra sommaren så måste jag erkänna att denna veckan har varit snäppet värre. Något jag inte trodde var möjligt men ångesten som jag har inom mig efter en veckas sjukdom.
Alltså.
Den går inte att beskriva.
Om jag hade haft ork hade jag helt klart tagit en spade och grävt en djup, djup grop och hoppat ner i den för att så småningom, med tiden, ”komposteras” och bli ett med jorden. Allt för att plågas så mycket det bara går under så lång tid som möjligt. För de känslor som belägrat mig har varit ångest både i form av att jag är sjuk och att kroppen inte har haft någon ork. Men det som dominerat har varit min ångest för att jag lämnat mina arbetskollegor i sticket. Att de får slita, jobba extra och utföra mina arbetsuppgifter för att jag inte är på plats. Och alla mina ”måsten” som jag åtagit mig att göra, som just nu ligger på vänt samtidigt som tiden springer i väg. Det är ett misslyckande om något att svika och inte leverera. Jag vet att det är bättre att vara hemma i stället för att smitta kollegor, barn och andra i sin omgivning. Men för egen del så skulle jag helst ha tillbringat min tid på jobbet, i ett isolerat rum där jag åtminstone kunna utför administrativa uppgifter.
Checka av papper efter papper.

Men så är icke fallet.
Att jag avklarat pappersarbete.
I stället har dagarna passerat utan leverans,
utan känslan inom mig att jag lyckats.
Och det svider så,
gör det tungt att andas.
Alltså sorgen när jag tänker på det…

Fredag.
Jag har varit hemma från jobb i fem dagar. Något jag aldrig tror har hänt under mitt yrkesverksamma liv, om jag bortser från sjukskrivningen på grund av mitt klena psyke, men det är en annan femma. Nu pratar vi feber, hosta, skallebank, halsont och alla andra kroppsliga besvär som kan tänkas komma när ”baskillusker” intagit kroppen. Fredagsmyset intas i varje hem. Och lite så även här även om jag inte känner att det är något speciellt. Denna veckan flyter allt bara ihop i en enda sörja, dock så har jag bestämt mig för att jag SKA vara frisk på måndag. Oavsett vad. För att jag ska jobba, så är det bara.
Men ångesten över den veckan som gått, den vet jag kommer hänga med mig ett bra tag framöver. De här jobbiga känslorna är nämligen så enormt starka och suger sig fast som blodiglar. Och vägrar släppa taget. Kanske inte så konstigt att mina blodvärden är under all kritik och att jag ens är levande är ett under om jag har blodiglar som suger livet ur mig.

I morgon är det lördag.
Jag hoppas att jag orkar.

Ja.
Alltså.
Orkar med livet.

IMG_20150720_200357

2 thoughts on “Snäppet värre…

    1. Tack du underbara, ja denna veckan har varit tuff men det är väl som så…att det jag klättrar lite uppåt för att sedan trilla ner några snäpp innan jag kan klättra vidare uppåt… Men en dag…;) Trevlig helg till Er alla <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.