På riktigt…

Jag kan säga att jag är otroligt glad över att min fina vän tillika frisörska kommer att ta emot mig innan julen nalkas så att jag får dölja de grå håren som frodas på mitt huvud. Vi är nämligen inne i en sådan period i vår familj där humör och ork sätts på prov dagligen. Jag har varit nära ett totalt sammanbrott flertalet gånger i dag och det är så frustrerande för att jag vet att en 3-åring inte förstår bättre. Han testar bara gränser och allt vad nu som tänkas kan när en Buse är i denna utvecklingsfasen.
Men på riktigt.

I dag höll jag på att packa väskan och åka långt härifrån.
Den senaste veckan har jag nästintill bara fått höra att jag är dum, att jag ska dö och på detta har jag fått både slag och sparkar. Något som jag inte accepterar överhuvudtaget. Och alla dessa ”prövningar” slutar ALLTID med att Buse gråter. Länge och sådär riktigt hulkande. Något som gör så ont inombords. Samtidigt som jag vill st***a honom för att han är så dryg…något som aldrig kommer att ske. Men det blir bara lite för mycket i bland.Så nu är vi alltså inne i detta och det måste vara något hemligt och inbyggt test för att se hur stark en familj är tillsammans. Under dagens största dust med Buse så är jag glad att jag och pappan tillsammans stod enade så att han slutligen förstod att det är vi tillsammans som gäller, ingen som ska dö och ingen som ska försvinna.
Detta gjorde kvällen betydligt behagligare då jag nu, för en stund, är ensam hemma med Buse för att det spelas hockeypuckstävling inne i centrala Leksand som Tobbe ville se.
Inga konstigheter.

Men att ta en hel kväll med tillhörande duster, det hade jag helt ärligt inte klarat av. Så jag är mäkta nöjd över att vi enades innan han for i väg. Jaja, nu ska jag inte tänka på det. I stället delar jag med mig av en låt som berör mig och som legat i det dolda under en period men när gårdagens besked om Leonard Cohens bortgång nådde mig så drog jag genast fram spellistan fylld med både nya och gamla favoriter där denna återfinns…

Hoppas ni alla får en fin lördagskväll, här vankas det middag och mys i soffan a.k.a. sängen! Väldigt välförtjänt med tanke på att jag och Grynet gick upp tidigt för en frisk promenad i -11 med knarrande snö under skorna och en sol som gäspande vaknade till liv så sakteliga…

hjärta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.