Måndag = Återhämtningsdag.

Ja, så blev det måndag då. Lilleman är på förskolan, han vaknade och var riktigt peppad att åka dit så det blev en bra start på denna veckan. Glatt humör och den enda protesten kom väl egentligen när vi skulle jaga väck tandtrollen. Men det gick. Och det var inte ens olika viljor när det kom till klädvalet denna morgonen. Smärtfritt för en gångs skull, det tackar vi för!

Och nu sitter jag här. Har läst lite, skön mental avkoppling, som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Det bara flyter och då jag väljer att läsa skönlitteratur så är det inget som behöver lagras. Jag minns såklart vad jag läser men det är inte för evigt.

Jag försöker att acceptera att måndagar är lite tyngre. Efter helgen finns det inte mycket energi kvar. Det tar på krafterna att umgås med min lilla Buse dygnet runt. Och jag skäms för att skriva det. Det vill jag att ni ska veta. Men det är sanningen. Då jag är totalt uttömd på krafter, sedan många år tillbaka, så märker jag att orken inte räcker till för att vara så nära inpå min skatt hela tiden. När Busen är på förskolan, då andas jag och försöker samla energi, allt för att jag ska kunna vara en bra mamma när förskolan slutat för dagen. Jag vill vara på topp. För honom.

Så på måndagar det inte är en sprudlande glädje som finns inom mig. På något sätt så vore det ett ypperligt tillfälle att vara glad då det är som en nystart med ny vecka och ny energi från helgens vila. För mig är det snarare tvärtom. I dag startar min helg. Måndag är min återhämtningsdag. Min vila.

Och därav så är mitt enda ”måste” i dag att jag ska masa mig ut på en motionsrunda med Grynet. Men vi tar det lite senare. Nu ska jag läsa vidare i Alex Schulmans bok, ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”.

På återseende!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.