Lite, för att lätta…

Kollade igenom mina bilder i telefonen i dag och insåg att det är mycket jag inte skrivit om, enbart för att jag prioriterat sömnen före att lätta på trycket. Bra eller dåligt? Ja. Det frågar jag mig varje dag. Under det senaste året har jag lärt mig att när jag successivt skriver ner mina tankar och känslor så blir inte smällen fullt så hård när den kommer och jag inte hinner parera. Det svider lite men inte mer.

Ta som exempel en dag efter jobbet, efter en veckas tystnad här inne, då brast allt för mig. Då hade jag bitit ihop, kör med mitt ”face on” och inte ventilerat minsta lilla. Tårarna sprutade. Jag riktigt fulgrinade, så där hulkande och tjutande. Så som jag sällan gör. Och det gick så långt att Tobbe fick leda mig upp för trappen, lägga ner mig på sängen och kränga av mig jackan. Sedan var jag placerad där. Länge. Orkade bara inte mer. Och den här kvällen gick det bara inte. Jag kunde inte hålla det inom mig längre. Så från och med nu har jag bestämt mig för att försöka låta bli att spärra in känslorna inom mig.

Lite text, några gånger per vecka.

Helgen har passerat.
Tungt, som vanligt, och jag kan erkänna att batteriet inte är så pass laddat som det borde vara men i morgon är det måndag.
En ny fräsch vecka som kommer att tillbringas på jobb, Viktväktarmöte, mamma/mojmoj besök och födelsedagskalas.

Och med tanke på alla dessa aktiviteter så var det nog klokt av Buse att slockna på sitt alldeles egna sätt ”i vagnen” inne på Coop, när vi handlade till kvällens middag. Hyfsat skön sovstil må jag säga.
♥ Lillskrot ♥

Nu sova.
Natti natti!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.