Jag måste.

Inget nytt här. Bacillerna härjar runt inom mig men jag börjar känna mig en aning piggare. Dessvärre är hostan en riktig retsticka som jag hoppas avlägsnar sig pronto. Jag kan inte direkt påstå att vi är goda vänner. Och vi kommer aldrig att bli heller. Jag som aldrig rökt ett bloss i hela mitt liv låter som en gammal kedjerökare där lungorna sagt tack och hej för länge sedan. Men, som tur är fallet inte så.

Så i dag har det inte varit många knop här hemma. Någon tvättmaskin, läst ut en bok, påbörjat en annan, löst lite korsord och blandat det med lite ångest över att veckans läxa inte är genomförd. Och i morgon är det ”prov”. Jag hade verkligen inte planerat sjukdom och i går var min plan att jag skulle cykla. Det gick inte.

Så nu är ju frågan. Ska jag plåga mig ut i morgon förmiddag. Bara för att kunna redovisa? Eller ska jag inse att jag faktiskt inte är i form för att genomföra det? Komma med ett misslyckande även vecka två?

Ja. Nu är det såhär, att jag är inge vidare duktig på misslyckanden. Så jag ska faktiskt bege mig ut och cykla i morgon. Jag måste. Det är nog en sablarns tur att jag höll mig lugn i dag. Lugn så att jag samla så mycket kraft och energi som möjligt till morgondagens trampande. Det behövs.

När klockan var fem så kom i alla fall mina älskade pojkar hem. En liten Buse med pliriga ögon, det stora fina leendet, dubbla niinisar, tigerkepsen på och en varm kram. Den behövdes. Och jag gjorde vad jag kunde för att hänga med mitt lilla energiknippe. Dagen till ära så valde han tack och lov  en stillsam aktivitet. Att gå på blöblö jakt.

IMG_20150831_174723

Så det var ett fint slut, att plocka blöblö, vinbär och krusbär, efter en annars tråkig, ensam och otroligt långsam dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.