Happy Easter!

Jo men visst.
Så var denna påsken förbi.
I år har den varit lång men ändå alldeles, på tok för kort.

Vi har hunnit med besök hos en nyföding.
Denna söta lilla korv.

Och när vi träffade detta nytillskottet i familjen så fick vi automatiskt återse min saknade familj.
Min syster har jag nog inte sett sedan augusti/september.
Det är skandal. Och inte okej. Inte på något sätt.

Mamma/mormor har vi ju träffat lite mer.
Men inte så mycket som jag vill…
…och definitivt inte så mycket att jag kan skryta om det.
Helt klart skärpning nu!!!

Som alltid när vårt släkte träffas så tar syret snabbt slut inomhus. Vi har en förmåga, hela familjen, att vi kan inte sluta prata. Det går i ett. Och jag tror inte att det finns en tyst sekund när vi umgås. Men det är så tryggt. Jag känner mig hemma. Vi pratar verkligen högt och lågt om allting, det är mycket humor inblandat. Och självklart även en hel del hästar då vi är en inbiten hästfamilj. Att få åka ut till Dala Husby är liksom en fröjd då jag vet att det alltid finns minst fyra hästar på gården som jag kan klappa, bjussa på en godsak och snusa i deras päls.
Barnen.
Hmm. De satt still i ungefär noll minuter. Inte ens under fikat. De hade inte tid utan valde att kasta i sig det som lockade mest och drog sedan i väg på egna äventyr. Agge var lycklig. Han har pratat om Sea och Måna länge nu och att äntligen få träffa dem, det var en riktig höjdare. Att det sen fanns en studsmatta ute på gården…ja, mycket mer än så behövs inte.
Galna brudar, en studsmatta och fri lek.
Livet är en fest!

Påskafton bjöd på en tripp i motsatt väderstreck mot föregående dag —> norrut.
Nu hade vi siktet inställt på Älvdalen.
Närmare bestämt till en stor, härlig familj som ligger oss så varmt om hjärtat och som det också var alldeles för länge sedan som vi såg. Oj vad många varma kramar det blev. Vi åt god mat, barnen lekte, hundarna passade på varandra, alla de stora grabbarna sov i skift och innan vi for hemöver fick Agge en ny idol. Bara en sån sak. Vi hann med mycket och ändå alldeles för lite men i alla fall en del prat om det som varit, det som är och det som komma skall. Även ett födelsedagskalas i förskott med hembakt för 4-åringen vår hanns med.

Helt klart två fantastiska dagar med mycket kärlek.

Påskdagen och Annandagen har vi spenderat hemma på vår gård.
Pojkarna har varit lätta att hitta då de antingen suttit i en traktor, i grävmaskinen eller på fyrhjulingen.
Dock mestadels i grävmaskinen.

Och Agge.
Han har varit så nöjd.
På kvällarna när han kommit in då har han berätta om vad de gjort. Från början till slut. Detta med en frenesi som är svår att förklara i text. När han kommer till ”slutet”(finns det ens ett slut i barnens värld?), då konstaterar han med sänkta axlar, röda kinder och trötta ögon att det minsann har varit en jobbig dag.


Här, precis utanför vårt sovrumsfönster stod det en gigantisk gran tills för några dagar sedan. Nu är den borta och som ni ser har pojkarna haft det väldigt roligt med en hel del grävande här ute. Det som saknas nu är att gaveln på vårt hus ska målas, jord fördelas ut och sedan är det dags att så gräs. Och när sommaren kommer, då har vi en gräsmatta utan en massa stickiga barr att springa barfota på, high five på den liksom!!

Påsken.
Sååå lång och samtidigt alldeles för kort.

Kram// Fröken Hagström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.