Fredag den 13:e

Jag vet inte ens vad jag ska säga. För över två timmar sedan så åkte mina pojkar i väg och jag har intagit min magmedicin. Just nu håller den på att verka och under tiden har jag blivit sittande. Framför barnkanalen. Jag har som inte kommit mig för att byta kanal. Visst jag gillar tecknat. Det gör jag. Men jag tror att den egentliga orsaken är att jag känner en sorts närvaro av Buse när jag hör de välbekanta rösterna på tv. De som han, när han är hemma, gladeligen kommenterar, dansar och skrattar till. Jag känner saknad. Min lilla skitunge som kan reta gallfeber på mig. På riktigt. Men också den lilla människa som kan få mig att skratta som ingen annan kan när han bjuder på sig själv, sina tankar och en hel drös med tokigheter.

022

Ja. Vad var livet innan Buse egentligen?
Måste ha varit dööööötrist.

I övrigt så är jag fortfarande som en tidsinställd bomb. Mitt humör svänger flera gånger om dagen. Från att känna lättnad och en gnutta glädje till att dimpa ner i avgrunden och känna total apati till att sekunden senare vara så arg att jag bara vill slå sönder något. Typ spegeln. Eller som i går kväll då det tv:n som höll på att flyga ut genom fönstret pga att vårt internet inte fungerade. Och fungerar inte vårt internet, då fungerar inte tv:n. Så vissa stunder är det tur att jag inte är så stark att jag orkade ”bubba” apparaten till fönstret och hiva ut den. Annars hade nog sambon funderat både en och två gånger när han kom hem från hockeyn och sett en arg liten My liggandes som ett åskmoln på sängen med resterna av en tv apparat utanför vårt fönster. Vilken syn. Herregud.

Ja. Så humöret är svajjigt. Något som jag inte riktigt är van vid. Har alltid varit mestadels mellanmjölk. Jämn. Men med ett glatt humör. Jag är väl framförallt inte van vid att känna den ilska som sköljer över mig när saker motarbetar mig. Eller när jag läser om alla orättvisor och anklagelser som skickas hit och dit. Människor som häver ur sig än det ena än det andra utan att ha fakta och sanning som grund. Suck. Då kokar det inom mig.

IMG_20151112_231956-1

I dag har jag i alla fall satt som mål att hålla mig uppe. Över ytan så gott jag kan. En promenad ska vi hinna med samt att tvätta lite och dammsuga om orken räcker till. Tjihoo! Vad roligt. Bästa ”inför fredagsmyset” sysslorna. Även om de är skönt när det är klara. Jag veeeeet! Men det är så gruvsamt innan. Kanske mest för att orken inte riktigt finns med mig så att jag hela tiden måste hushålla med min energi. Det är så lätt att ta ut sig för mycket. Något som resulterar i kraschlandning. Och det vill jag sannerligen inte att det ska hända i kväll. Men en promenad. Det har jag bestämt mig för och det ska jag bara klara av. Om det så innebär en vila efteråt.

I dag rockar vi fredag den 13:e hela dagen och hoppas att olyckskorpen håller sig långt borta. Långt, långt borta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.