Första advent. Jo men visst!

Första advent.
Så mysigt med alla adventsljusstakar och stjärnor som lyser upp våra hem i det här kompakta mörkret. Spotifylistan med blandad julmusik som legat vilandes sedan förra året har dammats av här hos oss och spelas på repeat. Något som skänker ett skönt lugn och harmoni hos mig. Men längre än så har vi inte kommit i vår lilla röda stuga. Musiken kirrad men sedan blev det tvärnit. Jag skulle faktiskt mer än gärna vänta med att ha första advent tills nästa helg då jag ligger lite efter med pyntandet och ännu inte packat upp ljusstakarna/stjärnorna(!!!!!!) ur sina kartonger.
Och det är så pinsamt.

För är en sån här som jag är. En person som verkligen älskar julen(absolut inte julklappshysterin) är det fruktansvärt att ligga så här långt efter. I vanliga fall har jag planerat klart i november vad som ska pysslas och fixa med det. Men inte i år. Jag är verkligen så galet ur fas att det är svårt för mig själv att greppa. Dock har jag verkligen gjort tappra försök att komma i kapp den här helgen. Liksom arbetat för att fatta och förstå, att nu, Nu är det hög tid att plocka fram julen. Men att vara sist i kommunen med ”pynteriet”.
Ja.
Någon måste vara det också.

I går inleddes alltså försöken att något sånär komma i kapp genom att följa med Tobbe och brandkåren på julbord i Rättvik. Något som var riktigt riktigt trevligt. Och tro nu inte att det är själva buffén och frossandet som lockar mig och får mig på fall. Inte en chans. Nej, det är det så enkla som att få umgås helt kravlöst med lättsamma människor. Som mig själv, Ulrika.
Det gillar jag.

Kvällen började med bowling. Haha. Inte min bästa kväll spelmässigt om jag säger så men jag hade roligt. Det hade jag. Egentligen det enda som räknas(även om den dåliga förloraren inom mig grinade riktiga krokodiltårar, buhuuu). Men jag försöker varenda gång intala mig att det enda som krävs är att ha roligt, på riktigt!!! Men det är svårt. Samtidigt som jag nu, med lite insikt om hur jag fungerar i tankesätt, insett att detta är en del av min perfekta sida. Min strävan efter att alltid leverera på topp. Och när jag misslyckas. Ja. Då blir det som det blir, jag blir besviken på min insats. Känner ett misslyckande. Men vid sådana här tillfällen, i sociala sammanhang, då håller jag det inom mig. Jag skulle aldrig visa det. Inte en chans.

Julbordet kom därefter. Ja, där jag mest var intresserad av sällskapet. All den däringa maten fungerar mest som bukfylla, en möjlighet att slippa gå hungrig, för min del. Men sällskapet. Oj så trevligt det var. Trots att jag var nykter och inte de övriga så kändes det inte som att det fanns någon märkbar skillnad. Vilket för mig är så otroligt viktigt. Att helt enkelt bara kunna skratta, prata och dansa utan att för den skull känna sig som den ”nyktra” i sällskapet. Värdefullt som attsicken om du frågar mig.

LrMobile2911-2015-0219600314296159440

Kom hem någon gång mitt i natten. Trött. Ohh ja. Men ändå med en tillfreds känsla i kroppen som jag tycker om. Mycket. Somnade efter ett tags snurrande i sängen med min lille jordfräs tätt tätt intill. Som ett plåster ungefär. Det är kärlek det.

 Några få sovtimmar senare vaknade jag, något sömndrucken med jordens huvudvärk, till jordfräsens snicketisnackande. Och när mojmoj vaknade på nedervåningen, då var bara det bara att börja dagen trots de grusiga ögonen.
Men helt ärligt så var jag inte så sugen. Inte alls. Jag ville bara somna om. Allt för att få en möjlighet att vakna upp, någon timme senare och känna en lite piggare aptit på livet. Men när vi har mojmoj här på bestämd tid(tågtider att passa) då är det bara att skrapa ihop skärvorna för att få så mycket tid som möjligt tillsammans. Vi måste ju passa på liksom!

Tack och lov är min mor en väldigt förstående och kärleksfull mor. Och vi umgicks på den nivå som jag för dagen klarade av. Vilket självklart innebar ett besök på julmarknaden inne i Leksand. Ett måste. Tyvärr visade sig inte vädret från sin mest smickrade sida i dag. Inte om en som jag gillar vit snö och vinterkyla. Ååååh nej. I dag var det snarare blåst, regn och en obehaglig ruggig kyla. Typ som vädret en tråkig midsommar. Men vi var i alla fall där. På julmarknaden, tillsammans, tappert kämpande för att finna den. Julstämningen.

Jag, mojmoj och Buse.
Det är fint så.

hjärta

Så kanske. Kanske kommer jag att hinna arbeta upp min borttappade julkänsla till nästa helg. Jag menar, om jag fortsätter i den här takten så kan det väl inte vara en omöjlighet.

Utöver julmarknad och tårigt farväl till mojmoj så har vi hunnit med ett  akutenbesök då min sambo lyckats med bedriften att få en flygande spik i ögat(låter värre än det är), Macedonken(gaaahhhh, för andra gången denna vecka) och en söndag i konstant nykter-bakis-dimma så ska det sannerligen bli skönt att nu tvätta väck ansiktet och krypa ner i sängen som bäddades ren i förmiddags. Ljuvligt.

I morgon är schemat fullspikat då det är hög tid att avverka några maraton för att inte pluset på vågen ska bli alltför hemskt när jag står där på onsdag eftermiddag tillsammans med Coach Anna och våndas. Medveten om att orsaken faktiskt är denna söndagens trötthet. Och inte julbordet som jag först trodde. Men. Jag ska göra allt i min makt för att minimera skadan.
Så gott det går.

Hoppas på återseende i morgon.
Nu attackhångla kudden.
❤❤❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.