Där nere….

I dag är det en sådan där dag. Jag är nere och krälar i det allra djupaste. Trött efter ytterligare en natt med väldigt få timmars sömn. Så otroligt svårt att somna in. Huvudet snurrar och tankarna yr runt som en tornado. Får liksom ingen ordning. Och då är det helt omöjligt att somna. Det vill sig inte. Minst tre timmar ligger jag och snurrar runt. Tre alldeles för långa timmar.

Jag har haft lite för få timmars sömn hela denna veckan och därav kommer en sån här dag. Pyspunka. Avskyr det. Varenda sekund. Men jag måste acceptera det. Kroppen min klarar inte hur mycket som helst. Reserverna är inte oändliga. Det enda jag hade hoppats på var att denna dagen skulle komma när vi landat hemma. Där är det, i mitt sinne mer accepterat att ha en skitdag utan krav eller måsten, jag har alltid möjligheten att ta igen det i morgon. Men här är dagarna så dyrbara. Tiden tillsammans så betydelsefull. Avståndet mellan Leksand och Trollhättan är tyvärr så pass långt att för vår del krävs det en hel del planering och pengar för att kunna åka hit därmed blir det inte av så ofta som vi skulle vilja. För den här familjen kan jag lova er, det är en sådan som en vill träffa ofta. Och mycket.

De har allt som behövs. Och lite till. Skratt, gemenskap, tokigheter, värme, glädje, upplevelser, kvalitet, kärlek och allt annat som krävs för att det ska vara några att tycka om. Och jag tycker om dessa människor. Fasligt mycket.

20150720_135927 (1)

Så nu ska jag ta mig samman och ta vara på de här sista timmarna tillsammans med den här underbara familjen Månsson innan det bär av hem mot Dalarna i morgon. Alla pojkarna har redan åkt i väg för att rasta av sig på  leklandet i Uddevalla och jag är hemma med Camilla.

Just nu njuter vi av tystnaden. Lugnet. Stillsamheten.

Kram på Er

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.