Att förbereda…

Tre dagar till julafton.
Hemmet ser ut som kaos.
Julklapparna är inte inhandlade.
Och de som är inhandlade är inte inslagna.
Bingolotterna saknas.
Pepparkakorna är inte bakade.
Julkorten är inte skickade.
Den obligatoriska kolan är inte tillverkad.
Listan är oändligt lång.

2015-12-21 18.37.35

Men granen är i alla fall klädd.
Och det blir jul ändå.

Det vet jag.
Men nog svider det inombords när jag ser att mina, om än något vaga, försök till att skapa julstämning raseras så enkelt.
Jag kan känna mig så trött på att vara superwoman i dessa juletider. All denna stress och press som jag själv lagt på mig. Och då kan en fråga sig varför i hela friden jag sätter upp dessa krav på min lista och får prestationsångest. Svaret är enkelt. Jag vill göra det bästa för min son. Att han ska få växa upp med fina minnen om en jul utan stress och minnas barndomens jular som fyllda med värme och kärlek. Så det blir som att jag hugger mig själv i foten när jag själv stressar och pressar så här dagarna innan. Inom mig så vet jag så väl att barn läser av sinnesstämningar lättare än en kan tro och jag ska verkligen göra mitt yttersta för att nu i kväll, enbart välja ut det mest nödvändiga från listan och bocka av dem. Känna att det jag genomför är i lagom nivå och acceptera att allt inte kan vara perfekt.

Att det jag gör.
Det gör jag så gott jag kan.

2 thoughts on “Att förbereda…

  1. Så småningom tror jag att du kommer att kunna släppa en hel del på alla måsten och krav på dig själv, i de flesta sammanhang. Men det tar tid och mycket arbete för att komma dit. Din psykolog verkar toppen för övrigt, jag jobbade med mig själv på liknande sätt med en toppenterapeut – alla dessa automatiska tankar och ”sanningar” jag hade (har fortfarande ibland när jag inte mår på topp, men nu känner jag igen dom och kan, oftast, hantera dom) om mig själv, hjälp vad en kan sänka sig själv… 🙂 Självklart ska en kunna ha ambitioner i livet i både stort och smått men vi ”duktiga flickor” måste lära oss att vi inte behöver vara så jäkla duktiga jämt. Precis som du säger så blir det jul ändå och jag har insett (lärt mig den hårda vägen och efter många timmar terapi) att det enkla ofta räcker långt. Jag lever numera efter orden prioritera, planera och acceptera, med stark betoning på det sista – acceptans är jätteviktigt. Stor kram till dig, är helt övertygad om att din buse kommer få en jättefin jul!

    1. Det är precis vad jag hoppas på, att kunna finna acceptans i de situationer som det inte bli så som jag tänkt det och sett i mitt huvud…bilderna jag målat upp och som jag ständigt strävar efter. Den där perfektionen som är så förbenat svår att uppnå(omöjlig jag vet). Och vad blir egentligen bättre av perfektion? Jag vet ju att jag aldrig når dit för även om jag närmar mig mitt mål så höjer jag ribban ytterligare, så där så att den är precis utom räckhåll…
      Prioritering och planering är något jag måste börja arbeta mer med…men det får inte ta över för mycket heller…antar att allt handlar om balans. Antagligen det svåraste som finns. I alla fall för en sådan skruvad och tilltwistad hjärna som jag bär på 😉

      Min psykolog är fantastisk. Och jag blir väldigt glad av att höra att du hade en bra psykolog också. Det gäller verkligen att hitta rätt. Det måste stämma för att det ska gå att arbeta tillsammans. Mot samma mål. Att komma tillbaka till livet.

      Tack för din kommentar. Det är så skönt att läsa om någon, som finns på samma ort, där terapi och envishet har hjälpt. Det ger hopp. Jag menar det. Så tack för dina ord!! Och hoppas innerligt att du hade en fin jul!!

      God fortsättning och Gott Nytt År ❤

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.