Motion, ack så underskattat.

Varit låg i dag. Vet inte riktigt varför. Men det hängde över mig. Eller det var snarare som att jag famlade runt i dimma. Orkade inget. Ville bara få vara i fred. Men då det var en omöjlighet så gjorde jag det mest nödvändiga på förmiddagen. Som att leka med min lille Buse.

Jag, som promenerat 1 mil om dagen de senaste veckorna, ville inte ens ta en promenad. Trots att jag innerst inne visste att det skulle göra mig gott. Men det gick inte. Jag kunde inte förmå mig.

Dock kom tidpunkten då lilleman skulle sova efter lunchen och jag fick ge mig. Efter en överläggning inombords så tog jag beslutet att svida om till träningskläder och koppla Grynet. Sedan gick vi. Lika bäst att skynda innan jag hann ångra mig.

Screenshot_2015-08-12-11-02-36-1

Såhär i efterhand är jag såklart glad att jag gick. För sanningen är den, har jag någonsing ångrat en promenad eller ett träningspass. Nope. Inte en endaste gång. Även om promenaden runt Sturdammen i dag gick segt mestadels, så är jag väldigt nöjd över mitt beslut. Sinnet lättade och jag andades betydligt lugnare när jag kom hem till Jönsesgården igen.

Så motion. Det är oslagbart välgörande för måendet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.