Lugn dag i stan.

Just nu pågår Fallens dagar här i Trollhättan och då vår dag var ett blankt blad i dag så valde vi att ta det lite lugnt och promenera till stan och för att titta lite på marknaden. Mest krafs i marknadsstånden men ändå härligt att se sig omkring till fots och samtidigt njuta av solens strålar som dagen till ära visade sig. Perfa!

IMG_20150717_234726

 

IMG_20150717_154357

Nöjda killen med sin nya ballongkompis Blixten. Så stolt över den att han somnade hållandes i den nu på kvällen.

Vår kvällsaktivitet blev att, åter till fots, ta oss in till stan för att lyssna på Mums Måns. Ja men visst. Sådant celebert finbesök på orten, ja då är det klart att vi måste passa på.

We are the heroes of the night…

IMG_20150717_211301

Efter en härlig dag är det trötta fötter som vilar här på soffan. Jag med datorn i knäet och de övriga tre med sina telefoner. Lite komisk syn. Men jag tror helt ärligt att vi är för trötta för att prata nu. Nog dags att bege sig till sängen och försöka sova lite. Det kommer trots allt en morgondag med nya upplevelser och intryck. Och sömn, det vet vi alla att det är bra skönt.

I natt så siktar jag på minst 4 timmar. Ohh så skönt det låter.

Natti natti!

Firande i vår vackra by.

Midsommardagen.

Solen var närvarande. Likaså mamma och Zigge. Midsommarstången i Ullvi kom upp i ett stycke även den. Smågrodorna avverkades. Nationalsången skrålades. Busen stilade och spexade i masdräkt och var verkligen ursöt.

Min lilla goding.

20150620_192105

11651358_10153123594127946_2003777468_n

Avslutade byfirandet med en snabbfika(snabb som att kasta i sig kakan och hälla ner saften i strupen för att överhuvudtaget kunna svälja) innan en störtskur med lite tillhörande åska fick oss att raskt vända hem. Men vad gjorde det? Vi hade en dag bakom oss med strålande sol, värme och gott sällskap. Det räckte gott nog för att humöret skulle klara av lite ruskväder sådär på kvällskvisten.

20150620_191843

Hade även lyckan att få krama om min kära Michaela som kommit upp från Oslo för att få en dos svensk tradition. Och som jag saknar den tösabiten. Det blir så påtagligt när man för en nanosekund får ha henne i sin närhet. Men att få höra hennes röst och få krama om henne gjorde i alla fall att jag fick en midsommardag med extra guldkant.

Midsommar 2015- tack för i år!

Paket med omtanke.

För andra gången den här veckan så kom det ett väldigt fint paket till vår lilla kille. Ett paket som andades omtanke och värme. Det är verkligen helt fantastiskt vilka fina vänner jag har i detta avlånga land.

Dagens paket hade letat sig upp till Ullvi från Skåne och min gamla hemstad Hässleholm. En gammal bekant som jag inte har träffat sedan jag flyttade i från Skåneland har bemödat sig med att leta reda på Tiger skorna, inhandlat och postat dem till oss. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än; TACK.    Du är underbar, på alla sätt och vis!

2015-04-24 22.10.25 (1)Och jag vet att det är en liten kille som kommer att bli väldigt glad när han ser dessa skor. Han är just nu inne i en riktig period där allt som börjar på T är bra saker. Tjaktorer, tigrar, titta, telefoner och tatt(katt). Så ni förstår ju själva vad det kommer att stoltseras med dessa på förskolan på måndag.

De andra paketet som kommit då. Ja det kommer att öppnas på söndag när det är den stora dagen för vår buse. Hans andra födelsedag. Med vänner, paket och en hel del gofika.

Men en liten kille på snart 2 år i tigerpjucks.

Hur coolt som helst!!

Överraskningen del två.

Andra dagen i Oslo började på bästa sätt med lite sång, skratt, solsken utanför fönstret och sällskap av högsta rang.

Ingen frukost serverades dock i lägenheten utan det var på med kläder och ut. Vart? Det hade jag ingen aning om. Dock har jag förstått att planerna fick kastas om lite där och då. Bilen ville nämligen inte starta. Såklart hade en lampa stått på under natten och dragit ur all ström ur bilen vilket krävde en Michaela för att lösa problemet. Under tiden vi väntade på hjälp åt vi lite frukost vid caféet på hörnan. Varm choklad och en nygjord smörgås är sjukt underskattat om du frågar mig. För gott var det.

Mindre roligt var det att komma ut till bilen för att möta upp vår hjälp som anlänt. På vindrutan satt det nämligen en gul lapp. Det är aldrig ett bra tecken. Inte billigt heller. Pengar kastade i sjön blev det för att vi inte kollade upp tillräckligt noga vad som gällde med piggedekk. Det är sak samma som dubbdäck. Men men. Så kan det vara. Tack vare vår hjälp som kom till undsättning så startade i alla fall bilen och vi kunde fortsätta dagen.

Alla hoppade in i bilen och efter en lite snirklande på Oslos vägar så släppte Tobbe och Aggelito av mig och Michaela vid Tjuvholmen och vi började promenera. Med mig i väskan hade jag bikini. Inget mer. Så det är klart att en aning fanns om vad vi skulle göra men man kan aldrig veta helt hundra, det kan trots allt vara en villoväg. Men fram kom vi.

Till:

 2015-02-08 12.48.46

Det var som jag misstänkte. Lyx med min fina vän. Helt på tu man hand. Underbart! Och så välkommet för den här trötta och slitna mamman. Vi klev in och möttes av leende personal, stilren inredning och fräsch miljö. Efter ombyte klev vi in i en oas av lugn. Då jag är en person som har svårt att prata om mig själv så var det skönt att få ventilera den senaste tiden med min kära vän utan störande omgivning samtidigt som jag fick en uppdatering av vad som händer i Michaelas liv. Och jag kunde fokusera och verkligen ta in vad som sades. Otroligt välbehövligt. För hur det än är, när August är med, då är fokus på honom, vilket resulterar i att jag allt som oftast känner mig frånvarande när jag träffar vänner. Självklart något jag har i åtanke och försöker tänka på men i bland kan det vara skönt att bara få vara och fokusera på sällskapet.

Som den här dagen.

Efter en del plaskande i poolen, frukt och total avkoppling så var det dags att köra en lerinpackning med saltskrubb som start. Och oj så roliga vi såg ut när det var dags för leran. Vita i ansiktet, bruna på magen och resterande delar av kroppen ljusbrun. Haha. Men skönt var det och efter duschen var vi så mjuka och lena i huden att vi klappade oss själva mest hela tiden. Det var så svårt att låta bli. Känslan var underbar.

När vi kände oss klara med spa:andet gjorde vi oss ordning för att ta en promenad hemåt. Men först en tripp runt Tjuvholmen och Akerbrygga. Solen var på väg ner och det var fantastiskt vackert.

Magiskt.

2015-02-08 12.45.34Lunch hade vi inte intagit någon förutom lite frukt och juice. Så det var verkligen hög tid att stoppa något i magen. Då klockan närmade sig middag valde vi en lättare variant som var perfekt i mitt tycke.

Så så gott.

2015-02-08 12.46.23

Kroppen var mör och skön efter en dag som var omedvetet efterlängtad men vi handlade med oss allt möjligt hem till grabbarna så att vi kunde äta gott och kolla på Melodifestivalen hemma i lägenheten. Det blev en form av tapas. Eller ja, typ allt som vi var sugna på i butiken slank ner och mätta blev vi. Och mat blev det över. Men godiset, det fick vi allt i oss.

En lugn kväll, alla samlade, som avslutning på en dag med finaste älskade vännen. Hon som lyssnat på mig och talat med mig. Inte svikit mig och hela tiden funnits där. Om än några(många) mil bort. Tänk att även om man inte har daglig kontakt så finns det ändå där. Den där kärleken vänner emellan. Och lördagen led mot sitt slut. Vi pratade mest om allt och inget där i soffan under tiden som August sov en trappa upp och Tobbe googlade filmer till hemresan. Allt för att underlätta färden för buse. Somnade med ett aningen lättare hjärta och ljusare tankar. Det var längesedan.

Och jag har verkligen inte förtjänat den här omtanken och egentiden men jag är så tacksam för att Tobbe och Michaela tagit sig tid att fixa detta för mig. Även om jag känner mig larvig när jag skriver det, för varför skulle någon lägga ner den tiden på mig? Men uppenbarligen har dessa två underbara gjort det. Jag får nog nypa mig i armen.

Aj.

Ofattbart men sant.

Överraskningen. Del ett.

Jag måste dela upp det här i flera delar. Annars kommer det att bli en enda lång novell och ingen, inte ens jag kommer att orka läsa. Så här kommer del ett av min härliga weekend anordnad av fyra vackra människor.

För en vecka sedan satt jag här på kontoret och hjärtat var fyllt av värme efter en helg i Oslo. En helg som jag inte hade en susning om att den skulle ske förrän på tisdag eftermiddag samma vecka. På torsdagen fick jag veta att jag skulle packa kläder och att jag var ledig från arbetet på fredagen. Att mamma skulle ha Grynet och att vi skulle åka bil.

Långt.

2014-01-26 14.04.36-1

lunchstopp i Hedemora.

Så fredag förmiddag packade vi bilen full och styrde mot Hedemora för att lämna av Grynet samt äta lite lunch och umgås innan vi åkte vidare. Kanonstart i mitt tycke. Man kan aldrig få för mycket av mor och far. In i bilen och både jag och August somnade ganska så snabbt

När vi vaknade till strax innan Örebro så var det en aning yrvaket men desto piggare än tidigare på förmiddagen som, för min del,  var ett enda vakuum efter en natt med lite för lite sömn. Passerade Örebro och där började jag ana vart vi var på väg. Vi åkte nämligen mot Karlstad/Oslo och jag känner ingen i Karlstad men däremot i Oslo…

Och resan fortsatte. Länge. Toklänge. I baksätet försökte jag roa August bäst jag kunde och jag måste säga, underbara unge, vilken kille. Inget gnäll, han tjoa och stimma efter bästa förmåga. Inte helt lätt när man sitter fastspänd i en bilstol men jag tyckte vi löste det ganska så bra. Lite tv på plattan, böcker, leksaker, mellanmål…och några stopp för att sträcka på benen och lufta rumpan. När vi kommit så långt som Årjäng berättade T vart vi skulle och vem vi skulle träffa. *glädje*

Michaela.

Japp, det var till henne vi var på väg. Tjejen som lämnade Leksand för Sveriges huvudstad och just nu mellanlandar i Oslo för att driva en butik. Och efter många timmar i bilen,  T´s speciella bilkörning i stadstrafik(herregud!) och en hel drös med minnen från min tid i staden som översköljde mig så kom vi fram till Drottningens Gate.

Slutdestination. Framme. Och en bamsekram av finaste hjärtevännen.

Tömde bilen på allt vi lyckats knöka in. Ojoj, resa med barn, det tar plats. Herregud. Det kändes nästintill som att vi skulle vara borta flera veckor. Men med mycket envishet lyckades vi gemensamt att få med oss barn och packning upp i Michaelas vackra lägenhet. Ett fönster ut mot staden, högt i tak, sovloft och jag skulle säga nybyggd charm. Lite mat i magen, tjattrande, ett hej från gulliga Sandra och sedan somnade vi alla gott.

Och jag.

Jag hade inte den blekaste om vad lördagen skulle bjuda på, inte mer än att jag skulle tillbringa den på tu man hand med Michaela.