Bit för bit…

Jag har låtit dagarna passera utan att skriva ner något. Det har inte riktigt funnits tid till det trots att jag i tankarna har varit väl medveten om vad jag vill skriva. Men det har helt enkelt inte gått att få ihop. När jag väl fått en liten stund över så har inte orden kommit fram och när jag har haft som mest att göra hade jag, utan problem, kunnat skriva en hel biografi. Eller roman. Om bara tiden funnits där och då.

Nu sitter jag här, i vårt stökiga kök och begrundar allt jag vill göra. Vilket är massor. Typ, riva ut varenda pinal som finns här inne, placera det på gräsmattan under tiden som jag skrubbar och putsar varenda vrå i denna lilla röda stuga. Och när det är rent. Då skulle sakerna som förpassats till gården rengöras grundligt och slutligen få flytta in igen. Vilken dröm. Och det är precis vad det kommer fortsätta vara, en dröm. Möjligheten finns inte där till ett sådant projekt men en sak är då säker. Vi måste få ordning och jag har börjat nu under kvällen. Så sakteliga. Med små små handlingar har jag tagit tag i saker som hängt över mig och förhoppningsvis så kommer jag att ta mig igenom hela huset så småningom.

Men nu ska jag ta mig en trappa upp och fundera lite på vad morgondagens syssla/handling här hemma ska bli innan jag släcker mina blå och drömmer om morgondagen. En dag som jag hoppas blir en bra sådan.

 

 

Att lägga saker på en bra plats.

Har ni någon gång städat och blivit maniska under tiden? Att allt ska/måste placeras på nya ställen. Placeringar som känns fullt logiska och genomtänkta just i den stunden. Där och då. Inga konstigheter.

Den formen av städning hade jag för några veckor sedan. Det blev riktigt bra efter lite rensande och jag fick loss en stor korg till Augusts leksaker. Sakerna som var i korgen tidigare fick nya platser. Dessvärre har jag i dag inte riktig koll på var de där platserna är. Suck. Så det är vad jag ägnat eftermiddagen åt. Leta saker. Sådana saker som jag bara måste ha just nu. Inte sen. Utan typ nyss. De sakerna är nämligen en del av förberedelserna till morgondagens nystart. Nu får jag dock avbryta mitt letande en stund för att natta lilleman som är trött efter en dag på dagis. En dag som varit fylld av bus och lek, precis som det ska. Men när han somnat, ja, då är det dags för mig att kavla upp ärmarna och fortsätta letandet. Det är ju inte så att vi har så stora ytor vi bor på. Men tydligen tillräckligt med yta att slarva bort saker på. Jisses.

IMG_1701

I bland blir jag bara så förbaskad på mig själv och mina briljanta idéer.

Sanningen…

Jag lovar att jag skrattade gott när jag såg denna videon. Det är exakt så här det är att försöka göra något vettigt i hushållet med en liten buset som hjälpreda. Precis exakt så här. Detta är alltså anledningen till att jag allt som oftast påbörjar något i hemmet men ger upp då min lille hjälpreda kommer på att det där, just det där vill han hjälpa till med. Och det är snällt. Tanken är god. Synd bara att den inte fungerar fullt så bra i praktiken.

Haha…

…det är tur för dig Aggelito, att du är så förbenat söt att jag inte kan göra annat än att skratta åt situationen.