Tappat den…

Livsgnistan.
Den är borta. Det hopp jag känt de senaste veckorna har försvunnit. Sakta sinat inom mig. Och nu känner jag hur all ork är som bortblåst. I dag har jag varit på samma nivå i måendet som då jag var inlagd på Gökboet. Och det var i slutet på juni månad. Det är nästan så länge sedan att jag i stort sett glömt hur jag dåligt jag då mådde. Något jag i dag blev påmind om. Med besked.

Tankarna har varit luddiga som sockervadd. Jag har haft svårt att hänga med i konversationer, umgänge med vänner, tv program
och även livet i ren allmänhet. Noll fokus. Fumlig. Svamlande. Diffus.
Och ångesten hamrar samtidigt i mitt bröst. Så hårt. Så hårt att jag nästintill tror att min bröstkorg snart går sönder. Kroppen är matt. Ungefär så där som det känns i kroppen när en är på väg att bli krasslig. Med feber och tillhörande frossa. Jag vill mest vara still, inte slösa på energin i onödan. Som om att jag sparar den lilla gnutta energi som finns kvar  till att orka med livet i sig. Det mest basala, som att klara av att överhuvudtaget stå upprätt, kräver sin styrka när det blåser storm.

227

Den här dagen har varit allt annat än positiv.
Jag vill inte mer.
Och helt ärligt, så orkar jag inte mer heller. Att leva i den här dimman. Detta ingenmansland. Det driver mig till vansinne. Jag vill inget hellre än att resa mig upp på stadig ben och känna livet flöda inom mig. Redo för nya utmaningar. Stark. Levnadsglad och med den energi som jag tidigare var känd för att dela med mig av. Med ett leende på läpparna som var så äkta som något kan vara äkta. Hur en såg det. Jo. I mina ögon. Själens spegel.

Just nu när jag sitter här i sängen och skriver. Då snurrar det i mitt huvud. Ungefär som det gör innan det svartnar och en svimmar. Detta är en reaktion på stress. Min kropp försöker(och har försökt under några veckors tid) att signalera för mig att det är dags att dra i handbromsen.
Innan det är försent.

Därför ska jag nu krypa till sängs och hoppas på att jag vaknar till liv i morgon. Med ny fräsch energi. För i morgon ska jag och Buse nämligen åka hem till bästa Mojmoj för lek och övernattning. Något vi båda längtat efter länge länge. Denna gång med en extra guldkant då det även vankas träff med alla andra saknade familjemedlemmar.

I morgon är en bättre dag.
”Villhöver” det.

2 thoughts on “Tappat den…

  1. Vi känner inte varandra, mer än möjligtvis till utseendet. Jag bor också i Leksand, är några år äldre än dig. Vi har gemensamma bekanta, tror att det var så jag snubblade in på din blogg för någon månad sedan. Vet inte riktigt vad jag ville säga mer än att jag hoppas att du mår lite bättre, att dimman har lättat något, att livet känns lite ljusare. Du har en helt fantastisk förmåga att uttrycka dig i text och jag har känt igen mig så många gånger i det du skriver (återkommande depressioner är en del av mitt liv). Jag hoppas verkligen, verkligen att du snart får känna att det vänder på riktigt, att du får tillbaks livsgnistan. Styrkekramar i massor!

    1. Men tack snälla rara för att du tar dig tid till att läsa mina ord. Det glädjer mig och ger även lite hopp om att de som inte själva varit i denna situationen kanske kan förstå en gnutta vad det handlar om. Att jag lyckas förklara/förmedla hur det kan vara. Eller förstå är egentligen fel ord…för det går inte om en inte varit i samma sits men att det lite lättare kan acceptera att det är inte så lätt för alla alltid. Sannerligen inte.

      Sedan blir jag såklart ledsen att höra att du är en av oss. En av oss alla som så lätt trillar ner i djupet om och om igen. Men jag hoppas såklart(knyter mina tummar) att du mår bra nu och att livet är snällt mot dig ❤

      Just nu är jag inne i tung period. Tyvärr. Men det får vara så. Förhoppningsvis så vänder det snart. Vänder så att jag kan få tillbaka min glädje till livet!

      Nu är det sovdags efter ett intensivt dygn i Stockholm tillsammans med en god vän, oj så skönt att få komma i väg på roligheter men himmel vad skönt det är att komma hem igen. Till tryggheten.

      Sov gott och massor av varma kramar till dig❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.