Still trying.

Vi fortsätter att kurera oss här hemma.
Buse är krasslig. Kräks om han äter mat. Därav lever han just nu på festis, vatten, kanelknäcke och glass. Lite som att ha lördag hela veckan. Men det får vara så. Är en sjuk så är en. Inget att gaffla om. Huvudsaken något slinker ner i magen på krabaten och då främst vätskan.
Min lilla skrotunge.

Så då förstår ni säkert att aktivitetsnivån är lagd på en väldigt låg nivå här hemma. Och det är så det har sett ut de senaste dagarna. En Buse med krånglande mage och hans mamma med sin mer eller mindre alltid krånglande mage som inte är av denna värld(läs; helt hopplös). Barnkanalen rullar i samklang med ljuva toner på Spotify. .

2011-2015-1157342275259708966

Vi inväntar pappan/sambon i hushållet. Det vankas tacos och fredagsmys. Allt i enlighet med vad som väntas av lilla landet lagom. Och jag som fått order av PsykologPhilip att leva mer lagom och han försöker även intala mig att lagom är bra…så ja, jag måste ju börja någonstans. Och det finns väl ingen bättre dag att börja på än en fredag. En fredag i lagom mått mätt. Jag har alltid haft svårt för det ordet, aldrig levt efter det. I min värld finns bara perfekt. Och klivet ner till lagom är så enormt stort och skrämmande. Men som med allt så med lite träning kanske jag så småningom vågar ta klivet ut i det, för mig, okända ”lagomlivet”.

Jag inser nu att det är ett tag sedan jag nämnde något om våra samtal.
Mycket för att jag inte riktigt klarat av att sortera tankarna ordentligt i efterhand. Allt har spretat huller om buller och det har inte riktigt funnits tid till eftertanke. Något som jag har förstått är väldigt viktigt.
Att få tid, på egen hand. Känna lugn. Och vara närvarande.

Hur som var jag i Falun i måndags.
Och vi pratade bl.a. om exponering och även bearbetning av automatiska tankar. De där tankarna som kopplas på utan att jag märker något. Men som alltid kommer de av en anledning. Det är alltid något som utlöser tanken. Något som är ruskigt svårt att identifiera. Det går så hiskeligens snabbt. Tjoff tjoff säger det bara. Men jag har nu en läxa till nästa vecka och det är att försöka snappa upp de där raska jäklarna och printa ner dem på papper. Allt för att vi ska få något att arbeta med. Analysera systemet som snurrar i mitt huvud, ifrågasätta om det jag tänker och tror på är sant och arbeta med att finna motbevis. När det kommer till exponeringen så är det att jag successivt ska utsätta mig för mina rädslor och det jag känner obehag inför.

I övrigt så har det varit riktigt tuffa veckor inom terapin.
Det är knappast en ”walk in the park” om jag säger så.
Min naiva sida vill fortfarande att det ska vara en spikrak väg fram till bättre mående men än har det inte hänt och det kommer inte att hända.
Jag vet det.
Men ändock.

Och förmodligen är det så att det att vi kommit till det steget i terapin, att möta obehaget, det har fått mig att backa lite. Sluta mig. Hålla allt inom mig lite mer. Antagligen för att det är just det, obehagligt. Men också för att jag inte vet hur jag ska hantera det riktigt. Vad jag ska säga. För det som, för mig är hinder, högre än jag någonsin hoppat med mina kusar. Det ses antagligen som bagateller för den som läser. Mina hinder kan säkert ses som löjliga. Om jag då blottar dem, här, helt öppet och sedan får höra att jag ska bita i hop eller rycka upp mig. Ja. Då är risken alldeles för stor att jag trillar tillbaka i det tänket som jag levt med under så många år. Att allt jag känner, tycker och tänker är nonsens. Inget att bry sig om. Bara att nonchalera. Ignorera. Helt enkelt bara bita ihop och köra vidare. Jag har inte kommit så långt i hela den här processen som pågår att jag klarar av ”kritik” ännu.
Jag är inte stark nog att hantera det.
Inte riktigt än.

Men nog svamlat om mig.
Nu ska Fröken Hagström gå en trappa ner, tillaga lite tacos, kissa hunden, hänga tvätten och sedan krypa ner framför teven och ladda för Idol.
Och allt detta ska göras inom ramen för det som kallas;

LAGOM!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.