Min nya hobby?

Min sömn har helt slutat fungera. På dagarna är jag sopslut. Energilös och lustlös. När kvällen sen kommer övergår jag till någon form av ”komaliknande” tillstånd. Och vid sänggående, oavsett tidpunkt, så börjar det att snurra. Runt. Runt. Tröttheten är ständigt närvarande, oavsett tid på dygnet. Men det går bara inte att sluta ögonen när det väl är dags. Jag vet inte om jag är rädd för något. Eller om kroppen bara är i ett så stressat tillstånd och helt enkelt inte kan släppa taget. Släppa kontrollen och slappna av. Låta det som sker, ske. Att kontrollbehovet inom mig har gått in som en autopilot och tagit över nu när jag befinner mig inne i dimman. Mitt egna sätt att hantera allt som händer är(och har alltid varit)  att ha kontroll. De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv. Jag har glömt så mycket. Varit virrig. Stirrig. Ofokuserad. Tankspridd. Något jag annars aldrig är. Jag är tjejen som älskar kalendrar. I pappersformat. Där jag kan skriva ner allt. Så att jag har koll. Men nu har kontrollmänniskan inom mig uppenbarligen fått panik. Och när jag sover. Då släpper jag kontrollen. Det gör vi alla. Därav misstänker jag att kroppen inte slappna av vid sänggåendet för att kontrollen brister och då uteblir sömnen.
Kanske. Ja. Det kan kanske vara så.

Vi får se hur den här natten blir.
Lilleman ligger redan här mittemellan oss och sover. Han var nämligen orolig redan när det var dags att sova och vaknade för en liten, liten stund sedan. Ledsen och ville till mamma och pappa. Närheten. Och i natt kände jag inte för att krypa ihop i hans lilla säng för att ge honom trygghet. Ryggen säger i från efter de senaste tre nätternas knölande i en säng som egentligen är byggd för människor omkring en tvärhand hög. Alltså inte för denna fylliga barbamamma med betydligt fler centimeter på längdskalan. Den ekvationen går liksom inte riktigt ihop. Så i natt myser vi allihop tillsammans. I stora sängen. Och jag hoppas att jag kan få sova lite. Om så bara en gnutta mer än föregående natt. Alla minuter som går att skramla ihop per natt är mer än varmt välkomna.
Tror minsann detta är min nya hobby;
Att skramla så många minuter i sovande tillstånd som det bara går.

Annars då. Ja. Dagen har lunkat på. Min morgon var seg. Inte så att jag sov. Men kroppen svarade inte riktigt på mina tankar. Den kändes som apatisk. Ett tillstånd som är obehagligt. För inom mig rusar mängder av vilja, tankar och känslor runt. Men inget händer. Jag blir bara sittande. Och så startade min dag. Med att ha panik inom mig för att inget blev gjort och en kropp som strejkade för att den inget orkade. Återigen en hopplös ekvation.

Men jag åt det jag skulle äta. Jag höll mig vaken. Lite småsaker avklarades. Till slut. Till slut så kom jag ”upp” och lyckade dra mig ut på en promenad. Något som jag visste skulle göra mig gott.
Frisk luft. Solsken. Natur.

IMG_20151110_183108-1

Jag och Fröken Svår.
Min vapendragare i alla lägen.
Bästa vännen.

IMG_20151110_183411-1

Så dagen fick ett bättre avslut än start och det är alltid skönt att känna den lättnaden inombords. Att själen intagit ett mer lugnt läge. Om så bara för en kort stund. Minsta lättnad jag känner inger ett hopp inom mig. Att det kanske kan bli bra igen. Även om jag fortfarande är väldigt tveksam. Så glimrar det till i sådana här stunder. Bara sådär. Jag kände nämligen det efter promenaden att den stresskänsla av kalibern hyper som alltid, alltid cirkulerar inom mig, jag kände att den lugnat sig lite. Och jag är glad att jag släppte alla måsten som att vika tvätten, tvätta, städa osv. till förmån för denna aktivitet. Promenaden. Den välbehövliga. Jag behövde verkligen detta och är nöjd att jag vågade trotsa obehaget och ge mig ut i ett försök att skingra dimman en aning. För att det är som så att ständigt irra runt där inne.
Det är bra ”jägarns” deprimerande kan jag berätta.

Men ett bättre avslut på en lång dag är alltid positivt.
Och det tackar jag för!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.