I morgon är det dags igen…

Och så har en vecka passerat.
Jag har verkligen inte hunnit med mentalt att dagarna liksom rusat förbi. Det kändes som i går jag satt här på plats i sängen och printade ner mitt inlägg om nuvarande hälsostatus. Vad sjuttsingen hände? Vart tog dagarna vägen? Jag har som ingen aning om någonting.

Men jag vet en sak.
Att i morgon är det åter dags att bege mig till Falun för att träffa Psykolog Philip. Vilket jag inte gjort sedan december månad någon gång. Så från att ha ett besök i veckan till ett uppehåll på nästan 2 månader samt att gå från heltidssjukskriven till att påbörja ett nytt jobb, heltid,  under den tiden…ja, det kanske var en aning dumdristigt. Jag inser det nu. Fast ändock väldigt mycket Ulrika. För så har jag alltid gjort. Kastas mig ut och kört på, med hopp om att det ska gå bra trots att jag har haft den ihärdiga och irriterande varningsklockan ringandes i bakhuvudet och som självklart totalt ignorerats. Det är så jag gör.

Hittills har det gått sisådär.
Eller ja.
Det har gått bra. Och det har gått mindre bra.
Men jag har överlevt så här långt.
Jag har faktiskt det.
Det är ju ganska starkt jobbat egentligen.

Processed with VSCO

Men i morgon är det alltså dags att åter stanna upp, reflektera och försöka samla i hop alla intryck, tankar och känslor som jag inte hunnit landa i den senaste månaden. Det är så mycket som hänt. Tankar som cirkulerat. Nätter utan sömn. Känslor i mängder som varit i omlopp och jag har faktiskt inte hunnit med att sitta ner och sortera. Nu vet jag inte riktigt om det går. Om minnet finns där. Det är ytterst tveksamt. Bara jag tänker tillbaka på dagen som passerat, så kan jag knappt minnas vad som hänt. Helt galet. Och väldigt skrämmande. Som en lite extra krydda på min rivstart efter sjukskrivningen  så har jag även varit utan röst en vecka. Den bara försvann en dag på jobbet och till en början var jag så säker på att det var någon bacill som retades med mig… Tills det att jag pratade med min kloka chef och hon nämnde att mitt mående faktiskt kan vara en orsak till att rösten sviker mig. Tidigare har det skett ungefär en gång om året, vilket jag viftat bort som en förkylning, men de senaste åren har det inträffat betydligt oftare. Och vid närmare eftertanke så insåg jag att det var precis innan jag blev inlagd på Gökboet, som min röst senast var på vift och jag var mer eller mindre ”stum” under en veckas tid. Det känns som att det stämmer in ganska så bra på mig att mående spelar en stor roll vid de tillfällena som rösten gett vika.

Men i morgon ska jag alltså försöka vända ut och in på mig själv. Återigen dags att försöka nå den allra innersta kärnan, den som inte ens jag själv har tillträde till. Jag känner redan nu att det kommer att bli en stor utmaning efter två månader av total tystnad. Det kommer att vara svårt att öppna upp och släppa ut. Jag orkar ju inte rota där. Men jag vet att jag måste.

Bläää är det enda rätta sättet jag kan uttrycka mig på nu. För jag vet redan nu att helgen kommer att bli mentalt trökig, precis som alltid när jag varit ner till PsykologPhilip. Mental baksmälla som jag kallar det. Och för att återhämta sig brukar det ta omkring två dagar att repa sig, så min tanke är att jag ska vara i någorlunda fas måndag morgon. Jag torde vara det med två dagars ”vila” och reflektion. Jaja. Ni förstår nog. Det får vara så här ett tag till. Det är bara att acceptera. Men en vacker dag ska väl förhoppningsvis skärvorna av mig själv vara tillräckligt väl limmade för att orka stå emot lite stormvindar då och då. Det är mitt mål. Siktet är inställt och jag hoppas innerligt att jag med hårt arbete kan nå detta innan årets slut.

4 thoughts on “I morgon är det dags igen…

  1. När du skrev om rösten så var det exakt vad som slog mig med. Du måste vara rädd om dig. Vi är många som vill att du ska må bra. Tänker på dig????????????

    1. Ja du, det är ju det där…att sätta sig själv i främsta rummet…för att kunna vara en bra mamma, sambo, vän och allt annat. Och vetskapen finns där, den gör ju det. Men det är så fyttirackarns svårt att bromsa och tänka om men en vacker dag kanske 😉 ♡♡♡

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.