Förändring, måste ske, men hur?

Hockeyänka i dag. Hunden sover. Buse likaså. Jag funderar. Vrider och vänder ut och in på mig själv. Vad är rätt? Vad är fel? Hur ska jag gå vidare? Göra framsteg. Komma någonstans.

För jag är och har alltid varit en väldigt otålig person. Jag vill att saker ska hända nu. Helst i går. Men absolut senast här och nu. Vill inte vänta. Vill se resultat. Förändring. Att det händer något, om så bara små små steg. Nu när livet börjar ordna upp sig så har jag märkt att tålamodet är ännu sämre än vanligt. Antagligen för att jag insett att det inte ska vara så här…livet. Och jag är så otroligt less på att trampa vatten för att hålla mig ovan ytan. Det är jobbigt att aldrig få vila och jag orkar inte riktigt längre, mjölksyran är för mäktig. Hade jag haft någon ork kvar…hade jag förmodligen aldrig hamnat på Gökboet. I stället skulle jag fortsatt att köra på. Envist. Ända in i kaklet.

2015-09-10 17.17.33

Men hur gör jag då? Hur kommer jag dit jag vill? Är det meningen att jag ska klara det på egen hand? För det vet jag inte om jag är stark nog att göra. Inte än på ett tag. Det är verkligen tusen frågor som snurrar inombords, i ett enda virrvarr och jag har en hel del att prata med PP om på fredag när det är dags för nästa samtal. Mitt papper är välfyllt med tankar. Tankar som ska följa med till Falun. Jag hoppas, hoppas så, att han kan guida mig lite. I rätt riktning. För jag vet inte riktigt vilket väderstreck jag ska ta sikte mot.

Jag antar att det kallas att jag är vilse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.