Bara att byta eller?

Så.
Hur gick det nu för mig att komma i väg i dag?

Ja, det undrar jag med. Men jag kom i väg. Och jag har haft min session med PsykologPhilip som planerat. Men det var segt att komma i väg. Jag var så omotiverad och det berodde enbart på min brist på energi. Så dagens mission blev att bena ut hur det kan komma sig att jag tappat den så totalt häromdagen. Men med lite klurande kom vi fram till att en del av orsaken till min färd åter ner i dyn var lördagens festligheter.

Det är nämligen som så att dessa tillfällen dessvärre tar för mycket energi av mig och allra helst när jag inte har någon reserv att låna av. Med alla sinnen på spänn, en känsla av att jag var tvungen att ”leverera trevlighet” och hålla min fasad uppe så försvann all ork och jag gick ner på sparlåga. Och hade jag varit klok, insett min begränsning, anammat ordet lagom, ja då hade jag åkt hem x-antal tidigare. Inte för att jag inte hade trevligt. Utan för att jag skulle behöva spara lite energi till efterföljande dagar.

PsykologPhilip jämförde i dag mitt mående med batterier.

IMG_20151201_215856-1-1

Ok.
Det vänstra batteriet är en ”normal” människa. Där energinivån sjunker under dagens sysslor men när tid för återhämtning i form av sömn, roliga aktiviteter och annat lustfyllt avverkas…ja då kopplas laddaren in och batteriet laddas upp igen. Sedan rullar det på så här. Dag efter dag.
Inga konstigheter.

Den högra, den skaran som jag själv tillhör, den har dessvärre en trasig laddare som enbart går på kvartsfart i jämförelse med den ”normala” laddaren. Så när den ”utmattade” gör slut på sin energi, vilket går väldigt fort när nivån är så låg redan när dagen startar…då rasar allt.
Så det som hände i lördags var att min sömn natten innan återigen varit av det sämre slaget så batteriet hade inte ens hunnit laddas upp ens till den dagliga kvartsnivå som jag lärt mig leva efter någotsånär, vilket såklart gjorde att jag var mer energilös än vanligt. Sedan en son på det som inte hade en av sina bättre dagar, ja ni förstår såklart att där gick det åt energi. Mängder. För att slutligen överlämna sonen i mojmojs händer och åka i väg på julbord med bowling, människor, leverans av artighet och massor av intryck från alla håll och kanter. Ganska omgående efter att vi kom på plats sjönk min energi ner på noll och jag gick över på sparlåga, med en känsla av att jag inte var fullt med i slutet. Gjorde några tappra försök att dricka cola för att åtminstone få en sockerkick men inte ens det fungerade. Det enda som hände där var att min VV-vecka gick åt skogen och kommer vara en del av orsaken att jag plussar i morgon. Ja men suck på den liksom.

När jag sedan kom hem så var jag totalt tom. Inte en gnutta energi kvar inom mig. Och med den odugliga laddaren som jag innehar så tar det sen  d a g a r  för mig att komma upp i nivå igen. När jag blir såhär tom på energi, då orkar inte kroppen göra något. Inget konstigt. Men det största problemet för mig är inte det kroppsliga utan att hjärnan slutar att fungera som den ska. Min mentala trötthet får mina negativa tankegångar att spinna i gång och utöka sig. De automatiska tankarna skenar och jag har inte orken att motarbeta och stoppa dem från att eskalera mera. Så nu är det bara sluta med allt ”krävande”, öva på gränssättning och att jag helt enkelt tar mig tid för mer umgänge med vänner i lugnare miljöer. Sådant som jag vet får mig att må bra.

Så det nya för mig är att undvika dessa situationer och tillfällen ett tag framöver. Jag insåg i dag att jag har en enorm identitetskris just nu. För att jag inte vet vem jag är. Jag minns bara den jag en gång var. Någon som jag aldrig mer kommer att kunna bli. Vilket är läskigt. Skrämmande. Främmande. Och jag kan inte riktigt acceptera det samtidigt som jag vet att det är det enda rätta. Att jag måste. För det är som så, jag måste hushålla mer med mina resurser, annars kommer jag om och om igen hamna på ruta ett. Något jag inte vill. Eller orkar med.

Så mitt vacklande inombords fortsätter ett tag till. Mitt sökande efter mig själv, min identitet, det kommer att pågå ett bra tag. Något som är frustrerande. Jag vill så gärna bara må bra. Och att få göra det, det kommer kräva så enormt mycket hårt arbete och daglig träning att jag i skrivande stund blir trött, själsligt trött av att enbart vara medveten om det.

2015-11-29 17.52.45

Men.
Jag alltså har fått klart för mig i dag att jag måste undvika sådana här situationer såsom festligheter, aktiviteter i livliga miljöer och annat som kräver för mycket energi av mig.Vilket gör mig ledsen. Riktigt ledsen. Jag är ju egentligen en social tjej. Eller jag var i alla fall. Dock så kommer det att göra mig gott att inte dränera mig så totalt på energi, det vet jag. För om jag är mer varsam så kommer jag att klara av att arbeta med mina automatiska tankar bättre och ifrågasätta dem mer och mer. Vilket i slutändan ska leda mig till att jag blir så frisk som jag kan bli. Det kan bara bli bättre än vad det är i dag.
Det måste det bli.

Den stora frågan just nu är bara: Vem är jag?

❤❤❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.