5 år.

I fredags var det ingen vanlig dag. Nej sannerligen inte för det var nämligen min och mannens årsdag.

Den 10 april 2010 träffades vi och har sedan dess hängt i hop. I hela fem år har vi kamperat tillsammans och delat både glädje och sorg. Och de senaste två åren så har vi haft lyckan att dela våra liv tillsammans med lilleman, vår avkomma, hälften mannen och hälften jag. Den lilla krabaten med den starka viljan och smittande skrattet. Och det är vi tre. För alltid.

Jag är så ofantligt glad och tacksam för att jag gick på Michaelas inflyttningsfest den där kvällen. Ensam, osäker men samtidigt väldigt glad att fått inbjudan. En inbjudan till den festen där jag fann en fantastisk vän i just värdinnan och även träffade mannen, min kärlek och livskamrat. En kväll som förändrade så enormt mycket i mitt liv till det bättre.

Och nu är vi här 5 år senare. Med mängder av ny rikedom i bagaget. Kärleken jag känner för denna mannen är svår att beskriva men han gör mig hel även då jag i bland kan bli tokig. På riktigt tokig. Men jag är övertygad om att det är ömsesidigt, jag har garanterat mina sidor som han kan bli galen på, även om jag såklart inte har en aning om vad det skulle kunna vara för nåt. Hihi. Och jag tror inte att jag kan komma i håg den dagen vi tyckte samma lika om någonting men det är också det som gör det så berikande, att vi är så olika.

Något som jag är övertygad om är att våra olikheter i kombination med kärleken till varandra är det som får vårat förhållande så levande.

Som ni vet har jag haft och har det fortfarande tufft med mina återkommande deprissioner, något som jag är övertygad om att jag inte överlevt om inte jag haft min support, min bättre hälft och kärlek i mitt liv. Det är han och lilleman som får mig att överleva. Något som jag självklart är otroligt tacksam över de dagar som jag kan se lite ljusare på livet och känna lite positiva vibbar. Så jag är inte bara glad för att denna man vill leva med just mig, lilla mig, här och nu, utan även tacksam för att han där, för 5 år sedan valde att öppna dörren och släppa in mig i sitt liv.

I sitt hjärta.

bästkusten

20120225_161751

2015-04-13 13.53.29

Och nu har vi fem härliga år bakom oss och blickar framåt mot nya utmaningar, mål och upplevelser tillsammans i vår lilla familj.

Jag, mannen och krabaten vår.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.