Varför göra rätt?

Det är lite mycket nu.
Jag hinner varken tänka eller känna efter.
Har svårt att sova om nätterna.
Därav förklarligt trött som ett ** om dagarna.
Försöker just nu bara hålla i hop mig själv så gott det går.
Samtidigt som jag vet att det är helt fel taktik.
Ungefär ganska precis tvärtemot vad som är rätt för mig.

Jag borde.
Ja, jag borde stanna upp, reflektera och sakta ner. 
Bara göra det mest nödvändiga.

Tänk.
Att det är så svårt att lära såna här gamla hundar som mig att sitta.
Vissa dagar känns det sannerligen som ett hopplöst fall.
En surig gammal tik kan du sannerligen inte göra vad som helst med om det inte är rätt tillfälle.
Icke.

Men. 
Nu är jag inne i ekorrhjulet och det är bara att bita i hop.
Så är det i bland.
Jag får helt enkelt leta djupt där inne efter reservernas reserv som förhoppningsvis finns där någonstans och försöka härda ut till nästa vecka. 

En vecka som kommer vara fylld av; Ingenting.

Typ.
Fast det är inte hela sanningen.
Jag känner trots allt mig själv. 
Har svårt att ha en helt fri vecka med massor av tid till återhämtning.
Då blir jag passiv.
Apatisk.
Vet knappt hur de mest invanda rutinerna ska utföras.
Som att borsta tänderna.

Därför.
Därför måste det finnas någon liten sak som får mig att vilja kliva ur sängen. Varje dag.
Lockbeten, som frestar mig.
Väcker min nyfikenhet.
Som gör att jag inte grottar ner mig när de dystra tankarna river i mitt inre.
Utan i ställer får mig att ”vilja” öppna ögonen.
Möta morgonen.
Leta efter ljuset och leva i nuet.

266

Nu.
Mmm, nu är det hög tid att jag kryper ner bredvid min son som precis kräkts ner sin egen säng och nu barrikaderar vår.
Han brer ut sig.
Och jag bara väntar på nästa uppkast.
#hoppashoppasdetinteblirmer

Lider så med stackars Busen.
Förstår och känner hans tårar när han vaknar och inte hänger med på vad som händer och sker i kroppen. Bara känner ett illamående som rör sig inombords. Det är så obehagligt. Och tyvärr ofrånkomligt.
Om jag kunde, då skulle jag gladeligen ta det i stället för honom.
Pluttskrutten min.

Lite tisdagsreflektioner från mig. Ja, onsdagsreflektioner blir det för er…
Alla sunda människor sover vid det här laget.
Det är bara jag, Fröken Hagström som ofrivilligt är vaken.
Men jag ska göra ett ärligt försök nu.
Lovar.

God Natt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.