Projektmakerskan.

Det här med att komma på nya saker att göra hela tiden, det kan sannerligen få mig att bli knäpp. Nya projekt påbörjas dagligen här hemma som dessvärre stagnerar efter bara ett litet tag då det saknas något för att slutföra det hela.
Precis så var det under gårdagen.

Projekt 1: Garaget.
Som i dag används som förråd. Det MÅSTE organiseras upp. I dagsläget är det nämligen så att du kommer in innanför dörren för att sedan bli stående, förundrad över vad som skett där inne. Kläder här, kartonger där, småpryttlar som rymt i från sin ursprungliga förvaringsplats, plastbackar med barnkläder(förövrigt det enda som är välsorterat och orört), barnskor som inte fått någon bestämd plats ännu och ja…sedan lite möbler, cyklar, bildäck, en välfylld frys, en sådan där bebispool med tillhörande leksaker och en massa annat. Jag minns bara inte riktigt vad det där ”massa annat” är för något då det ligger begravt där under allt kaoset.
Men men.

I går påbörjade jag alltså detta projekt.
Som från ingenstans så kände jag bara att det var dags. Inspirationen fanns där och då är det bäst vara snabb och passa på. Jag menar, du vet aldrig när inspirationen och lusten får för sig att smita sin väg, så det är bara att gör´t. Och det flöt på bra. Sängkläderna, vars kartonger gått sönder i botten, har jag sorterat ordentligt och realistiskt tänkt på vad som ska stanna och vad som ska gå till sopor eller andra roliga projekt. Känslan att detta påbörjats är än så länge bra. Dock körde jag fast en aning på eftermiddagen när jag fick slut på flyttkartonger och insåg att jag måste ta en tripp till IKEA för att kunna fortsätta. Suck. Jag kan lova att frustrationen var inte att leka med när jag körde fast så snart…jag hade ju bara precis börjat.

Men för att inte deppa ihop helt och hållet, så fick jag helt enkelt hitta på något nytt att syssla med tills dess att jag löst det lilla problemet med förvaringsmaterialet. Som förhoppningsvis löses snarast så att fortsättning kan ske till helgen.

Projekt 2: Påskpyssel.
Ja, det kan tyckas tidigt. Men alla andra år, så har jag typ fått fast fjädrarna i riset på skärtorsdagen och vips så är påsken förbi och det känns helt meningslöst att jag ens lade ner tid på det hela. Därför har jag i år valt att satsa på egenproducerat pyssel som jag alltså påbörjade i går. Och för att göra det lite extra så har jag såklart ordnat med dubbel uppsättning för att även kunna ta med till jobbet och glädja barnen där med lite färgglatt påskpynt.
Pärla, stryka och klippa är det som detta projekt mestadels bestod av under gårdagen. En riktigt mysig idé då jag gjorde den tillsammans med Buse. Eller ja. Det var mysigt fram tills det att han tröttnade, hällde ut alla sina pärlor i sängen och drog fram sin underbara, gulliga trotsådra.
Typ pärlor överallt. Tjohooo! Eller nåt sånt.

Projekt 3: Dropbox.
Den molntjänst där jag samlar de flesta av mina bilder. Så många att utrymmet är mer eller mindre slut. Och från och med slutet på denna månad(hade sådan tur att jag fick med lite extra utrymme när jag fick ny telefon och det extra utrymmet var under en begränsad period och går alltså ut snart) så måste jag betala för allt mitt utrymme, vilket är rätt så dyrt. I alla fall om du frågar moi! Så innan jag tar beslut om hur jag ska gå vidare så har jag lovat mig själv att få igenom varenda en av bilderna för att kolla så att det inte är en massa dubbletter som tar upp onödig yta samt se vad jag vill ha kvar och inte. Och efter att jag börjat nedifrån för att beta av mapp efter mapp så insåg jag att detta kommer ta sin lilla tid. Så nu vet jag vad en del av min fritid måste gå till framöver, nämligen; sortera, radera, förflytta och min förhoppning är att jag är klar med detta till slutet på månaden. Allra bäst vore det såklart om jag kunde säga att det var färdigt redan…typ som i går. Vilken lättnad det vore. Samtidigt så är det mycket känslor i omlopp när jag sysslar med det här projektet. Glädje. Tårar. Smärta. Kärlek. Energi. Lust. Längtan. Drömmar. Ja en riktig tripp längs med känslornas väg. För så är det ju, att gå igenom bilderna, om så bara sedan några år tillbaka så är det minnen. Fina, jobbiga, skrattfyllda, trött, knasiga och alldeles underbara minnen som jag vårdar ömt. Innan jag tar beslutet att trycka på radera så väger jag för och emot flera gånger för att vara riktigt säker. Vill inte förhasta mig. Inte i sådana här situationer med så betydelsefulla saker.

För som jag nämnt tidigare så har jag alltid haft ett otroligt bra minne. Men med flertalet depressioner till följd av utmattning så har minnet försvagats. Successivt. Och sådant som jag tidigare tog för givet att jag skulle minnas, är i dag ett måste att skrivas ner. Annars går det inte och jag får panik. Helt enkelt av rädsla för att glömma vilket jag vet redan innan att jag med allra största säkerhet kommer att göra. Så sjukt tråkigt. Och det är för mig en stor förlust. Så allt som hänt sedan allt började för x-antal år sedan…det minns jag bara vagt. Eller inte alls. Men jag kan glädjande nog fortfarande minnas delar och större fragment från min barndom. Något som jag är oändligt tacksam för att jag fått behålla och jag lovar att jag vårdar dessa minnen med så mycket vördnad jag bara kan. Så alla dessa bilder jag nu sorterar, de är från de senaste åren och är mitt minne. Därav så mycket extra värdefullt. För utan dessa bilder, bloggen och min älskade pappersalmanacka så skulle jag inte ha något kvar. Mer än dagen här och nu och morgondagen, för gårdagen minns jag inte.

Projekt 4:  Hälsa & Träning.
Detta ständigt pågående projekt. Som jag totalt kört fast i, medicinerna har dessvärre gjort att min ämnesomsättning är brutalt rubbad och för att komma i fas igen med näsan i rätt riktning så måste jag verkligen ha en väl fungerande plan att följa. Något som jag arbetar på. Och samtidigt som jag inte vill något hellre än att känna att jag tappar alla dessa kilon som är överflödiga och som får mig att känna olust för mig själv, så drar jag mig för att börja. Mycket för att jag är så trött och vet att det krävs enormt hårt jobb för att komma på banan igen. Min kloka och sunda sida vet att det är första veckorna som är tuffast och att sedan lättar det, tröttheten minskar och kroppen mår bättre…men ändå är det så gruvsamt att börja. I somras tappade jag uppenbarligen mitt j*vlar anamma som jag tidigare varit känd för. Det är som bortblåst. Men jag söker dagligen inspiration och kraft för att ta det där klivet. Och jag är på god väg. Planeringen har nått sin slutfas nu och jag är både spänd av förväntan, samtidigt som jag är så nervös. För jag vill inte köra i diket fler gånger. Det räcker nu. Mitt enda sikte när jag kommer i gång nu är att nå mitt mål. Inget annat att tala om. För min belöning när jag är där jag vill vara, den kommer att vara så värt det!!

Och nu har jag alltså delat med mig av ett fåtal av mina projekt. Utöver dessa som jag skrivit om så finns det mängder som ligger på hög. De flesta på började men även en hel del som ligger i startgroparna…
Att listan är lång, det är inte något ovanligt för att vara jag, däremot så är mitt bekymmer just nu, i dagsläget att jag inte kommer till den där fantastiskt underbara stunden när jag får ett avslut och kan dra ett streck över projektet och känna mig nöjd över min insats. Och det är något som är så viktigt i min värld så är det att slutföra och inte bara se allt växa på hög. Det om något stressar. Så i helgen handlar mycket om att slutföra saker. Att åter inta arbetet på måndag och känna att jag fått lite saker gjorda.

Så nu, kl. 19:39, är det officiellt helg och mitt mission blir härmed operation; slutföra projekt och jag, jag är peppad till tusen!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.