Överraskningen del två.

Andra dagen i Oslo började på bästa sätt med lite sång, skratt, solsken utanför fönstret och sällskap av högsta rang.

Ingen frukost serverades dock i lägenheten utan det var på med kläder och ut. Vart? Det hade jag ingen aning om. Dock har jag förstått att planerna fick kastas om lite där och då. Bilen ville nämligen inte starta. Såklart hade en lampa stått på under natten och dragit ur all ström ur bilen vilket krävde en Michaela för att lösa problemet. Under tiden vi väntade på hjälp åt vi lite frukost vid caféet på hörnan. Varm choklad och en nygjord smörgås är sjukt underskattat om du frågar mig. För gott var det.

Mindre roligt var det att komma ut till bilen för att möta upp vår hjälp som anlänt. På vindrutan satt det nämligen en gul lapp. Det är aldrig ett bra tecken. Inte billigt heller. Pengar kastade i sjön blev det för att vi inte kollade upp tillräckligt noga vad som gällde med piggedekk. Det är sak samma som dubbdäck. Men men. Så kan det vara. Tack vare vår hjälp som kom till undsättning så startade i alla fall bilen och vi kunde fortsätta dagen.

Alla hoppade in i bilen och efter en lite snirklande på Oslos vägar så släppte Tobbe och Aggelito av mig och Michaela vid Tjuvholmen och vi började promenera. Med mig i väskan hade jag bikini. Inget mer. Så det är klart att en aning fanns om vad vi skulle göra men man kan aldrig veta helt hundra, det kan trots allt vara en villoväg. Men fram kom vi.

Till:

 2015-02-08 12.48.46

Det var som jag misstänkte. Lyx med min fina vän. Helt på tu man hand. Underbart! Och så välkommet för den här trötta och slitna mamman. Vi klev in och möttes av leende personal, stilren inredning och fräsch miljö. Efter ombyte klev vi in i en oas av lugn. Då jag är en person som har svårt att prata om mig själv så var det skönt att få ventilera den senaste tiden med min kära vän utan störande omgivning samtidigt som jag fick en uppdatering av vad som händer i Michaelas liv. Och jag kunde fokusera och verkligen ta in vad som sades. Otroligt välbehövligt. För hur det än är, när August är med, då är fokus på honom, vilket resulterar i att jag allt som oftast känner mig frånvarande när jag träffar vänner. Självklart något jag har i åtanke och försöker tänka på men i bland kan det vara skönt att bara få vara och fokusera på sällskapet.

Som den här dagen.

Efter en del plaskande i poolen, frukt och total avkoppling så var det dags att köra en lerinpackning med saltskrubb som start. Och oj så roliga vi såg ut när det var dags för leran. Vita i ansiktet, bruna på magen och resterande delar av kroppen ljusbrun. Haha. Men skönt var det och efter duschen var vi så mjuka och lena i huden att vi klappade oss själva mest hela tiden. Det var så svårt att låta bli. Känslan var underbar.

När vi kände oss klara med spa:andet gjorde vi oss ordning för att ta en promenad hemåt. Men först en tripp runt Tjuvholmen och Akerbrygga. Solen var på väg ner och det var fantastiskt vackert.

Magiskt.

2015-02-08 12.45.34Lunch hade vi inte intagit någon förutom lite frukt och juice. Så det var verkligen hög tid att stoppa något i magen. Då klockan närmade sig middag valde vi en lättare variant som var perfekt i mitt tycke.

Så så gott.

2015-02-08 12.46.23

Kroppen var mör och skön efter en dag som var omedvetet efterlängtad men vi handlade med oss allt möjligt hem till grabbarna så att vi kunde äta gott och kolla på Melodifestivalen hemma i lägenheten. Det blev en form av tapas. Eller ja, typ allt som vi var sugna på i butiken slank ner och mätta blev vi. Och mat blev det över. Men godiset, det fick vi allt i oss.

En lugn kväll, alla samlade, som avslutning på en dag med finaste älskade vännen. Hon som lyssnat på mig och talat med mig. Inte svikit mig och hela tiden funnits där. Om än några(många) mil bort. Tänk att även om man inte har daglig kontakt så finns det ändå där. Den där kärleken vänner emellan. Och lördagen led mot sitt slut. Vi pratade mest om allt och inget där i soffan under tiden som August sov en trappa upp och Tobbe googlade filmer till hemresan. Allt för att underlätta färden för buse. Somnade med ett aningen lättare hjärta och ljusare tankar. Det var längesedan.

Och jag har verkligen inte förtjänat den här omtanken och egentiden men jag är så tacksam för att Tobbe och Michaela tagit sig tid att fixa detta för mig. Även om jag känner mig larvig när jag skriver det, för varför skulle någon lägga ner den tiden på mig? Men uppenbarligen har dessa två underbara gjort det. Jag får nog nypa mig i armen.

Aj.

Ofattbart men sant.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.