När motionen är räddningen.

Vilken dag det var i går. Herregud. Kvällen blev inte det minsta bättre. Snarare i motsatt riktning. Jag orkar inte ens berätta. Helt åt skogen. Så när August somnade för kvällen bröt jag i hop totalt. Allt kändes bara överjävligt.

Men nu har vi tisdag och för att försöka kompensera för min fruktansvärt dåliga kost under gårdagen(ett resultat av det helvete som pågick) så valde jag att promenera in till jobbet nu på morgonen. Dels för att få frisk luft men självklart även för att hjärnan skulle få lite fri tid. Lite tid utan mängder av tankar som konstant bråkar med varandra och skapar kaos. Jag är så in i bövelen trött på kaos.

Och det var så skönt. Att promenera. I solsken och klarblå himmel. Från Ullvi in till ett nyvaket Leksand. Något jag verkligen behövde.

2015-03-24 09.53.39

Jag är glad att det är tisdag. Det betyder att det är dags för ett löppass och det kan ju inte komma lägligare med tanke på att jag behöver få vara. Sedan jag började motionera mer har jag verkligen märkt av att de dagar som jag går och rör på mig minst 10 000 steg så mår jag så mycket bättre. Det betyder alltså att motionen verkligen frigör lite sköna ämnen i kroppen- ämnen som jag uppenbarligen behöver för att få dagarna att kännas lite lättare. Så jag har väl mer eller mindre ordinerat mig själv motion som medicin.

Verkligheten är just nu så krass att jag varje morgon måste ha en övertalning med mig själv för att överhuvudtaget komma ur sängen. Nu har jag lyckats alla dagar så här långt men samtidigt så vet jag att det när som helst kan komma en dag där jag totalt havererar. Och det får inte ske. På riktigt. Det får inte ske för om den dagen kommer så är det så svårt att komma på banan igen. Mentalt har man gett upp och jag vill inte ge upp.

Jag vill ta mig ur det här.

Men jag vet att med psykiska sjukdomar så tar allt tid. Och jag avskyr att vänta och att inte komma framåt fort nog, så för min del blir det en dubbel utmaning. Jag måste hålla mig ovan vattenytan samt kämpa med mitt tålamod och försöka att hitta ett lugn i att allt har sin tid. Att det kommer att bli bra. Så småningom. I sinom tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.