Med livet som insats…

Vi försov oss i morse och det fanns inte en chans att hela familjen skulle hinna bli klar i tid till lämning på förskolan. Ett snabbt beslut blev att Tobbe och August åkte in och jag fick promenera till arbetet. Helt okej om du frågar mig. Dock så ångrade jag mig i samma sekund som jag kom ner på åkervägarna. Himmel vilken isgata. 2015-02-19 09.22Med en hastighet långsammare än en snigel så tog jag mig närmre Leksand. Dock så kan jag inte påstå att det var en promenad som gav mig särskilt mycket glädje och njutning. Jag spände mig, drömde om broddar, klättrade ute i snön på åkern för att undvika värsta isen och bad att jag skulle ta mig fram utan benbrott. Något jag klarade av. Men så mycket mer var det inte. Nej. Nu är det dags att bli tant på riktigt och skaffa broddar så att jag kan gå ut på promenad. Utan att ha livet som insats. .

2015-02-19 09.22-1

Nu ska jag och min onda hals(vart kom det i från?) krypa i säng och kanske, om vi har en hiskelig tur så lyssnade August på min godnatt bön, där jag bad till högre makter att lilleman skulle sova i sin säng hela natten och låta sina arma uttröttade föräldrar få en natts ostörd sömn.

Låter som ljuv musik i mina öron…och drömma, det kan man alltid.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.