Highly Sensitive Person.

Fredagsmys i vårt hem består av en ensam mamma som placerat sig i sängen med Spotify i bakgrunden och en sovande liten Buse i rummet intill. Sambon är ute på vift och jag hoppas innerligt att de har trevligt. Min tanke var att egentligen åka hem till någon och hälsa på denna ”ensamma” fredagen men så här i efterhand är jag så otroligt glad att jag lyssnade på min trötta kropps enträgna signaler om att stanna hemma för lite lugn och ro. Jag behövde det. Musiken, tystnaden, lugnet, det rena ansiktet, uppkrupen i sängen under en filt och med en skål med vattenmelon.
Samtidigt som jag har det så här bra så sitter jag och tänker på vad jag ska ta mig för på min lista över ALLA saker som finns att göra.
Den känns som aningen övermäktig just nu.

Ni vet, när en vet allt som behöver/måste/bör göras och den där känslan när det är klart. Jag vill få känna den. Men jag orkar inget göra. Oinspirerad. Trött. Så helt ärligt så tänker jag strunta i jobbet för den här kvällen och i stället ta mig någon timme under morgondagen för att beta av diverse uppgifter och förhoppningsvis, genom det, skänka mig själv lite lugn.

Veckan som gått har passerat i ett rasande tempo.
Jag har inte riktigt varit med och det ska bli skönt med en helg som inte är fullspäckad med aktiviteter. Min förhoppning är såklart att solen kommer att stråla på oss, jag behöver tanka massor av D-vitamin, andas frisk luft och låta mina axlar sjunka ner några hack. Det har varit en vecka som innehållit mycket enormt mycket känslor och vid det här laget så vet jag att jag är en Highly Sensitive Person. Något som jag nämnt lite snabbt tidigare. HSP äter så mycket energi samtidigt som jag är glad att jag har fått detta karaktärsdrag som en extra bonus när jag föddes. Tidigare har jag bara trott att det varit något knas med ”hur” jag tänker. Tills det att jag fick detta förklarat för mig, att jag alltså är en högkänslig person som noterar de mest omärkliga tingen som sker runt omkring oss, bearbetar dem med blixtens hastighet och sätter mitt nervsystem i ordentlig gungning. Jag har lärt mig att jag är en person som otroligt lätt känner av den sinnesstämning som råder i min närhet. Så här står det på en informationssida som beskriver detta karaktärsdrag:

”Du kan alltså känna av stämningar och andra människors behov. Du har välutvecklad empati: Inte nog med att du har förmågan att sätta dig in i hur andra mår, deras tillstånd kan få dig att känna dig på samma vis! Detta leder till att du har svårt att sätta gränser, vilket i sin tur kan leda till att högkänsliga människor lätt blir manipulerade och utnyttjade av andra människor”. 

Och som jag känner igen mig i dessa orden. Att inse detta har också gett mig en förklaring till hur det kan komma sig att jag är så trött och slut mest hela tiden. Visst är jag utmattad. Jag vet. Men de perioder då jag inte har mått dåligt de senaste åren så har jag ändock blivit trött så oändligt fort av nya intryck och vissa miljöer men även det fick sin förklaring när jag fick denna känslighet/sensivitet förklarad som en del av mig och den jag är. Helt enkelt så är det så att jag behöver mer återhämtning efter varje dag än vad människor runt omkring mig behöver. Något som jag nu på allvar ska försöka lyssna till.

Som den här veckan som, varit ordentligt intensiv, har ätit upp hela mitt batteri och det finns inte en gnutta energi kvar att tillgå. Ingen reserv att tillgå heller. Det har verkligen varit så illa att jag inte vaknat på natten av att Buse kommit in till vår säng, jag har inte heller vaknat av klockan på morgonen, utan sambon har fått knacka på mig för att få en reaktion. Och detta är något som är så ofantligt olikt mig. Därav kommer jag framöver, att bli än mer tråkig. Jag måste helt enkelt. Om jag vill kunna arbeta kvar på mitt fantastiska arbete som jag älskar, om jag vill kunna leka med min son, om jag vill leva. Ja, då måste jag få till en förändring i mitt liv. Vilket betyder att jag från och med kvällens beslut(att stanna hemma) har tagit ett kliv i rätt riktning. Med förhoppning om att framöver kunna hantera alla intryck lite bättre. Och denna personen som berätta för mig om att jag passade in på alla kännetecken, den personen är jag oändligt tacksam. För nu förstår jag mer.

Så förutom min utmattningsdepression som i somras höll på att kosta mig livet så har jag nu alltså även förstått att jag är en person med ett karaktärsdrag utöver det vanliga. Och jag kommer att vårda det ömt. Det lovar jag. För jag tänker som så, att om jag får ladda batterierna riktigt ordentligt, då måste detta vara något som kan hjälpa andra människor, genom att jag ser och hör saker som de själva inte lägger märke till.

Men.
Alltså.

Highly Sensitive Person.
That´s me!

2 thoughts on “Highly Sensitive Person.

  1. Åh vad jag känner igen mig i så mycket av det du skriver och beskriver!

    Men en sak jag måste fråga dig om är termen ”utmattningsdepression”. Jag har haft några tuffa år bakom mig med depressioner som smugit sig på under året och sedan knockat mig i en hård käftsmäll några dagar in på semestern två somrar i rad (jag höll ut i månader för snart vart det ju dags för semester och då skulle jag genast må bättre, mm eller hur). När det hände för andra gången kände min läkare på vårdcentralen att han inte kunde hjälpa mig längre och skickade remiss till öppenpsyk. Där fick jag träffa en läkare som konstaterade att jag inte var deprimerad, jag var enligt honom utmattad och hade inget på psyk att göra, min husläkare skulle istället sjukskriva mig, länge… Under mitt samtal med denna specialist på psykets sjukdomar nämnde jag att jag för tio år sedan drabbats av en utmattningsdepression, då blev han jätteirriterad och sa att det inte finns något som heter så…?! Jag blev väldigt förvånad över det då jag hört uttrycket många gånger. Därför undrar jag om du har fått den specifika diagnosen?

    Stor kram till dig, hoppas du lyckas lägga ribban lite lägre och jobba hårt med acceptansen. Vet precis hur svårt det är, från en ”duktig” och högpresterande till en annan. 😉

    1. Hej Malin!
      Ja men i bland undrar jag hur det kan vara så olika direktiv inom vården, det gäller sannerligen att träffa på rätt personer har jag märkt efter mina otaliga besök de senaste åren.
      Så här är det, från vad jag fått erfara, utmattningsdepression existerar. Jag har den diagnosen fastställd från både läkare och psykologer. Och första gången det fastställdes var någon gång vid 2008-09.
      Även min diagnos, denna vändan, är densamma. Nu har de dock lagt till HSP, ett karaktärsdrag som måste tas i beaktande under behandlingsprocessen.
      Nu är ju inte jag superkunnig men om du känner igen dig väl i det jag skriver…så låter det onekligen som att även du lidit/er av utmattningsdepression. Tyvärr verkar det också som att du fått erfara den ”okunniga” delen av psykvården och dess läkare…även jag har råkat ut för det. Så tråkigt men dessvärre alltför vanligt 🙁

      Sänka kraven. Ja. Den lilla detaljen. Haha. Men jag lyckades i kväll i alla fall och det klappar jag mig på axeln för! Balans…det är något vi högpresterande alltid kommer att få arbeta hårt med men samtidigt, tänk vilka fantastiska människor vi är som kämpar och inte ger upp- heja oss!!!!!!!!!
      Hoppas nu att du får en underbar helg!!!

      Kramar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.