This One´s For You…

…Michaela

Tack för att du finns för mig. Alltid där, alltid redo, trots min egen frånvaro från livet. Jag är så tacksam för att du ännu finns kvar hos mig och försöker locka fram den verkliga Ulrika med varsam hand! Medvetet eller omedvetet från din sida, det kvittar, jag är bara tacksam för att du ser den personen som är instängd där inne bakom ett galler av känslor. Du är en så fantastisk kvinna som inspirerar och briljerar i allt du åtar dig, amazing är vad du är!!! Och efter denna helgen har jag(äntligen) återfått ett sånt sug som jag inte känt på många många år. Suget att få åka i väg med en eller flera vänner och ha en spa helg tillsammans som inkluderar allt och lite till såsom sömn, bubbel i glaset, omvårdnad av kropp och själ, fina kläder och god mat i mängder toppat med så mycket skratt att träningsvärk i magmusklerna är givet på hemresan! Det suget och den längtan bor nu djupt inom mig, pockar ihärdigt på min uppmärksamhet. En känsla som är fantastisk att åter känna och jag hoppas att den också kan övergå till att bli verklighet inom en inte alltför lång framtid. För jag vill få tillbaka en del, definitivt inte allt, av den jag en gång var…jag saknar mig själv.
Men längtan…du är varmt välkommen tillbaka, för detta är sannerligen ett steg i rätt riktning kan jag lova och det är redan antecknat och ska redovisas på fredagens samtal med Philip.

Jag tror faktiskt inte att det finns någon som förstår denna längtan mer än du min fina vän.

Tack, tack, tack- för att du är den du är!
Jag älskar dig!

Puss

♡ Babyshower för min Mia ♡

I bland tar det lite tid för mig att få tiden att räcka till. Som att dela med mig av det här inlägget som var planerat att skrivas dagen efter det inträffade. Alltså en måndag för över en månad sedan.

Det är nämligen så att långt innan jul hade jag fullt upp med fixande och trixande inför min fina vän Marias(överrasknings) babyshower. För det är nämligen som så, att nu när vi klivit över till 2016 så väntas det komma tillökning i grannkommunen, något som jag såklart med spänd förväntan ser framemot. Och med god framförhållning så fick jag en förfrågan, någon gång på sensommaren, av en god vän till Maria, om jag ville hänga med och fixa detta och jag kunde inte svara annat än SJÄLVKLART!! Veckorna gick. Planen fanns hela tiden med i bakhuvudet, vilka materialval som var bäst lämpade och hur jag ville att slutresultatet skulle bli. Jag hade alla bilderna klara i mitt huvud. Som alltid. Och det långt, långt innan det var dags att överhuvudtaget påbörja projektet.

På min agenda så föll sig projekt: Arrangera blöjtårta. En otroligt rolig utmaning som jag fick äran att pyssla med. Något som är en utmaning när en ska förvalta de insamlade pengarna så att det blir en helhet som ser bra ut och godkänns av övriga deltagare.

Utöver detta lilla projekt hade jag även: Vimpeltillverkning. Något som kan göras i ordning i god tid innan. Om en vill. Eller så kan en utmana sig själv och sitta med det kvällen innan. Valet är ditt. Men om jag får lämna en rekommendation så är det att börja så tidigt du kan. För det är mycket klippande och det tar faktiskt sin lilla tid. Här hemma till exempel, så slutade det hela med att sambon slutförde uppgiften. Något som jag är oändligt tacksam för annars hade jag gått miste om hela nattens sömn… Nu, med hans hjälp, lyckades jag åtminstone skramla i hop ett fåtal. Vilket var välbehövligt för att Fröken Hagström inte skulle upplösas i atomer.

Så alltså.
Två dagar innan påbörjade jag mitt blöjprojekt här hemma på golvet

008

Och slutresultatet?!
Tadaaaaa;

033

032041-2Utöver detta projekt hade jag även bestämt mig för att tillverka en luftballong efter att jag fann inspiration på Pinterest(älskar, älskar, älskar!!).
Så det var precis vad det fick bli.
En luftballong till Bebis;

022

I den lilla korgen så återfanns en kanin från underbara Jellycat samt babyprodukter från ekologiska och svenskproducerade Maria Åkerberg samt en mjuk och go babyfilt, självklart ekologiskt framställd.

019

En mycket överraskad Maria skrek rätt ut när vi hoppade fram i hennes kök när de kom hem igen(hennes härliga sambo lurade i väg henne på förmiddagen, allt för att vi skulle få förbereda och fixa i lugn och ro). Mycket skratt, gofika för ett helt kompani, paketöppnande och ett härligt gäng brudar var ett riktigt bra recept på en söndag av bästa sort!!!!

Nu saknas bara BEBIS…men snart…snart är h*n här!!!!
♡♡♡

Perfektionisten i mig har lite panik nu när jag delar med mig av detta till Er, detta på grund av att jag inte är helt nöjd med mina alster. Men så känner jag PsykologPhilip knacka på min axel och påminna mig om att sänka kraven, utsätta mig för det obehagliga och jobba på att vara stolt över det jag faktiskt lyckades åstadkomma. Allt kan alltid bli bättre. Så är det.
Men det är bra som det är./som det blev.
Och det duger.

 

När jag missat bollen…

Ajajajaj i min axel. Jag är tydligen inte 15 längre med bra kondition, muskler och bra rörlighet. Efter dagens aktivitet så känns det snarare som att jag är 75 och av modell kassaskåp. Herreminje. Vart tog åren vägen? Och vart tog kondisen vägen? Jag fattar inte ett dugg.

Men oj så roligt vi har haft.

Ett gott gäng samlades i Ekeparken under eftermiddagen för att spela klassikern brännboll. Hundra år sedan sist. Men betydligt roligare nu än då. I skolan var det nämligen pest och pina när det kom till denna aktivitet på idrotten. Jag är och var nämligen kass på att slå. Tyvärr. Jag var inte klassens stjärna på långa vägar och tyckte enbart att det var jobbigt att delta. Mestadels på grund av burop och nedlåtande ord. Ja, barn och ungdomar har ju tyvärr en tendens att vara så snälla mot varandra. Ord som känns och ger sår inombords. Som med tiden blir till ärr.

Så min första tanke när ordet brännboll nämndes var allt annat än positivt. Bilder från barndomen seglade upp och paniken fanns som bubblande kolsyra inombords. Tankar om att försöka hitta en ursäkt för att slippa delta pockade mer och mer på min uppmärksamhet ju närmre klockan slog fyra. Dock kändes de ursäkter jag kom enbart löjliga…liksom genomskinliga. Och det går inte för sig. Ska det vara en ursäkt så ska det vara en bra en. Vilket kändes som en omöjlighet att komma på.

Men när vi träffat alla, för mig nya Trollhättebor, som skulle delta så kändes det bättre. Och som en extra bra och trygg bonus dök Michaela upp med sin prins Christoffer. Bara så där. Fantastiskt bra initiativ från deras sida att offra några timmar av sin semester för att umgås med familjerna kaos. Det gillas! Mycket!

Buse var tokpepp på brännboll och att hänga i lekparken. Det ser ni ju.

Jag var domare omgång ett men hoppade sedan in(med hjärtklappning) och fick inga burop trots miss med slagträet. Lättnad, inte för att jag väntat mig det av vuxna människor men ändock…ärren finns alltid kvar. Glädje. För kul var det. Trots miss av boll, näsblod(inte jag), sneda kast, tacklingar(återigen inte mig det gällde) och ”glåpord” så var det roligt. Familjeumgänge på toppnivå. För det var kärlek. Och skratt.

Mycket mer än så behövs det inte.

2015-07-18 21.54

Barnen sover. De stora barnen tittar på film. Och jag bloggar. Men inte så länge till. Jag måste ge John Blund en ärlig chans så att jag orkar med morgondagens schema.

 Solsken, vänner och brännboll. Det är grejer det.

Överraskningen. Del ett.

Jag måste dela upp det här i flera delar. Annars kommer det att bli en enda lång novell och ingen, inte ens jag kommer att orka läsa. Så här kommer del ett av min härliga weekend anordnad av fyra vackra människor.

För en vecka sedan satt jag här på kontoret och hjärtat var fyllt av värme efter en helg i Oslo. En helg som jag inte hade en susning om att den skulle ske förrän på tisdag eftermiddag samma vecka. På torsdagen fick jag veta att jag skulle packa kläder och att jag var ledig från arbetet på fredagen. Att mamma skulle ha Grynet och att vi skulle åka bil.

Långt.

2014-01-26 14.04.36-1

lunchstopp i Hedemora.

Så fredag förmiddag packade vi bilen full och styrde mot Hedemora för att lämna av Grynet samt äta lite lunch och umgås innan vi åkte vidare. Kanonstart i mitt tycke. Man kan aldrig få för mycket av mor och far. In i bilen och både jag och August somnade ganska så snabbt

När vi vaknade till strax innan Örebro så var det en aning yrvaket men desto piggare än tidigare på förmiddagen som, för min del,  var ett enda vakuum efter en natt med lite för lite sömn. Passerade Örebro och där började jag ana vart vi var på väg. Vi åkte nämligen mot Karlstad/Oslo och jag känner ingen i Karlstad men däremot i Oslo…

Och resan fortsatte. Länge. Toklänge. I baksätet försökte jag roa August bäst jag kunde och jag måste säga, underbara unge, vilken kille. Inget gnäll, han tjoa och stimma efter bästa förmåga. Inte helt lätt när man sitter fastspänd i en bilstol men jag tyckte vi löste det ganska så bra. Lite tv på plattan, böcker, leksaker, mellanmål…och några stopp för att sträcka på benen och lufta rumpan. När vi kommit så långt som Årjäng berättade T vart vi skulle och vem vi skulle träffa. *glädje*

Michaela.

Japp, det var till henne vi var på väg. Tjejen som lämnade Leksand för Sveriges huvudstad och just nu mellanlandar i Oslo för att driva en butik. Och efter många timmar i bilen,  T´s speciella bilkörning i stadstrafik(herregud!) och en hel drös med minnen från min tid i staden som översköljde mig så kom vi fram till Drottningens Gate.

Slutdestination. Framme. Och en bamsekram av finaste hjärtevännen.

Tömde bilen på allt vi lyckats knöka in. Ojoj, resa med barn, det tar plats. Herregud. Det kändes nästintill som att vi skulle vara borta flera veckor. Men med mycket envishet lyckades vi gemensamt att få med oss barn och packning upp i Michaelas vackra lägenhet. Ett fönster ut mot staden, högt i tak, sovloft och jag skulle säga nybyggd charm. Lite mat i magen, tjattrande, ett hej från gulliga Sandra och sedan somnade vi alla gott.

Och jag.

Jag hade inte den blekaste om vad lördagen skulle bjuda på, inte mer än att jag skulle tillbringa den på tu man hand med Michaela.

Välkommen till världen ♥

I morse vaknade jag till de bästa av nyheter. 
En kär vän jobbade nämligen hårt under natten och födde en välskapt liten tös. Fick en fin bild och alla minnen från min egen förlossning sköljde över mig. Den där fantastiska oändliga kärleken som uppkommer när den lille placeras på bröstet, den känslan vet jag att mina vänner kände just där och då. För det finns banne mig inget bättre. 
Grattis mina fina♥
26 April 2013

Fyrtioåringen från Ullvi.

Fröken tröttmössa sitter på kontoret och väntar på att busen ska vakna efter en riktig lång sovstund. Jag vet inte vad det är men jag antar att det i dag är så lugnt och tyst här att han tar igen sig efter gårdagen som han spenderade med mormor och kusin Linda. I går var nämligen dagen då vi för första gången lämnade August hos barnvakter för att ägna några timmar till att bowla och äta en god middag, något som sambon inte hade den blekaste om att vi skulle göra. I hans värld så skulle han bara följa med Mikael till Rättvik för att kika på en traktor som han hittat på Blocket och efter det skulle vi äta en middag tillsammans med mormor och kusin. Dock fanns det ingen ”traktor” att kika på, i stället så blev han körd till Rättviks bowling där många av Tobbes goda vänner samlats för att fira hans fyrtio års dag i efterskott.
Och det var en mycket chockad sambo som till slut fattade att det inte var något traktorköp på gång utan en utekväll med sina fina vänner. Vi började med bowling där vi var uppdelade på fyra lag och jag hade en liten seg start må jag säga men kom igen på slutet och fick in någon strike där, jag tror att det kan kallas ringrostig för jag har nämligen inte bowlat på minst två år(!), så då förstår ni säkert min svaga inledning.
Men sååå roligt var det och att kunna slappna av och vara Ulrika för en liten stund, inte bara mamma-Ulrika utan även den Ulrika som fick sätta på sig lite” finare kläder och sminka sig en aning” för att gå ut med sambon och vännerna-Ulrika.
Efter bowlingen fick kärestan öppna ett paket som jag tillsammans med två familjer införskaffat. En tuppljusstake från Käck & Heby´s som bör finnas i alla hem inom Leksands kommun och nu gör det även hemma hos oss.
Och slutligen fick vi komma till bords, jag var hungrig som en varg och riktigt längtade efter en mumsig hamburgare från den nylanserade menyn. Ohh lord så god den var. Perfekt stekt och med riktigt goda tillbehör så blev jag alldeles lagom mätt och festade till det med en chokladfondant till dessert. Jag resonerade nämligen som så att när det för en gångs skull finns med på menyn då måste jag ha en, just för att det är så sällsynt(och rätt så klurigt att få den så där perfekt som den ska vara) förekommande.
Klockan sprang på men vi sjöng och hade trevligt tillsammans med ”födelsedagsbarnet” och till slut var jag tvungen att tacka för mig och bege mig hemåt mot Ullvi för att avlösa mormor och kusin. Men det var med ett stort leende som jag begav mig hemåt och gladdes för alla fina människor vi har i våra liv samtidigt som jag är så tacksam att så många kunde och ville delta på ett eller annat sätt.
När jag kom hem och landade innanför dörren så möttes jag av två personer som berättade att det gått så bra att ta hand om August och att han sov så sött på övervåningen vilket han fortsatte med hela natten. Jag är glad att det blev just mormor och kusin som ville ställa upp på denna första gången då det kändes bra i magen för mig att lämna honom just med dem.Och ännu bättre kändes det när det visade sig att det gått bra och bara varit glada miner. Tuuuusen tack för att ni ville ställa upp och ta hand om vår lilla minimänniska!!
Och nu ska jag försöka väcka honom så att jag kan få i säng honom om några timmar igen. Sliten pojk, sliten mamma(på grund av alldeles för få timmar med sömn) och sliten pappa. Men hem för lite mat, mysa med en saga och avrunda den här dagen. Aktiviteterna har inte varit många i dag men vad gör det när man kan kika tillbaka på lördagen och bara känna värmen sprida sig inombords.
Tack, tack, tack ALLA ni som gjorde detta möjligt!! Ni är underbara hela bunten och det är en mycket nöjd fyrtioåring som sitter på övervåningen och arbetar trots att det är söndag.
♥♥♥

Tur och retur till Djurås

En bättre onsdag. 
Vi placerade oss nämligen i bilen strax efter lunch för att åka till Djurås och hälsa på Maria(Johan, som också bor där var på jobbet och tjänade stålar). Och katten Nils såklart. Stackaren som blev utskälld av min byracka i sitt eget hem, att gå bort med Grynet är inte det lättaste. Hon kan inte riktigt föra sig när det kommer till rädda fyrbenta varelser som kan få för sig att springa. Borde skicka henne på en uppförandekurs omgående så att man slipper skämmas.
Men men, efter att damen skällt ut stackars Nils så fick jag en kopp te och August inspekterade golvet, sladdarna och allt annat som kan vara av intresse för en minimänniska. Och det var så skönt att slå sig ner och bara få prata lite en stund, med någon som är intresserad och lyssnar på vad som finns att säga, viktigt som oviktigt nonsens. En sådan där person som värmer själen och alltid spritter av glädje och positiva vibbar. För sådan är hon, fina Maria. Och då vi inte har träffats sedan december månad så fick jag och August en varsin julklapp. Hur gulligt är inte det? 
Till mig var det produkter som ”Tant Mia” tillverkat alldeles på egen hand och då jag 2014 siktar på mer ekologiskt, närproducerat och naturligt som möjligt så passar detta perfekt!! Tack!! Och minimänniskan hade turen att få den finaste lilla mössa som ”tant” stickat alldeles själv i den där härligt blå/turkosa nyansen som vi gillar så mycket. Åhhh, sååå fin. Dock har minimänniskan växt lite så dessvärre var huvudet lite för stort för hantverket och vi fick oss dagens skratt.
Men vi är glada bara över tanken att kära vännen stickat denna till busen. Att den sedan inte passar riktigt spelar ingen större roll tycker jag.
Det är tanken som räknas.
 
Efter en hel del babbel om än det ena än det andra så var det dags att packa in kompaniet i bilen och fara hemåt så att inte minis schema sprack totalt. Men förhoppningsvis ses vi snart igen. Först ska de bara åka på en liten semester och ha det bra.

Sen, sen är det dags för te och snicketisnack igen.
Och jag längtar redan.

Dagen efter firandet.

I går var dagen när större delen av Leksand bar betongkeps efter lördagens firande. Och det med rätta tycker jag. Kände mig en aningens bakis även jag men det var nog snarare bristen på sömn som bidrog med den känslan. Vaknade på tok för tidigt för vad som är okej och insåg ganska snabbt att det var lika bra att masa sig ur sängen och göra det bästa av dagen. 
Samlade ihop vännerna och tog en frukost på lokala fiket. Uppdaterade den ena vännen som blev en aningens överförfriskad under lördagen om eskorten hem till boendet, vad som sades och förklarade lite fint hur personen kunde må som denne gjorde. Det vill säga mindre bra. För vår del en riktigt underhållande frukost, möjligen en aningen tyngre för vissa.
Efter frukost började rastlösheten krypa sig på och jag ville tillbringa dagen utomhus vilket gjorde att vi hamnade i Borlänge på Romme travet och spanade in v75 tävlingarna. Det är lite av en tradition för mig personligen som arbetat med travhästar att på påsken ska man åka på v75. Fick som jag ville även i år och det var inte fy skam att stå framför vinnarcirkeln i strålande sol och se hästarna arbeta för fullt maskineri. Då jag någonstans förlagt mitt kort till stallbacken så var det enda som saknades att få kliva in och snosa på hästarna men jag ska bege mig till gamla arbetet  någon dag och insupa så mycket häst att jag klarar mig ett tag framöver. Mor och far var på plats, vilket gjorde hela resan enormt mycket bättre. Vi träffas ju så sällan att jag tar varje chans jag får. Ingen av oss på plats kammade hem storvinsten. Men hey, vad gör det när sällskapet är finfint och vädret som bäst. 
Börjar få en vag känsla av att våren är på ingång. Härligt härligt!!
kungen från gårdagens match tillsammans med en TRÖTT älskling
Efter sista loppet åkte vi och käkade lite subway innan vi hamnade hemma i Leksand och soffan för filmtittande. Kollade in Taken 2 som var helt okej. Själv hade jag mest bekymmer med att överleva då det är så in i bängens trångt i bröstkorgen just nu, väntar och längtar på att bebis ska sjunka lite till så att det ska lätta en aningens. Men det kommer, snart. Mycket snart skulle jag tro. Hem och i säng tidigt efter en riktigt lugn och härlig dag. 
Hejja vad det är härligt att ha lite ledighet.

Leksand är tillbaka!!

I går var det fest i Leksand. Och då menar jag hela byn var på tårna och festade som om det inte fanns någon morgondag. En underbar syn och jag måste säga att det är ett stort minne för livet. Det var nämligen hockypuckjagar tävling på byn i går och Leksands IF behövde en ynka poäng för att ta klivet upp i Elitserien och det var ingen tvekan om saken att de skulle klara av det. Jag är som alltid nervös men i tredje perioden släppte spänningarna och jag insåg att det skulle gå vägen.
Glädjen var total och spelarna stormade isen innan slutsignalen ljöd, domarna hade inget att sätta emot. Sen startade firandet. Ojojoj. Vilken fest.
Till och med fröken fällde några tårar. En del var säkerligen gravidhormonernas talan men den andra delen var glädje över att allt kämpande har tagit dem till målet. Spelare, ledare och såklart alla fansen som hängt med i vått och torrt. Men nu är de åter där de hör hemma. Elitserien 2013/2014. Nästa mål jag hört ryktas om är SM-guld 2019, härligt med visioner och med den envisheten som finns hos alla dessa tokiga masar kan man inte annat än att tro på att det kommer att gå vägen. Oavsett vad så är svenska folkets lag hemma i den serien där de ska vara.
finsällskap innan match av godingen Emma som var klädd i bästa bodyn
pojkarna uppradade, euforiska och säkerligen en aningen chockade…
och 7650 fansen fick såklart också ner på isen och fira!!

Att plocka fram solglasögonen.

Solen skiner och jag känner att vårkänslorna börjar sprida sig inombords. Tänk så härligt det är när solens strålar värmer nästippen och solglasögonen plockas fram ur väskan där de legat och dammat under hela långa vintern. Men äntligen. Äntligen är det dags att putsa upp dem och rikta blicken mot skyn. Underbart. 
De här underbara bilderna är från en precis lika vacker dag.
Nämligen i söndags.
Solen strålade och vi tog med oss Nettan och barnen upp till slogboden som ligger otroligt vackert beläget här i vår lilla knätofsby. Utsikten är fantastisk och vi passade på att grilla lite hamburgare och korv till lunch. Och den maten är väl aldrig så god som när den avnjuts ute en vinterdag under tiden som fräknarna odlas fram i ansiktet.  ”Vår” för mig är när vi har sådana här ljuvliga dagar när man känner att livskvaliteten är på topp, snön ligger kvar, det är någon minusgrad och klarblå himmel med en stor värmande sol. Dock vet jag att bakslagen kommer  med mer snö och massa minusgrader.
Men nog har pirret efter ”vår” anlänt allt och jag tänker se till att njuta var sekund.