Lugn dag i stan.

Just nu pågår Fallens dagar här i Trollhättan och då vår dag var ett blankt blad i dag så valde vi att ta det lite lugnt och promenera till stan och för att titta lite på marknaden. Mest krafs i marknadsstånden men ändå härligt att se sig omkring till fots och samtidigt njuta av solens strålar som dagen till ära visade sig. Perfa!

IMG_20150717_234726

 

IMG_20150717_154357

Nöjda killen med sin nya ballongkompis Blixten. Så stolt över den att han somnade hållandes i den nu på kvällen.

Vår kvällsaktivitet blev att, åter till fots, ta oss in till stan för att lyssna på Mums Måns. Ja men visst. Sådant celebert finbesök på orten, ja då är det klart att vi måste passa på.

We are the heroes of the night…

IMG_20150717_211301

Efter en härlig dag är det trötta fötter som vilar här på soffan. Jag med datorn i knäet och de övriga tre med sina telefoner. Lite komisk syn. Men jag tror helt ärligt att vi är för trötta för att prata nu. Nog dags att bege sig till sängen och försöka sova lite. Det kommer trots allt en morgondag med nya upplevelser och intryck. Och sömn, det vet vi alla att det är bra skönt.

I natt så siktar jag på minst 4 timmar. Ohh så skönt det låter.

Natti natti!

Att ha kommit fram.

Status: Vi har nått slutdestination.

 Uppstigning alltför tidigt denna morgonen när man lider av sömnproblem som jag men till slut gick det. Vi packade och var redo för avfärd klockan 11:00. Nödvändigt matstopp i Örebro och sedan tog vi sikte på resans mål; Trollhättan.
2015-07-16 18.07.24

2015-07-16 18.07.22

När vi anlänt till The Månsson Mansion var August snabb som en mört ner i poolen för ett dopp. Och tur hade han som fick sällskap av coola killen, perfekt att ha någon att se upp till nu under semestern. Kan säkert lära sig en hel del av denna killen och hans lillebror under den kommande veckan.

Sångfågeln vår, höll inte tyst en sekund under resan ner och min såriga öron jublar av glädje att han nu, äntligen lyckats somna. Men det satt långt inne…

Nu har i alla fall semestern officiellt startat, woop woop!

Drömmer om sommar…

Jag  drömmer mig tillbaka till förra veckan, då jag var hemma på permission och solen strålade. Det var ljuvligt, varmt och skönt. Luften var sådär sommarvarm trots att det närmade sig sen kväll. Då tog vi cyklarna ner till badplatsen här i Ullvi för ett dopp. Eller ja, grabbarna ville doppa sig. Jag valde att avstå. Temperaturen låg på 16 grader. Burr. Så jag stod över denna gång men fanns vid strandkanten med hejarop och självklart redo med handduk och en varm famn.

2015-07-02 19.42.21

Och ni ser ju. Det var raska kliv i vattnet. Men längre än detta kom ingen av dem. August vände strax efter den här bilden togs och ville kort därefter upp i sin fars varma famn. Förmodligen för att fötterna höll på att frysa till is. Jag förstår honom. Helt och hållet.

Jag var mycket nöjd över mitt val denna sommarkväll, för en vecka sedan. Att inte försöka mig på ett bad. Fröken Hagström kräver sannerligen några grader till på termometern för att doppa tårna.

2015-07-02 19.44.29

En fin kväll vid älvkanten som jag drömmer mig tillbaka till nu när vädret visar sina sämre sidor. Regn, rusk, blåst och kyla. Hela registret på en och samma gång. Suck. Känns nästintill som höst just nu och då värmer det lite extra att jag hade turen att få permission de där dagarna när solen var på snabbvisit. Två varma härliga kvällar med ljumma vindar tillsammans med min efterlängtade familj som jag saknat så obeskrivligt mycket under veckan på Gökboet.

 Familjen, permission och sol, jag hade sannerligen tur!

Att vara på väg till…

20150515_185845

Nu packar jag in den här busen i bilen och tar riktning mot Borlänge. Det väntas en härlig shoppingdag tillsammans med kära mor och syster yster. Två av de finaste och mest omtänksamma kvinnorna som finns på denna jord. Och det ska bli så härligt att få bara vara, strosa i affärer, äta lite gott, prata, skratta och kanske hinna med att ta en gofika tillsammans innan dagen når sitt slut. Kan lova att både jag och Aggelito är tokpeppade.

Woop woop!!!.

Att lasta bilen full.

För snart två veckor sedan var vi i Hedemora och hälsade på min kära fina familj. Något som jag alltid tycker kan ske oftare. Det är liksom det livet går ut på, att umgås med sina nära och kära. Något som dessvärre tycker att det är alldeles för lite fokus på i dagens samhälle. Så det jobbar vi på. Bättring.

Men men. Utöver besöket med allt vad det innehöll; såsom mat, prat och skratt, så hade vi även storhandling på schemat. Yeayh! Alltid lika roligt. Och jag skriver så vareviga gång det ska göras eller har gjorts. Det går inte att komma i från. Det är dötråkigt. För att spä ångesten ytterligare så tajmade vi in ett besök hos herr Kamprad också. Det var ju nämligen så att när lillen fyllde år så önskade vi oss bidrag till en växa säng. Och det kom lite bidrag, tusen tack för det. Tillsammans med julklappspengar och ett bidrag från oss så införskaffade vi alltså en säng samt madrass och tillhörande lakan.

Vi stängde IKEA denna söndagen och klev ut på parkeringen med nästa fundering. Hur i hela friden skulle vi ta oss hem med våra inköp? I bilen fanns förutom x-antal matkassar även busens vagn, hund och buse himself. Alltså fullt. Men min packmästare till man(han har räddat mig och mina vänner många gånger med sin enorma förmåga att packa bilar och släp genom att utnyttja varenda millimeter som finns att tillgå) lyckades lösa problemet och jag kan väl säga så mycket som så att vi kan inte lämna tillbaka sängen längre. Tobbe fick helt enkelt packa upp sängen ut emballaget och stuva in bit för bit i baksätet. Grynet var måttligt imponerad men låg bestämt kvar på sin plats. Och busen? Ja, så länge han fick hålla i sin(läs; min) glass så var han mer än nöjd! Ja, det var en riktigt god glass det där. Ohh, ja. Känner fortfarande den svala smaken av vanilj. Eller inte. Tur han är så söt att jag glömmer bort att han tjuvade min goda glass.

Och hem kom vi. Även om jag måste säga att detta måste klassas som en form av ”tattarlass” i svenneform. Nu ska sängen bara monteras innan busen kan kategoriseras som stor kille i stor säng.

En milstolpe deluxe.

Att tänka ekologiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=TnfrJLlZ5LI

I vår familj har vi gått över till ganska så mycket ekologisk mat. Något som kom rätt så automatiskt när vi fick vår lille skatt. Det kändes som…naturligt. Vi insåg båda två hur mycket ”skit” maten innehåller i dag och det är skrämmande. Kolla bara klippet ovan.

Det är framtaget med Coop, en affär jag inte handlar på särskilt mycket ska erkännas men detta är ett enormt bra initiativ från deras sida. Och resultatet på undersökningen är skrämmande. Att konventionell mat ska innehålla så mycket trams och gifter är för mig en gåta. Men jag förstår såklart att det bara handlar om en sak och det är inget annat än pengar. De stora giganterna inom matindustrin ser bara till sin egen vinnings skull och tänker inte på folkhälsan överhuvudtaget.

-Tragiskt. Sorgligt. Fruktansvärt. Bedrövligt. Skamligt.-

För många med mig har, och är alldeles för godtrogna och tror inte att pengar styr så pass mycket att man riskerar barns hälsa. Men ack så fel vi har. Och jag tror det är enormt viktigt att vi sätter ner foten nu, tar ställning och gör om och rätt. Det är aldrig försent att ändra dessa vanor och i vår familj ska vi definitivt jobba mer med att handla ekologiska varor.

Frukten är det vi är enormt noggranna med redan i dag och mjölk. Men sedan är det lite si och så. Vi kan alltid bli än lite bättre så det är mitt löfte till mig och min familj. Jag ska bli bättre på ren vällagad mat som är ekologiskt odlad och minska ner på det raffinerade sockret.

Med start i dag.

Överraskningen. Del ett.

Jag måste dela upp det här i flera delar. Annars kommer det att bli en enda lång novell och ingen, inte ens jag kommer att orka läsa. Så här kommer del ett av min härliga weekend anordnad av fyra vackra människor.

För en vecka sedan satt jag här på kontoret och hjärtat var fyllt av värme efter en helg i Oslo. En helg som jag inte hade en susning om att den skulle ske förrän på tisdag eftermiddag samma vecka. På torsdagen fick jag veta att jag skulle packa kläder och att jag var ledig från arbetet på fredagen. Att mamma skulle ha Grynet och att vi skulle åka bil.

Långt.

2014-01-26 14.04.36-1

lunchstopp i Hedemora.

Så fredag förmiddag packade vi bilen full och styrde mot Hedemora för att lämna av Grynet samt äta lite lunch och umgås innan vi åkte vidare. Kanonstart i mitt tycke. Man kan aldrig få för mycket av mor och far. In i bilen och både jag och August somnade ganska så snabbt

När vi vaknade till strax innan Örebro så var det en aning yrvaket men desto piggare än tidigare på förmiddagen som, för min del,  var ett enda vakuum efter en natt med lite för lite sömn. Passerade Örebro och där började jag ana vart vi var på väg. Vi åkte nämligen mot Karlstad/Oslo och jag känner ingen i Karlstad men däremot i Oslo…

Och resan fortsatte. Länge. Toklänge. I baksätet försökte jag roa August bäst jag kunde och jag måste säga, underbara unge, vilken kille. Inget gnäll, han tjoa och stimma efter bästa förmåga. Inte helt lätt när man sitter fastspänd i en bilstol men jag tyckte vi löste det ganska så bra. Lite tv på plattan, böcker, leksaker, mellanmål…och några stopp för att sträcka på benen och lufta rumpan. När vi kommit så långt som Årjäng berättade T vart vi skulle och vem vi skulle träffa. *glädje*

Michaela.

Japp, det var till henne vi var på väg. Tjejen som lämnade Leksand för Sveriges huvudstad och just nu mellanlandar i Oslo för att driva en butik. Och efter många timmar i bilen,  T´s speciella bilkörning i stadstrafik(herregud!) och en hel drös med minnen från min tid i staden som översköljde mig så kom vi fram till Drottningens Gate.

Slutdestination. Framme. Och en bamsekram av finaste hjärtevännen.

Tömde bilen på allt vi lyckats knöka in. Ojoj, resa med barn, det tar plats. Herregud. Det kändes nästintill som att vi skulle vara borta flera veckor. Men med mycket envishet lyckades vi gemensamt att få med oss barn och packning upp i Michaelas vackra lägenhet. Ett fönster ut mot staden, högt i tak, sovloft och jag skulle säga nybyggd charm. Lite mat i magen, tjattrande, ett hej från gulliga Sandra och sedan somnade vi alla gott.

Och jag.

Jag hade inte den blekaste om vad lördagen skulle bjuda på, inte mer än att jag skulle tillbringa den på tu man hand med Michaela.

Välkommen till världen ♥

I morse vaknade jag till de bästa av nyheter. 
En kär vän jobbade nämligen hårt under natten och födde en välskapt liten tös. Fick en fin bild och alla minnen från min egen förlossning sköljde över mig. Den där fantastiska oändliga kärleken som uppkommer när den lille placeras på bröstet, den känslan vet jag att mina vänner kände just där och då. För det finns banne mig inget bättre. 
Grattis mina fina♥
26 April 2013

Året som gått.

Jag har funderat på vad som hänt under året. Nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle summera toppen och botten från året som gått men jag inser att mitt år tillbringats i en dimma. Minnet mitt vill inte riktigt minnas. Jag drar och lockar men inga resultat. Konstigt kan tyckas men det är nog en ganska bra varningsklocka för mig, jag måste varva ner och tillbringa mer tid här och nu. Inte för mycket i det riktigt gamla sunkiga förflutna och inte för långt fram i tiden. Två egenskaper hos mig själv som jag inte är riktigt nöjd med. Men jag har efter mycket tänkande kommit fram till att året har sina godbitar, värda att lyftas fram.
Vi börjar med det tråkiga och avslutar med det som jag upplever som mest minnesvärt under 2014.
Bott 5.
1. Inställd semester. Gånger två.
2. Min fina ”syster” lämnade Leksand för götet 
och vackra vännen Michaela lämnade Sverige för Norge.
3. Frustrationen över att inte spaden placerats i marken ännu. Men snart. Snart. Och då kan familjen bli komplett igen. Saknar mitt lilla yrväder galet mycket!
4. Min ångest som kommer och går. Vill bara bli väck den för gott. 
Önsketänkande? 
Nej, självklart inte. Allt går!
5. Förlorat en kär vän och som jag saknar henne. Men jag finns här, om, i fall, att.
Topp 5.
1. August och Tobbe. Behöver jag skriva mer? Mina kärlekar.
2. Jag tog tag i min vikt och lyckades gå ner omkring 18 kg till årsskiftet!
3. Bygglovet godkändes. Ett steg i rätt riktning till vårt nya hem.
4. Började jobba igen.
5. Lars Winnerbäck och First Aid Kit. Musik live, precis som det ska vara.
Detta är saker som jag känner är viktiga händelser, upplevelser och lärdomar.
Minnen för livet och nu siktar jag framåt. Mot 2015, ett år som jag hoppas kommer att innehålla många positiva saker som bland annat en flytt, hälsa, semester och mer umgänge med vänner.
2014- tack för den här tiden.
2015- nu kör vi.

Vissa dagar…

Vissa dagar känner jag mig så maktlös som förälder. Det är inte ofta, det kan jag lova men i dag har det varit en sådan dag. Jag har bara känt att jag bryter i hop snart. Jag orkar inte mer. Hur mycket mer ska jag ta. För självklart måste herrn få protestera och säga i från när det inte är bra. Men maktlösheten tar överhand när vi inte förstår varandra. Vi har inte riktigt kommit dit än.
Det har inte varit någon bra dag. Och flertalet gånger så har jag känt för att gå in i ett annat rum och skrika rätt ut. Men jag kan inte. Vi har nämligen inte den möjligheten här hemma. Så jag har hållit frustrationen inombords. Försökt i alla fall. Men vem försöker jag lura. Det är klart att pysen märker av min sinnesstämning. Klart han gör det.

 Och jag försöker intala mig att det är ok, att jag får ha sämre dagar. Det är ok att inte vara stålmorsan jämt, hon som klarar av hur mycket skrik och prövningar som helst. Som känner att orken tryter när inget jag gör blir rätt. 

Det är ok.
såhär munter har herrn sett ut i dag, precis som denna dagen i augusti 2014
Så i dag har vi inte gjort något speciellt. 
Det har inte funnits möjlighet till det. Jag har haft en liten apa i famnen som vägrat gå ner på golvet, som kastat sig fram och tillbaka, skrikit, gråtit, matvägrat, slagits, kastat saker och allt annat som kan vara åt helvete har helt enkelt varit just det. Helt åt helvete. Och det är inte ofta jag säger åt kärleken att –nu orkar jag inte mer, men i dag hände det alltså. Jag kapitulerade och känner mig nu helt uttömd på all energi. en hemsk känsla för jag vill självklart veta vad som är felet med herrn men orken att ta reda på det på egen hand finns inte där. Jag kan inte. Så nu sitter jag här på sängen. Tom inombords. Funderandes på vad jag kan göra annorlunda till morgondagen. För bådas skull. 
Han sover nu. Äntligen. Efter många om och men. Något som jag hoppas att han gör hela natten lång. Nu ska jag slå på tv4 play och kika på Morden i Sandhamn. Lite lagom underhållning så här på kvällskvisten. Mer än så räcker inte orken till. Nej, jag behöver sannerligen tanka all energi jag kan inför morgondagen som jag sannerligen hoppas blir trevligare än vad jag fått uppleva i dag.
Det blir nog bra. 
Lite sömn brukar göra susen.
Och så är det trots allt fredag i morgon.
Fredagar är bra.
Fredagar betyder helg.
Grymt!