Vänta nu…

20150912_121516-1

Vad hände? Vart tog tiden vägen?

När blev min lille ”bebis” en sådan fin liten Buse? Har jag sovit under en sten det senaste året eller hur har jag kunnat missa det.
Jag begriper inte.

2015-10-15 16.03.08
Det är så mycket som har hänt. Både på utsidan och insidan av denna lilla människa. Alla nya ord som bubblar fram varje dag. Från att ha varit en tvärhand hög till att nu snudda vid metern. En kille som stolt spatserar med sin Kånken på ryggen. Det kiknande skrattet. Utmaningarna. Håret som växer i raketfart och numera klipps hos frissan. Den dagliga dosen trots. Historierna och berättelserna som han så ivrigt vill berätta att han nästan snubblar på sina egna ord. Humörsvängningarna som växlar snabbare än en hinner blinka. Den pliriga blicken som signalerar att nu vankas bus. Och den så fantastiskt smittande glädjen som han innehar och samtidigt mer än gärna delar med sig av till alla i omgivningen.

Ja, precis allt som denna lilla människa visade för oss redan för ett år sedan…det har utvecklats i raketfart och blivit så mycket mer än det var då.

Vår Buse med extra allt.

Min älskade lilla pojk.
Du berikar mitt liv såsom ingen annan kan med alla dina galna upptåg och tokigheter. Och jag älskar dig för den du är.
Perfekt på alla sätt.

Den bästa sortens Buse.

hjärta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.