Hälsostatus.

Ja, jag kan inte direkt skryta med att inläggen duggar tätt här inne. Men så här på en fredagskväll så tänkte jag bjussa till lite och delge hur det går med min kost, hälsa, träning och vikt.

Kosten: Äntligen har jag kommit på rätt köl igen. Jag äter sund kost och försöker så mycket som möjligt att välja rätt under våra pedagogluncher på jobbet. Det är svårt. Vissa dagar mer än andra. Men för det mesta så går det bra. I kväll är ett bra exempel på när sötsuget sätter in…och jag faktiskt valde ett päron i stället för en chokladbit. Nästan så att jag tror att det är något fel på mig men det är tro det eller, så jag vill leva och tänka. Göra rätt val och göra sunda val. Få bort sockret, synligt som dolt, då det får mig att fastna i dåliga tankemönster, känna mer nedstämdhet, bli svullen, trött och seg. Kolhydrater äter jag, annars fungerar jag inte som människa, enda skillnaden där är att jag inte äter så galet mycket utan kompletterar med massor av grönt som tillbehör, sunt val och kloka kolhydrater.
För det är så. Att även om jag älskar kolhydrater i alla dess möjliga former så blir min mage alltid som en luftballong, redo att spricka, då jag väljer att äta exempelvis vitt bröd. Så gott. Så ajajaj. Så inte värt det.

Hälsa: Där har jag lite svårt att sätta ord. Det är nämligen så att jag inte riktigt landat i allt detta med jobb, familj, hälsa och återhållsamhet. Då jag tycker att något är roligt. Ja men då vill jag såklart göra mitt bästa vilket gör att jag varje dag glömmer bort att bromsa mig själv. Finns bara en lösning på det, träna träna träna! Slutligen hoppas jag att min hjärna ska förstå att återhämtning är det jag måste prioritera i mitt liv.

Träning: Hmm. Lite si och så. Jag har dessvärre inte kommit ut i friska luften mer än på arbetstid och jag är glad för det lilla. Men nog längtar jag ut. Ut för att få röra på kroppen, känna blodet få nytt syre, hjärnan att slappna av och möjligheten att bara vara jag för en liten stund.

Vikt: Tacka gudarna för att jag kommit på banan med kosten för i onsdags var jag riktigt glad. Visst pockade ångesten på min uppmärksamhet men när jag klev upp på vågen så kände jag bara en segerkänsla.
Resultatet på en vecka, fantastiska -1,8 kg.
Tjohoooo!!

2016-01-27 16.16.26

När jag startade med Viktväktarna så vägde jag alltså  vikten som står längst till vänster här ovan. Sedan har jag gått ner. Mycket. Tills det att jag började må mer dåligt, blev inlagd och fick medicin som var otroligt negativ för min vikt…till slut hamnade jag någonstans på 89 kg(tyngst någonsin) och har lyckats minska ner några kilon. Men mycket kvar. Och veckan som gick fick jag alltså en toppenresultat. Så med spänning och skräck ser jag framemot vad onsdagens resultat kommer visa.

Målet har jag klart för mig. Och nu har resan dit startat. Nu ska jag bara staka ut lite delmål och fokusera på att nå dem och sakta men säkert, få min rörliga kropp åter och en betydligt bättre hälsa på köpet.

Så detta är min nuvarande hälsostatus.
Nu kan det bara bli bättre!

Nyheter jag suktar efter…

Jag har spanat in IKEA´s nyheter som kommer i februari.
Och vilka godbitar det finns.

IKEA CollageFoto: IKEA

Jag ska definitivt spana närmare på FALSTERBO vägglist som jag tror skulle göra sig fint här nere i vårt kök samt kökshanddukarna VARDAGEN i linne som verkar vara helt i min smak! Längtar efter att få se dem ”in real” samt klämma och känna lite på kvaliteten.

Det jag gillar allra mest med dessa produktnyheter är att jag tycker det andas tradition och en otroligt skön rustik känsla. Precis som jag vill ha det.

Köket TORHAMN sedan…ja det kanske inte är något jag skulle valt men det är ändock, riktigt, riktigt snyggt. Och jag har lärt mig med åren att jag aldrig ska säga aldrig…vem vet vad vi faller för när det väl är dags för renovering?!

Krasch, Boom, Bang!

I helgen så kraschade jag.
Sådär riktigt ordentligt.

Orken försvann och jag blev apatisk här hemma. Kalaset som var inplanerat för mig och Buse, blev inte av för min del. I stället städade jag undan julen och försökte att inte gräva en alltför stor grop till mig själv…
Vandrade mest runt som en grå mus, utan vilja eller lust till livet. Ångestens piska rappade min kropp och smärtan…den är obeskrivbar.

Så en helg som jag planerat att vi skulle ha familjemys och återhämtningstid slutade i stället med att jag slutade fungera. Den uppåtgående trend som min sambo märkt av den senaste veckan var som bortblåst. Och det kändes som om jag blivit bestulen. Jag var inte riktigt beredd på att hamna i underläge igen och efter en vecka med minimalt med sömn, mängder av intryck och en ständigt fight med mig själv inombords om att sänka kraven på mig själv, ja då fanns inte orken inom mig att kämpa för att hålla näsan ovan ytan. Och det blev så här. En planerat rolig helg som slutade i ett totalt blaha blaha-fiasko. Visst, det kommer fler helger. Det är jag väl medveten om. Men när jag vet att jag verkligen behöver den där återhämtningen som jag vet att familjeliv, solsken, snö och frisk luft kan ge, då blir sorgen över det förlorade så stor. Märkbar. Tårarna var mig hela tiden närvarande. Och tyngden i mitt bröst kändes som att den ökat från några ynka kilo till en vikt på minst 2 ton. En vikt jag helt klart inte är kapabel att bära på. Åtminstone inte i den usla form(både fysiska och psykiska) jag befinner mig i just nu. Och så har gjort ett bra tag. Suck. Det som nu spär på min sorg är alla dessa snubbelben jag samtidigt utsätter mig själv för om och om igen.

Tack och lov går det att göra om och göra rätt.
Så det är mitt mission från och med i morgon. Att åter kliva upp på stigen och försöka återfå lite kontroll över mitt liv.

Men först måste jag återhämta mig någotsånär från denna helgens djupdykning. För det tar så enormt på krafterna och framförallt så totalgrusas tron på en själv vilket gör att gamla tvivel återkommer och nya föds.

013Och i dag, måndag, ja då har det varit VAB på min agenda då Buse åkt på en riktig dunderförkylning. Dagen har haft en stående fras; ”Det rinner min näsa. Mamma torka”. Så det har jag gjort. Varvat med att ligga här på sängen och mysa tillsammans. Eller ja, jag passade på att mysa då Buse snusade tungt på mitt bröst. Men i morgon så är det dags för mig att återgå till arbete och Tobbe får stanna hemma med sjuklingen och torka snor.

Processed with VSCO with m5 preset

Så.
Ett veckoslut bestående av en total krasch, apatiskt tillstånd, sorg, tårar, ”tillbaka-på-ruta-ett-feeling” och denna vecka som startade med VAB.
Ja, det blir sannerligen intressant att se vad kommande dagar bjuder Fröken Hagström på för utmaningar.

Den mest osociala i Leksand?

Jag försöker att få ihop det.
Men det här med att vara sjukskriven och återgå till 100 % arbete i en smäll, på en ny arbetsplats. Ja. Det är sannerligen en utmaning i sig.
Kanske ska tilläggas att jag är på en ny arbetsplats också.

Arbetet går bra.
Jag hoppas det i alla fall.
Vi får se vad chefen säger när veckan är slut.
Men det är hur som väldigt roligt att jobba med barn. Dock känner jag att hjärnan inte är med mig. Inte någonstans. Så därmed kommer jag nu be om ursäkt i förtid. För jag vet nämligen att jag kommer att missa någon som hejar på mig inne i Leksand, det kommer att ta tid att svara på sms/mail. Jag kommer att läsa dem när jag får tillfälle men antagligen inte hinna med att svara på en gång. Och jag jobbar på det. För jag får dåligt samvete. Fruktansvärt dåligt samvete.

Jag har dock insett att jag inte orkar hålla allt i styr så som jag egentligen vill och önskar ha det. Det går bara inte. Hemmet är kaos. Mailen överfull. Tvättkorgen överfull. Idéer som ploppar upp till höger och vänster utan något som helst logiskt mönster. Oro för lite ditten och datten. Problem med kosten som jag bara måste komma i bukt med. För mycket saker på gång, på en och samma gång. Så då får det vara såhär. Att jag är som jag är och gör som jag gör. Jag tycker att det är viktigt och vill i alla fall att ni ska veta att jag inte struntar i er om ni inte får svar på det ni skickat direkt. Ni finns i mina tankar, det får ni absolut inte glömma, det är bara min ork som fattas just nu.

Den kommer att återkomma.
Har dock lite svårt att svara på exakt när det kommer ske.
Tills dess att under sker- håll ut!

238

Perfektionisten i mig går på knäna.
Men jag ska verkligen göra mitt yttersta för att inte gå under. 
Allt behöver inte vara perfekt. 
Är det inte så vi har sagt?

Det blir bra det här.
Det blir det!

En Januarilördag.

Sambon i väg på hockey. Barnet var uppe på övertid. Han vägrade nämligen att sova för att farfar var här inne hos oss och kollade på derbyt. I stället stod han i fotändan av sängen och sågade sina räkchips, som han fick på lokala thairestaurangen tidigare i dag, till smulor. Perfekt Buse-lördagssyssla och Fröken Svår var mer än nöjd då hon agerade dammsugare och städade undan varendaste smula som återfanns på golvet. Riktigt bra samarbete dem sinsemellan måste jag säga.

I övrigt har vi haft en softish dag.
Jag och Busen.

Morgonen och förmiddagen bestod av mysfrukost med tända ljus och lugn musik. Så skönt. Att slippa stress. Veta att dagen blir som den blir. Efter veckan som gått är mitt huvud i kaos. Så att få denna dagen som återhämtning var något jag behövde och längtat efter. För jag behöver det, att få tid att landa i alla intryck från min första arbetsvecka. Så den behagliga sinnesstämning som vi båda fick där under frukosten hoppades jag såklart  skulle finnas med oss resterande del av dagen. Tji fick jag. Tyvärr började mr.Trots testa gränserna å de grövsta…och till slut brast det för mig. Något som  skedde för första gången ”ever” sedan han föddes. Alltså att jag bara säger i från så där ordentligt. Med en röst som jag aldrig någonsin hört hos mig själv. Jag visste inte ens att den fanns. Och där och då hände något. Han kom av sig. Helt och hållet.

Helt plötsligt kom tröjan på. Strumporna likaså. Tänderna borstades. Overallen sattes på. Allt detta utan en endaste protest. En lättnad utan dess like. Och vi kom åtminstone ut genom dörren. Ut i friska luften och allt kändes genast så mycket bättre. Jag kunde ta ett djupt andetag och känna luften i mina lungor fräschas upp. Få nytt liv. Ny energi.
Och vi kunde skratta tillsammans igen.
Typ det bästa som finns!

Processed with VSCO with b1 preset

Lite lek i snön. Så enkelt. Så mycket lycka. Att tillsammans med sin son ”bli som ett barn” på nytt när vi går små gångar genom snön här ute på gården och känna kylan riktigt bita i kinderna.

Processed with VSCO

Frisk luft. Lite solsken. Ett vintervitt landskap. En Buse. Och en Fröken Svår.
Fint det!

För att fira att vi blivit sams så tog vi ett beslut om att köpa med oss mat hem och när Buse tillfrågades så kom svaret omgående; Thai.
Så, så fick det bli. En tur in till Leksand för att köpa med oss mat hem att avnjuta i hemmets lugna vrå.

Men.
Dessvärre så ville inte bilen som vi ville. När maten var klar och vi satt oss tillrätta i bilen. Ja. Då fick vi sitta där. För den vägrade att starta. Tvärvägrade.
Skit. Piss. Och f*n.
Snällt sagt!

Är det inte så jägarns typiskt att det sker en lördag när alla är upptagna till höger och vänster, bortresta och termometern visar lite för många minusgrader. När jag börjat sålla igenom bekantskapskretsen och började inse att inte så många fanns på orten så började paniken komma. Hur i hela…skulle detta sluta. Med Buse i bilen och ingen vagn insåg jag att det var omöjligt att gå hem till Ullvi. Alldeles för långt. Och mörkt. Som tur var tog jag mod till mig och ringde en vän som jag vet kan sin sak. Jag fick svar. Och hela familjen deras kom till undsättning. Startkablade bilen och skickade hem oss med order om att ladda bilbatteriet. Så nu står bilen där i garaget och nu hoppas jag bara att den är redo i morgon när det är dags att bege sig i väg till slalombacken för att åka lite pulka och grilla korv.

FB_IMG_1452354871302

En söndagsaktivitet som jag hoppas ska bringa mig energi i mängder så att jag är redo för en ny arbetsvecka.
Nu sova för att orka med morgondagen!

♡ Babyshower för min Mia ♡

I bland tar det lite tid för mig att få tiden att räcka till. Som att dela med mig av det här inlägget som var planerat att skrivas dagen efter det inträffade. Alltså en måndag för över en månad sedan.

Det är nämligen så att långt innan jul hade jag fullt upp med fixande och trixande inför min fina vän Marias(överrasknings) babyshower. För det är nämligen som så, att nu när vi klivit över till 2016 så väntas det komma tillökning i grannkommunen, något som jag såklart med spänd förväntan ser framemot. Och med god framförhållning så fick jag en förfrågan, någon gång på sensommaren, av en god vän till Maria, om jag ville hänga med och fixa detta och jag kunde inte svara annat än SJÄLVKLART!! Veckorna gick. Planen fanns hela tiden med i bakhuvudet, vilka materialval som var bäst lämpade och hur jag ville att slutresultatet skulle bli. Jag hade alla bilderna klara i mitt huvud. Som alltid. Och det långt, långt innan det var dags att överhuvudtaget påbörja projektet.

På min agenda så föll sig projekt: Arrangera blöjtårta. En otroligt rolig utmaning som jag fick äran att pyssla med. Något som är en utmaning när en ska förvalta de insamlade pengarna så att det blir en helhet som ser bra ut och godkänns av övriga deltagare.

Utöver detta lilla projekt hade jag även: Vimpeltillverkning. Något som kan göras i ordning i god tid innan. Om en vill. Eller så kan en utmana sig själv och sitta med det kvällen innan. Valet är ditt. Men om jag får lämna en rekommendation så är det att börja så tidigt du kan. För det är mycket klippande och det tar faktiskt sin lilla tid. Här hemma till exempel, så slutade det hela med att sambon slutförde uppgiften. Något som jag är oändligt tacksam för annars hade jag gått miste om hela nattens sömn… Nu, med hans hjälp, lyckades jag åtminstone skramla i hop ett fåtal. Vilket var välbehövligt för att Fröken Hagström inte skulle upplösas i atomer.

Så alltså.
Två dagar innan påbörjade jag mitt blöjprojekt här hemma på golvet

008

Och slutresultatet?!
Tadaaaaa;

033

032041-2Utöver detta projekt hade jag även bestämt mig för att tillverka en luftballong efter att jag fann inspiration på Pinterest(älskar, älskar, älskar!!).
Så det var precis vad det fick bli.
En luftballong till Bebis;

022

I den lilla korgen så återfanns en kanin från underbara Jellycat samt babyprodukter från ekologiska och svenskproducerade Maria Åkerberg samt en mjuk och go babyfilt, självklart ekologiskt framställd.

019

En mycket överraskad Maria skrek rätt ut när vi hoppade fram i hennes kök när de kom hem igen(hennes härliga sambo lurade i väg henne på förmiddagen, allt för att vi skulle få förbereda och fixa i lugn och ro). Mycket skratt, gofika för ett helt kompani, paketöppnande och ett härligt gäng brudar var ett riktigt bra recept på en söndag av bästa sort!!!!

Nu saknas bara BEBIS…men snart…snart är h*n här!!!!
♡♡♡

Perfektionisten i mig har lite panik nu när jag delar med mig av detta till Er, detta på grund av att jag inte är helt nöjd med mina alster. Men så känner jag PsykologPhilip knacka på min axel och påminna mig om att sänka kraven, utsätta mig för det obehagliga och jobba på att vara stolt över det jag faktiskt lyckades åstadkomma. Allt kan alltid bli bättre. Så är det.
Men det är bra som det är./som det blev.
Och det duger.

 

Sjukskriven?

Min status just nu: Skakig och illamående.

Screenshot_2015-07-02-23-29-02-1

Denna dag är en dag, den 4:e på detta nya år, som jag både ser framemot och fasar. Det är så mycket nytt på gång. Så mycket att jag är rädd att det blir för mycket på en och samma gång. För det är inte bara slutet på en sjukskrivning utan även ett nytt heltidsjobb inom ett nytt yrke som påbörjas i morgon. Nej. Det är ju även som så att jag inte mått så bra på sistone och orken att hålla fokus på mat och viktnedgång har inte funnits där. Inte överhuvudtaget. Så när julen närmade sig så kände jag att det var lika bra att köra en nystart när helgerna passerat. Och valet föll på den 4 januari. Då börjar det. En del av det nya. Med en förhoppning om att jag så småningom även ska nå mitt slutliga mål, att må bättre.

Så från att ha varit sjukskriven sedan tiden på Gökboet så är det nu alltså dags att börja arbeta heltid igen. Utmaningen, som jag ser det, är inte att börja arbeta. Nej. Det är att hålla fokus och energi utan att låta det ta över alltför mycket. För det är ju så. Att tidigare har jag alltid trillat tillbaka och nu vill jag inte göra det några fler gånger. Jag hoppas att jag har lärt mig min läxa. Jag tycker att jag borde ha gjort det. Men nu är det upp till bevis.

Jobb.
Viktnedgång.
Välmående.

De tre ledorden för de kommande månaderna.
Nu måste jag sova så att jag är någotsånär skärpt i morgon.
God Natt!

Gott Nytt 2016!

Ja men Gott Nytt År och allt det där önskar jag Er!
Nu har vi alltså äntligen äntrat ett nytt fräscht kapitel.
En oskriven bok framför oss på 365 helt blanka sidor med oändliga möjligheter. Typ, det blir vad vi gör det till.

Ja, jag säger då mer än gärna hej då till året som gott och välkomnar med öppen famn, förvirrade fjärilar i magen och en stor dos nervositet detta nya spännande 2016!!
Yes, come on and bring it on!

2016-01-01

Bilder: Pinterest