Frågor söker svar.

Jag är fylld av känslor. Ord som vill komma ut. Och det är nog bra. Att jag är där jag är och får tid att andas, reflektera och känna efter. Riktigt ordentligt. Djupt inombords.

Vad vill jag med livet?

Och hur ska jag ta mig dit?

Ja. Det är frågor som jag vill ha svar på.

Firande i vår vackra by.

Midsommardagen.

Solen var närvarande. Likaså mamma och Zigge. Midsommarstången i Ullvi kom upp i ett stycke även den. Smågrodorna avverkades. Nationalsången skrålades. Busen stilade och spexade i masdräkt och var verkligen ursöt.

Min lilla goding.

20150620_192105

11651358_10153123594127946_2003777468_n

Avslutade byfirandet med en snabbfika(snabb som att kasta i sig kakan och hälla ner saften i strupen för att överhuvudtaget kunna svälja) innan en störtskur med lite tillhörande åska fick oss att raskt vända hem. Men vad gjorde det? Vi hade en dag bakom oss med strålande sol, värme och gott sällskap. Det räckte gott nog för att humöret skulle klara av lite ruskväder sådär på kvällskvisten.

20150620_191843

Hade även lyckan att få krama om min kära Michaela som kommit upp från Oslo för att få en dos svensk tradition. Och som jag saknar den tösabiten. Det blir så påtagligt när man för en nanosekund får ha henne i sin närhet. Men att få höra hennes röst och få krama om henne gjorde i alla fall att jag fick en midsommardag med extra guldkant.

Midsommar 2015- tack för i år!

Att önska sig en ”klapperklapp”.

Vet ni. Jag fyllde ju år för drygt två veckor sedan. Och som alltid när människor i min omgivning undrar vad jag önskar mig så har jag ingen aning. Men. Som alltid så kommer jag på det i efterhand. Jag begriper inte hur det kan vara så men varje år är det samma visa. Omkring två veckor efter min födelsedag så ploppar idéerna upp. Och så nämner jag dem för sambon i farten som har glömt det innan jag hunnit avsluta meningen. Så därför så skriver jag det här nu. Så vet jag till nästa år, för denna önskningen är något som kommer att bestå.

Man kan säga att det här inlägget är en ”note to myself”.

Och vad min önskan är. Jo ett par nya träpjucks från Moheda. Så underbart med klapper från träskor och tro det eller ej men de är faktiskt sköna att knata runt i, även längre stunder. Jag äger ett par sedan tidigare med lägre klack men nu är det dessa jag spanat in. Så galet snygga och funkar i alla lägen till både jeans och klänning.

bettypampasbrown313003

Moheda Betty Pampas Brown.

Me likey!

Drömmer om Håkan…

https://www.youtube.com/watch?v=bbJxMbgCw3A

En färsking som nyligen tagit plats i spellistan och en gammal goding som hänger med sedan länge.

I dag arbetar jag. Livet känns aningens bättre när jag har klivit ur sängen innan klockan slagit eftermiddag. Håret är tvättat, kroppen skrubbad och masken på plats.

Och jag känner mig lite danssugen faktiskt. Drömmer lite. Skulle vilja vara på en Håkan spelning och bara dansa och sjunga falskt i solnedgången tills det att jag stupar. Av lycka. Sådär som jag blir på hans spelningar. Fri, full av glädje, lätt i kroppen och alldeles hes av allsång.

Euforisk.

Helgens tankar och känslor.

Ja. Och här ligger jag. Status: Fortfarande sjuk. Nu har kroppens smärtor lättat men bihålorna tagit vid så antagligen är det något virus som är på genomresa och jag siktar på att vara frisk inom kort. Tack och lov fick jag möjlighet att vara hemma och kurera mig i dag då min röst är nästintill obefintlig. Låter som en kraxande kråka.

2015-06-10 22.39.20

Helgen har i alla fall passerat med allt vad det innebär. Vi har inte gjort något speciellt. Lekt i trädgården, kollat på grävmaskiner och tjaktojej,  planterat gubbar, promenerat, och badat. Helt enkelt haft helg. Allt var frid och fröjd tills det att vi storhandlade mat i lördags eftermiddag. Och jag fick ångest. Stark sådan.

När vi kom ut från ICA i Borlänge när klockan var alldeles för mycket en lördag kväll så kom tankarna och känslorna i gång. Allt bara snurrade inombords i ett enda virrvarr. Tankar som; -Är det så här mitt liv ska vara?  När så många andra familjer är hemma och tar tillvara på tiden tillsammans, har lördagsmys och kanske umgås med sina vänner. Ger varandra styrka, värme och kärlek till att klara av vardagen. Det där lite slentrianlivet som  ofta ter sig under veckodagarna, de lyfts av helgens guldkanter. Men inte för oss. Nej, för då går vi och handlar på stormarknaden. Vad är det för fel på mig/oss som inte har bättre rutiner. För oss och för vår son. Gör jag verkligen allt i min makt för att familjen ska må bra. Är det verkligen så här jag tänkt mig livet för min familj?

Nej. Självklart inte. Mina drömmar och visioner om exempelvis lördagskvällar i juni innefattar familjen, en altan, grill, fräknar på näsan, blommor, vänner, bakgrundsmusik, skratt, barnens spring och lek, ett glas rosé, lördagsgodis, brunbrända ben, solens värmande strålar och lycka.

Ja. Så ser min vision ut. Inte helt tokig, dock otroligt långt från hur det egentligen ser ut. Och jag är inte otacksam för det jag har. Min familj är den finaste man kan ha. Men när ångesten kommer, då kommer den med besked. Den här gången var det dessa tankar som kom upp till ytan. Känslan av att vår familj inte kommer till sin rätt, familjens fulla potential. Måhända att det är tillfälligt. Att det bara ser ut så här för stunden. Men jag känner vad jag känner och kan inte bära det inom mig. Bloggen är mitt sätt att ventilera känslorna när jag inte har någon att prata med. För jag vet ärligt inte vem jag ska vända mig till. Jag är van att klara mig själv. Att bära min känslor själv. Inte tynga min omgivning. Men någonstans måste jag få andas. Och det gör jag här. Andas och låter fingrarna dansa över tangentbordet utan att känna eller tänka. Låta orden flöda fram. Utan eftertänksamhet eller ånger. Bara låta orden komma.

Och därav så kommer det dåliga samvetet när man har tömt sina känslor på detta sättet. När jag har skrivit ut att jag inte är nöjd. Eller att jag inte mår bra som det är. Och inte vill ha det så här. Men orken till förändring är minimal. Hur gör man då? Vart ska jag få orken, styrkan och lusten i från? För som det är nu kan det inte fortsätta. Min fina sambo drar ett enormt tungt lass nu när jag mår dåligt. Det är han som får oss flytande. Och jag vet att han dras med ett ständigt dåligt samvete för att tiden inte räcker till. Tid för mig. Tid för vår son. Tid för oss. Tid för kärleken.

svartvit

Jag älskar min familj över allt annat. Kan inte göra annat med en sambo som har ett hjärta av guld och en liten buse med extra allt. Hjärtat svämmar över av kärlek. De gör det sannerligen.

Och jag vill bara bli hel igen. Är det verkligen för mycket begärt?

En känsla av sommar.

I badet sitter lilleman och på badrumsgolvet sitter jag med datorn på en fotpall och försöker samla mina tankar.

Vilken dag. Strålande solsken från morgon till kväll och värme. En sådan där värme att man kan gå i shorts utan att få tuppskinn vid minsta vindpust och sitta i gräset med en liten man och köra tjaktoj i en evighet. Tvätten har fått torka ute på linan och var sådär härligt solvarm när jag plockade in den. Huden på armarna stramar, lite röda, efter första(?) dagen i t-shirt med arbete i jordgubbslandet under tiden en viss liten kis tog siesta.

2015-05-26 09.25.43

Det är sannerligen en känsla av sommar jag har inombords efter den här dagen. Och nu hoppas jag att den stannar.

Både sommaren och känslan.

Att få en snabb diagnos.

Det måhända var det snabbaste läkarbesöket någonsin men det var också ett väldigt trevligt sådant. Läkaren lyssnade på mina ord och behövde bara se ryggen på buse för att snabbt konstatera att det är nässelutslag han har och att det krävs lite antihistamin i flytande form för att förhoppningsvis få det att dämpas. Det är enligt läkaren en lite kraftigare allergisk reaktion mot någonting som han har fått och att finna ut vad orsaken är…ja det är i stort sett omöjligt. Men vi påbörjar medicineringen i morgon bitti och hoppas på att det hjälper. Detta ska han äta en vecka ungefär och har det inte gett med sig så är det tillbaka till farbror doktorn för vidare och grundligare undersökning. Men vi hoppas såklart att vi klarar oss på den här flaskan med flytande ”sirap” och att det är bra sedan.

Dock blir det att stanna hemma från förskolan i morgon för att se hur han reagerar på medicineringen och ha lite uppsikt. Men på måndag är det tillbaka till dagis då han har omkring en miljard myror i brallan och trots allt inte smittar.

Så eftermiddagen tillbringade vi i lekparken tills det att sambon arbetat klart och vi kunde åka hem till Jönsesgården. Efter lite lek så intogs middagen på brokvisten till det ljuva ljudet av grävmaskinen. Arbetet med altanen fortskrider och det blir nog  #förjägarnsbranärdetblirklart!

IMG_20150611_184442

Och nu har torsdagen nått sitt slut. Snart slår klockan över till fredag och helg, tjohoooo! Jag orkar dock inte hålla ögonen öppna längre och nu ska det sovas med hopp om att vakna frisk och kry i morgon.

Dröm sött!

Nässelutslag på lilleman?

Inte mycket till vila i dag inte. Nej. Har nämligen en liten buse här hemma som fick dagisförbud av mig i dag. Det är nämligen så att han har sedan en vecka tillbaka haft utslag på kroppen. Något som började som röda prickar/fläckar men flyttade på sig lite då och då, vilket ganska direkt indikerar på att det är nässelutslag. Inga konstigheter. Barnet har varit pigg och glatt, precis som vanligt. Men de senaste dagarna har utslagen blivit fler och betydligt större…nu är det stora blemmor och röda sjok lite överallt på kroppen som även har tagit plats i ansiktet samt på händer och fötter. Till en början var det enbart runt blöjområdet och lite på bröstet. Tycker verkligen synd om lilleman då jag märkt i dag när han har varit här hemma att han tycker att det kliar men som tur är har han ingen längd på naglarna så att han kan riva upp huden…

Ringde 1177 i morse som utan tvekan sade åt mig att kontakta vårdcentralen och det var samma sak där, ingen tvekan. Vi fick en tid i dag och jag ska alldeles strax hoppa in i duschen(ett stort måste efter två dagar svettandes i sängen, uääääck!) för att vara klar när det är dags att bege sig in till farbror doktorn. Förhoppningsvis kan vi få lite lindrande tavegyl eller dylikt så att det lugnar sig. Blir inte bättre av att han blir varm av allt skoj och stim när han är på dagis heller men det känns taskigt att hålla honom hemma när han är så pigg. Ja, det är sannerligen en svår balans det där, att gå eller inte gå till dagis vid sådana här omständigheter. Hur hade ni gjort?

Vi har i alla fall tillbringat förmiddagen med lugnare lek i form av Bamse, klossbyggande, polisjakt och lite läsning. Lite lagom aktivitet för en sjuk och ynklig mamma.

2015-06-11 07.52.26

Återkommer lite senare hur det gick hos läkaren.