Inte som jag tänkt…

Vissa dagar blir inte allt som jag tänkt mig. Eller ganska många dagar blir inte som jag tänkt. Och i dag är en sådan dag. Min plan var att starta dagen med en skön promenad, få upp lite puls och förhoppningsvis bränna lite fett. Och det var en mycket bra tanke om du frågar mig. Eller jag tyckte det fram tills det att klockan ringde klockan 05:00 och lilleman knölat runt i sängen under natten. Då var det inte lika lockande längre och jag kastade ganska snabbt bort  planerna på att motionera, vände mig om och sov vidare.

Trots min sjukliga trötthet så har dagen på något magiskt sätt ändå hastat fram i högt tempo och jag har inte riktigt känt mig i fas. Huvudet har varit sömnigt och kroppen svullen. Den där känslan som jag får när jag är ur form har kommit tillbaka och det är verkligen inte konstigt med tanke på den senaste  veckornas viktuppgång. Men jag vet varför. Nu ska jag bara finna styrkan att ta tag i mig själv. Något av det svåraste som finns när man är deprimerad. Det är så mycket annat som tar energi(exempelvis när man är nere och för att få mer energi så behöver man lite frisk luft och rörelse men tröskeln är enormt hög att kliva över innan man är utanför dörren.

Men nu ska jag ta mina dumma känslor och krypa ner i sängen. I morgon alldeles för tidigt ringer klockan för att vara lördag men då jag och Aggelito ska ut på roligheter så kommer det att vara så värt det lite grusiga ögonen. Så hopp i säng och hoppas att lilleman bestämmer sig för att sova i sin säng hela natten så att jag kan få vakna hyfsat utvilad till klockans ljuva trudelutt(läs; ruskigt irriterande melodi som ALLTID har en tendens att ringa för tidigt!) och något mindre kratrar under ögonen än de jag har haft äran att vara utsmyckad med i dag. Haha.

Ja. I morgon är det lördag. En dag som startar fylld av ljuv musik och sedan fortsätter med trevligt umgänge, mängder av bus, god mat och säkerligen en hel del skratt.

Dröm sött!

Två önskningar 2015.

Fick en fråga från sambon vad det var jag önskade mig nu igen. Jag säger ju nya saker jag vill ha hela tiden menade han…och så kan det säkert vara…att jag hasplar ur mig saker som är fina…men jag har efter lite fundering skalat ner det ganska så rejält. Det är inte så mycket som behöver in i vårt hem. Vi har så vi klarar oss. Nästan i alla fall. Dessa två saker har funnits med på min lista lääääääänge och nu är det dags att presentera dem. Det ligger rätt i tiden helt enkelt så, here we go:

Önskan nummer 1:

PowerShot G16_BLK_web imagery_FSL_02_tcm87-1076598Canon Powershoot G16

Denna kameran är grym med tanke på dess storlek och anledningen till att jag önskar denna till vårt hushåll är för att den är mindre och lättare att stoppa ner i handväskan. Jag älskar som ni vet att fota men alltför sällan så har jag med mig systemkameran då det är aningens klumpigt med den…och för att fånga mer bilder i vardagen på min lille skrotis så vore det perfekt med ett komplement som kan hänga med i ur och skur. Dessutom, så är den superb då den har wifi överföring vilket gör att jag kan skicka upp bilder på till exempel Instagram genom att ladda över dem till telefonen och på så vis  snabbt få fräscha bilder.

Så min kamera som jag har i dag är grym och kommer såklart att fortsätta användas men denna lilla godbiten skulle få vara den som hänger med i vardagen. Så snälla den som vill fira mig…här har ni min högsta önskan.

Önskan nummer 2:

Botox/Filler

En önskan som säkerligen många kommer att tycka är helt åt helvete men det är faktiskt som så, att jag i många många år har lidit över en sak i mitt ansikte. Och det är min argrynka i pannan. Den inte bara gör så att jag ser betydligt mycket äldre ut än jag är, utan den bidrar nämligen också till alldeles för mycket migrän. Så för min del så skulle injektionen inte enbart vara i kosmetiskt syfte utan även en smärtlindring. Och denna behandling den ska genomföras. Om inte nu så i framtiden. För jag vill det och oroa er inte för jag ska se till att den dagen den genomförs så ska det vara med botox som inte är testat på djur. Annars blir det inget. Men då jag vet att det numera finns så är det också det jag kommer att leta efter. Inga djurtester här inte!

Så nu vet ni mina önskningar. Nu är det bara att hoppas innerligt att någon i min närhet vinner på lotto/triss/trav så att jag får ett finfint(eller kanske två finfina?) paket på min födelsedag om drygt två veckor!

Högre pris på mjölken tack!

Sitter i köket och funderar. Började titta på Uppdrag gransknings avsnitt där de synade Arla riktigt ordentligt och jag är brydd. Hur är det möjligt att de inte inser allvaret när en bonde om dagen lägger ner sin verksamhet. Förstår ni. En om dagen. Och sen för att göra det än värre så går, trots EU bidrag, nästintill varje gård minus 1,27:-/liter mjölk. Hur ska de då kunna leva? Nej just det, jag glömde att det är viktigare att kostymnissarna/nissorna högt upp inom Arlas ledning får ut stora vinster som de kan bränna tillsammans med familjen på en riktigt go semester. Hur kunde jag glömma en sådan väsentlig sak. Dumma mig.

Sedan har vi en till sak som stör mig. Att Arla alltid har velat framstå som svenskt och nära. Men är det verkligen svenskt och nära om mjölken som min hushållsost är tillverkad av kommer i från Danmark eller Tyskland. Inte direkt. Och det stör mig.

2015-05-17 12.34.56Så hädanefter så bojkottar vi Arla här hemma. Jag tänker inte bidra till fler semestrar såvida det inte är bönderna som ska få åka. Och det för att de får mer pengar för mjölken och har råd att leva.

Nu får ni för fasiken skärpa er Arla. Vi behöver bönderna och deras djur och ni behöver inte vara så jägarns pengakåta så att ni slår omkull den svenska landsbygden. Pengar är bra att ha men ska inte tas från de som verkligen jobbar och sliter var dag, från tidig morgon till sen kväll, för att vi ska ha färsk mjölk på våra bord. Och med det menar jag också att ni ska behålla den svenska mjölken i Sverige, den danska i Danmark, tyska i Tyskland osv. För vi behöver inte mer transporter och miljöpåverkan än vi redan har. Det räcker. Tänk lokalt och närproducerat. Om inte för dig själv så åtminstone för dina barns skull!

Nu är jag arg på riktigt. Och jag tycker verkligen att ni ska kika på detta avsnitt av Uppdrag granskning, ni hittar det HÄR!!! Det är så värt det och en riktig ögonöppnare. Jag och min familj betalar gladeligen ett högre pris för mjölken om vi vet att det går till bönderna och ingen annanstans. Vi har alla rätt till #svenskmjölk.

Nu dags för sängen. Trött i ögat och en ny dag väntar i morgon.

Dröm sött!

Photoshoot på g.

Nu håller jag på att stänger ner mitt arbete för dagen. Kortdag och dags att hämta Busen på förskolan för att ta sig till Hedemora. Det vankas nämligen något alldeles extra i dag. Buse ska fotograferas, något som vi fick av min syster med familj i doppresent för snart två år sedan och nu är det äntligen dags att utnyttja det(note to self; måset åka hem och hämta presentkortet. Kan vara bra att ha med sig). Lite spännande att se hur en viss bestämd liten herre kommer att bete sig. Har en känsla att det antingen blir livat värre och inte stilla en sekund eller så är det en blyg lite kille som klistrar sig mot mamma och undrar var i hela friden vi har hamnat någonstans i en salig ”röra” av kameralinser, blixtrar och vita dukar. Jag hoppas så klart att det ska gå bra och just nu funderar jag mest på vad han ska ha för kläder på sig. Två olika outfits har jag plockat med och beslutsångesten är total kan jag lova er. Man kan säga att det är en valmöjlighet för mycket för fröken beslutsångest.

Lite tuffare buse eller en liten gubbig pys?

2015-05-17 12.05.19

Här har ni i alla fall spexaren nummer 1. Pussmun med extra allt.

Hmm, ja det tål att tänkas på. Kanske slutar med en omröstning hemma hos mor min få se om vi är eniga eller inte. Hur som tror jag att det kommer att bli bra och efter fotograferingen får vi lite mat i magen hemma hos mamma. Och med lite flyt så kommer även bonusfar, syster och systerdotter/döttrar på besök. En lite bättre onsdag helt enkelt!

Den känslan…

Känslan av att inte räcka till hänger över mig. En tyngd jag inte riktigt orkar bära. Det är en förlamande känsla att känna så här. Jag vill så mycket mer. Men orkar inte.

Den känslan…

Just nu är mitt enda syfte att kämpa för att vara en så bra mamma jag bara kan. Alla andra saker får jag ta när jag har någon att stötta mig emot. Någon att luta mig mot när det blåser. Tills dess är det jag och min buse. Den lille mannen med den starka viljan som med sitt leende får mitt hjärta att fullkomligt smälta. Den lille busen som sannerligen är ”the love of my life”.

image

Vår frukostprocedur.

Att äta frukost hemma är numera en väldigt lång och utdragen procedur. Det ska först vara lite velande över vad som ska ätas, smörgås, frukt och yoghurt eller kanske ingenting? Leva på luft har jag hört är en riktigt bra grej. Men efter en liten stund så har lilleman insett att äta bör man och kommit till ett beslut samt gör ett val. Piuuuhh. Det tog bara 15 minuter.

Sedan ska det ätas. Och sjungas. Dansas. Språkas. Spilla ut muggen med vatten. Vara förtvivlad över att det blev blött lite överallt. Tappa mackan på golvet. Bli förbannad för att hunden äter upp smörgåsen som ligger på det smutsiga golvet. Gråta lite. Tycka att livet är orättvist. Snyfta lite till. Slutligen tacka ja till en smörgås till för att sedan enbart äta upp leverpastejen och låta brödet och smöret  ligga kvar på bordet. Frågar om han är klar. Får ett ja till svar. Sedan dricker han lite. Hoppar ner på golvet. Häller ut legot på golvet. Blir arg för att jag kastar smörgåsen. Och sedan ger jag upp. Då har ungefär 60 minuter till passerat. Så nu är vi alltså uppe i 75 minuter. För att äta frukost bestående av en smörgås och lite mjatten(mjölk och bubbelvatten blandat). Ja det är sannerligen en process och inget för den stressade människan att äta med småbarn. Verkligen inte. Men någonstans i allt det är virrvarret så lyckas jag peta i mig själv en smörgås även om jag får ge bort leverpastejen till lilleman. Jaja. Han äter ju i alla fall och min mage skriker inte totalt av hunger. Och missförstå mig inte nu. Det är mysigt att sitta vid köksbordet med min son. Men i bland. I bland så vet jag faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta.

Efter frukosten går vi en trappa upp och fortsätter ”bataljen”. Nu för att sätta på sig kläder. Det är en rond som är väldigt påfrestande(tycker i af jag) och något som jag allra helst skulle slippa. Men än så länge är det på tok för kallt för att springa naken så det är bara att ta ”fighten”. Tyvärr. Lillemannen har så enormt starka åsikter och jag undrar sannerligen vem han har ärvt det i från. Det bara måste vara pappan.

Eller hur? Ja vi säger minsann så tycker jag.

Men lördag. Det är det. Och nu ska vi försöka göra det bästa av den även om det mesta av energin redan har gått åt till att diskutera, dividera och tala ”förstånd” med skitôngen.

Hoppas ni får en finfin dag!!!

 

Nu har vi helg!

Hej hallå där du välkomna fredag!

En ledig dag för mig som har tillbringats med min lilla stjärna. Häng med förskolegänget på förmiddagen, sovstund och efter det kvalitetstid med farmor och farfar. En väldigt trött liten kille som hade aningens svårt att komma till ro nu på kvällen, så mycket att prata om och det tar såklart sin lilla tid. Nu i kväll tog det dock så lång tid att jag fick ge upp och be pappan i huset att ta över nattningen. Och då gick det finfint. Somnade sött utan krusiduller och laddar batterierna ordentligt inför massor av ”lördagsbus” .

2015-05-11 19.37.24Trevlig helg på Er!

 

Att hänga i lagårn.

I söndags vaknade vi till att regnet öste ner utanför. Det var grått och trist. Men siktet var trots vädret inställt på att ta sig till grannbyn för att kolla på kossorna som äntligen skulle få gå ut på grönbete. Jag antar att de brydde sig föga i väder och vind. De var bara genuint lyckliga.

Sagt och gjort, vi klädde oss efter väderlek och begav oss till grannbyn. Lilleman började första halvtimmen med att vara stum så fort vi stötte på bekanta men så snart vi kom in till kalvarna i ladugården för ett besök så släppte all blyghet och tveksamhet. Han klappade, pratade och gestikulerade hej vilt där inne bland alla fyrbenta djur. Några kalvar var ruskigt förskräckta över denna lilla tvåbenta varelse men de flesta väldigt fascinerade och nyfikna. Vad var detta för något som tagit sig in i deras hem. Vi spanade även  in mjölkroboten och dess arbete med kossorna. Jag lovar att det var en  förundrad liten blick hos busen. Det ord som mestadels hoppade ut ur munnen under vår vistelse var -titta, titta, titta….antar att han var rädd att jag skulle missa något av allt spännande som hände runtom kring oss.

2015-05-17 11.24.37

Kossorna hoppade och skuttade ut på grönbetet när dörren till ladugården öppnades och det syntes vad lyckliga de var. Och jag förstår dem. Sommarlovet hade ju precis börjat. Det är väl glädje om något. Långa lata dagar ute i friska luften, gott grönt gräs och solens strålar(vi ignorerar att det just nu är isvindar ute och vinterjacka på…sommaren kommer. Nån gång.), det är en riktig jackpott.

2015-05-17 12.34.56Trots regnet som öste ner och kylan så ville busen ha glass och så fick det bli. En riktig lyxdag med andra ord då vi först bjöds på bulle och mjölk och sedan smaskade glass. Ja, jag hade tur och fick resterna när ”tjakton” och de djupa vattenpölarna helt plötsligt lockade mer och gott var det.

Efter vår lilla fikapaus kan man tycka att vi gjort bondgården. Men icke. In till kalvarna och hälsa på igen. Och att se den lyckan som August utstrålade, det var värt de kalla fingrarna, den snorig näsan och allt regn som trillade ned från himlen. Han var så glad. Så sprudlande bubblig. Orden bara forsade ur honom i en rasande fart och jag hade fullt sjå att förstå och hänga med i allt han berättade.

Ja för honom, den lille busen, kan jag verkligen göra vad som helst. Det är som inga konstigheter. Det bara är så.

Och jag längtar redan till nästa års kosläpp.  För vilken fest det är!