Paket med omtanke.

För andra gången den här veckan så kom det ett väldigt fint paket till vår lilla kille. Ett paket som andades omtanke och värme. Det är verkligen helt fantastiskt vilka fina vänner jag har i detta avlånga land.

Dagens paket hade letat sig upp till Ullvi från Skåne och min gamla hemstad Hässleholm. En gammal bekant som jag inte har träffat sedan jag flyttade i från Skåneland har bemödat sig med att leta reda på Tiger skorna, inhandlat och postat dem till oss. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än; TACK.    Du är underbar, på alla sätt och vis!

2015-04-24 22.10.25 (1)Och jag vet att det är en liten kille som kommer att bli väldigt glad när han ser dessa skor. Han är just nu inne i en riktig period där allt som börjar på T är bra saker. Tjaktorer, tigrar, titta, telefoner och tatt(katt). Så ni förstår ju själva vad det kommer att stoltseras med dessa på förskolan på måndag.

De andra paketet som kommit då. Ja det kommer att öppnas på söndag när det är den stora dagen för vår buse. Hans andra födelsedag. Med vänner, paket och en hel del gofika.

Men en liten kille på snart 2 år i tigerpjucks.

Hur coolt som helst!!

Fortsätta eller inte?

Ja så var det då onsdag i går. Vägningsdagen. Lite av en ångestdag. Även om jag börjar känna mig mer likgiltig än ångestfylld numer. Jag vet inte om det är så att jag mentalt har släppt det. Äter som jag ska men orkar inte tänka hela tiden. Huvudet är utmattat och jag känner att denna hets om att hålla mig inom mina points dagligen bara ökar på tröttheten. Har kommit till det stadiet att jag nästa ser på hela VV som ett straff. Ett straff för att jag är en tjockis och inte kan äta som vanligt folk kan.

Varför är jag som jag är? Varför ser jag ut som jag gör? Ni hör ju av mina frågeställningar och funderingar att jag är ute och slirar i dikeskanten. Men denna gången är det inte ätandet som spårar, utan det mentala.

Kanske är det en tillfällig svacka. Kanske inte. Jag tar några dagar nu och tänker lite mer på det hela. Vet inte om fortsätta är aktuellt. Nog för att jag väldigt gärna vill gå ner de sista 6,3 kg som jag har för mycket men det är förmodligen den senaste tidens berg och dalbana viktmässigt som fått mig att vackla så här. Kan jag klara det på egen hand om jag ger mig sjutton på det eller ska jag pina mig i väg på onsdagarna och hoppas på att inte göra mig själv besviken? För det är så det har varit på sistone. Mängder av besvikelse.

Screenshot_2015-04-22-19-15-33 Screenshot_2015-04-22-19-15-47

Och denna veckas resultat blev ju kanon. Verkligen. Men inte en endaste gång sedan jag fick resultatet i går så kände jag att det var en bra siffra, ingen stolthet. Det enda jag har i mitt huvud är hur jag ska överleva Augusts kalas. Kommer jag att klara av att smaka på tårtan som jag påbörjade att baka i går? Eller måste jag köra nolltolerans under hela söndagen för att det inte ska barka ur helt och skogen? I mitt huvud ser jag redan att jag gått upp de kilot som jag i går hade gått ner. Och det sista jag vill är att hamna i ett jojo träsk. Det känns dock som att jag redan är där. Och det funkar inte för mig. Upp. Ner. Upp. Ner. Upp. Ner. Det är inte bra för psyket och sannerligen inte bra för kroppen heller. Suck.

Förtvivlad, ledsen, matt, förvirrad, uppgiven och trött det är statusen just nu.

Och den stora frågan kvarstår.

Ska jag fortsätta?

Mitt i natten.

Det är natt. Jag är uppe. Fast att jag borde sova. Jag är dödstrött. Men ångesten som river inom mig är inte att leka med. Det är som ett vilt djur som försöker ta sig ut genom bröstkorgen och desperat sliter med sina långa vassa klor. Sliter upp mitt inre och trasar sönder alla livsnödvändiga organ som finns där inne.

Jag finner inte ord till att skriva. Trots att det är precis det jag behöver. Tömma. Ventilera. Analysera. Känna.

2015-04-21 15.15.04

Update: Jag somnade efter många om och men. Sitter nu på jobbet och tankarna snurrar. Runt. Runt.

 Kanske blir det bra. Kanske inte.

Glassväska till födelsedagen.

När jag arbetade med Aggelitos födelsedagskollage häromdagen så snubblade jag över denna skönhet i nyhetsfältet. En riktig godbit i skinn som har en prislapp som är av det trevligare slaget. Och den är i en mycket bra storlek. Storleken som jag kallar; glassväskor. De där väskorna som man får ner det mest nödvändiga i. Det som man tänkas behöva när man ska gå och köpa glass en varm sommardag.  Som pengar/kort/plånbok, mobil, läppglans och nycklar. Mer än så behövs inte. Och därför kallas den glassväska.

skinnväska

Godbiten finns nu på Lindex och priset ligger på 299:-, för en skinnväska.      Galet bra pris för äkta skinn om du frågar mig!

Så denna är helt klart högt upp på min önskelista detta år. Året då jag fyller 32 år. Jisses. jag är gammal som gatan numera.

Men oavsett ålder på mig så en alldeles egen glassväska, det vore fint det!

Aggelito fixar trappen.

När dagarna är tomma på ord, tankar och händelser. Det finns inget att skriva. Då bjuder jag er i stället på en video som jag lyckades fånga för några veckor sedan, en gråkall dag här hemma på gården. En mycket nöjd liten krabat klarade trappen på egen hand för första gången.

Väldigt nöjd kille. Väldigt stolt mamma.

Augusts önskelista.

Jag får enormt många frågor om vad August önskar sig i present när han fyller år om en vecka. Ja, tänk. Grabben blir 2 år! Helt galet!

Men för att göra det hela lite enklare så har jag härmed gjort ett litet kollage. Och jag antar att en del av er där ute kommer att tänka, men himmel vad tråkigt med en säng och en uppsjö av kläder och skor men sanningen är den att det är precis det han behöver. Jag har länkat till alla produkter nedanför bilden så ni kommer direkt till den aktuella butiken och för att hålla det hela enkelt så är det saker i från Lindex, Kavat, H&M, Geggamoja och IKEA.

Ni som ändå funderar på leksaker det finns, jag lovar. Det finns massor med lego, traktorer, cowboys och indianer, tågräls, gosedjur, innebandyklubbor, pussel, böcker och allt annat som kan tänkas vara roligt för en liten kille. Nej nu är det dags för mera mjuka paket till August. Nu kör vi på det, ok?!

Om en vecka alltså. Då smäller det.

2 år.

2015-04-181Tigerskor / Hatt / Tigertröja / Sneakers

Randiga skor / Blå hoodie

Chambrayshorts / T-shirt / Sandaler / Rutig murarskjorta

Stickad kavaj / Randiga shortsJeansshorts / Randig hoodie

Mössa / Sneakers / Röd KepsSäng

Storlekar: 98 på kläder. 25 på skor.

Vad vill jag?

Ni vet när dagarna rinner i väg, tiden hastar vidare utan att invänta berörda själar. Ungefär så har mina dagar sett ut den senaste veckan. Kanske är det lika bra. Huvudet får inte riktigt tid att tänka efter samtidigt som jag känner att det är just det jag borde göra. Reflektera och reagera, är det här mitt liv? Är det så här det ska vara? Var det så här jag planerade att mitt liv skulle se ut när jag var yngre? Vill jag mer? Eller mindre?

Vad vill jag egentligen?

2015-04-10 20.46.01

Mycket tankar av det stora slaget som ligger och ruvar inombords.

Men jag stuvar undan dem en liten stund till, det finns nämligen inte tid för sådan tankeverksamhet just nu, nej, arbete i första hand och om några timmar ska jag packa ihop, ta helg, hämta August lite tidigare från förskolan och bränna till Borlänge för att möta upp min fina mamma.

Det blir bästa sortens inledning av denna helg!

Att inte hålla fingrarna i styr.

Ojojojoj, vad jag var på dåligt humör i går kväll. Det var längesedan. Varför kan man undra. Jo, jag började nämligen att pilla med designen här på bloggen, fick inte till det, strulade till det och lyckades såklart inte återställa till ursprunget och efter det fiaskot gick jag en trappa upp i ren ilska för att försöka bota min huvudvärk genom lite sömn.

Det gick sådär kan jag säga. Men skam den som ger sig. På väldigt kort tid i dag, lyckades jag återställa den mest synliga biten för er läsare och det känns en aning bättre i själen. Sedan att jag inte är helt nöjd med allt, det är som det är.  I stället för att strula till det mer så jagar jag med blåslampa efter någon som kan avsätta lite tid till att hjälpa mig bli nöjd med min sida. Och så småningom så ska det nog lösa sig. Tills det sker så kommer jag försöka att hålla fingrarna i styr och inte ge mig på några ytterligare försök till att ändra och förbättra något.

Grynet-Superstars

För att spä på min irritation sen gårdagen så kom jag sent till jobbet i dag då Fröken Svår hade bestämt sig för att vara lite(läs; MYCKET) vrång i dag. Och när hon sätter den sidan till samtidigt som jag är stressad. Ja. Ni förstår ju själva utfallet. Ingen bra kombination. Möte klockan nio och jag släpade och drog henne en bra bit längs med vägen, innan jag i ren panik ringde Martin på office och sa att jag skulle bli ganska så sen till det inplanerade mötet. Suck. Bra start på dagen. Men snäll som han är så kom han och plockade upp mig och den fyrbenta tjurskallen. Hon som från att inte kunna röra på benen helt plötsligt kunde hoppa in i bilen och var så till sig av lycka att hon siktade på att pussa Martin innan jag hann avvärja hennes frieri. Snacka om snabba svängar på den damen.

Ja, och sen har dagen gått i ett. Från en rätt så kass start till ett helt okej avslut så ska jag nu ge mig till sängen. De senaste dagarnas dåliga sömn har satt sina spår i min kropp och nu vill jag bara återfå lite energi. Och bra vanor. Men mer om det en annan dag. Det är mycket förändring på gång i mitt liv nu. Det måste till men för att komma till den förändringen så krävs det en hel del planering. Någon jag inte kan göra helt på egen hand. Så med planen att vi ska sätta oss ner och planera så säger jag att snart. Snart kommer det att bli lite bättre igen.

Vi siktar på det!

 

5 år.

I fredags var det ingen vanlig dag. Nej sannerligen inte för det var nämligen min och mannens årsdag.

Den 10 april 2010 träffades vi och har sedan dess hängt i hop. I hela fem år har vi kamperat tillsammans och delat både glädje och sorg. Och de senaste två åren så har vi haft lyckan att dela våra liv tillsammans med lilleman, vår avkomma, hälften mannen och hälften jag. Den lilla krabaten med den starka viljan och smittande skrattet. Och det är vi tre. För alltid.

Jag är så ofantligt glad och tacksam för att jag gick på Michaelas inflyttningsfest den där kvällen. Ensam, osäker men samtidigt väldigt glad att fått inbjudan. En inbjudan till den festen där jag fann en fantastisk vän i just värdinnan och även träffade mannen, min kärlek och livskamrat. En kväll som förändrade så enormt mycket i mitt liv till det bättre.

Och nu är vi här 5 år senare. Med mängder av ny rikedom i bagaget. Kärleken jag känner för denna mannen är svår att beskriva men han gör mig hel även då jag i bland kan bli tokig. På riktigt tokig. Men jag är övertygad om att det är ömsesidigt, jag har garanterat mina sidor som han kan bli galen på, även om jag såklart inte har en aning om vad det skulle kunna vara för nåt. Hihi. Och jag tror inte att jag kan komma i håg den dagen vi tyckte samma lika om någonting men det är också det som gör det så berikande, att vi är så olika.

Något som jag är övertygad om är att våra olikheter i kombination med kärleken till varandra är det som får vårat förhållande så levande.

Som ni vet har jag haft och har det fortfarande tufft med mina återkommande deprissioner, något som jag är övertygad om att jag inte överlevt om inte jag haft min support, min bättre hälft och kärlek i mitt liv. Det är han och lilleman som får mig att överleva. Något som jag självklart är otroligt tacksam över de dagar som jag kan se lite ljusare på livet och känna lite positiva vibbar. Så jag är inte bara glad för att denna man vill leva med just mig, lilla mig, här och nu, utan även tacksam för att han där, för 5 år sedan valde att öppna dörren och släppa in mig i sitt liv.

I sitt hjärta.

bästkusten

20120225_161751

2015-04-13 13.53.29

Och nu har vi fem härliga år bakom oss och blickar framåt mot nya utmaningar, mål och upplevelser tillsammans i vår lilla familj.

Jag, mannen och krabaten vår.

Veckans siffra?

Jag har inte redovisat min vikt från denna veckan och det beror helt enkelt på att jag inte har en siffra. Tyvärr hade det blivit något knas med mitt autogiro denna månaden och medlemskapet hade inte dragits från kortet i rättan tid vilket resulterade i att jag inte fick tillgång till april månads medlemskort i tid till mötet. Det är dock ordnat nu så jag siktar helt enkelt på nästa vecka med förhoppning att jag kommit på banan igen efter påskens alla godsaker. Förhoppningsvis inte ett plus men jag har det ändå med mig att det går otroligt snabbt att lägga på sig något kilo men det är desto tuffare när man vill bli av med det. Sjukt tråkigt men dessvärre sanningen. Om det tar 1 vecka för mig att plussa 2 kg, så tar det minst 3 veckor att bli av med samma 2 kg. Deprimerande. Ohh ja.

2015-04-01 17.46.25

Men, jag kämpar på så gott jag kan och håller mig inom pointsen, har inte förbrukat någon veckobonus ännu och det känns väldigt bra i kroppen nu när vi är inne på dag tre. Jag är inte lika svullen och sötsuget börjar minska en aning. Jag är faktiskt glad och en anings stolt över mig själv att jag lyckades dra i handbromsen i onsdags(tisdags kväll) och inte lät det gå ytterligare några veckor som varit mitt tidigare mönster när jag halkat i diket. Nu blev det 6 dagar med mindre bra kost och mindre sunda val innan jag tog mig i kragen och vände näsan i rätt färdriktning igen. Skönt att bevisa för mig själv att jag klarar av att ta mig tillbaka på egen hand.

Så nu vet ni varför jag inte redovisat något denna veckan. Det finns inget att redovisa. I stället så räknar vi ner och siktar på onsdagens vägning.