Bra start.

Godmorgon!
Efter en tidig morgon där jag hade en aningens svårt att gnugga ut gruset ur ögonen så är jag nu på plats på kontoret. Toker är på dagis och pappan är hemma och jobbar. Den enda som håller mig sällskap här på kontoret i dag är Fröken Svår. Henne har jag släpat runt på en uppfriskande morgonpromenad i ett sömnigt Leksand. Inte en endaste människa eller bil på hela promenaden. Dimman ligger fortfarande tät över byn och det var så vackert längs med strandpromenaden, jag lovar att jag bannade mig själv ganska hårt som inte tog med kameran. Vilka bilder jag kunde delat med mig av till er. Åhhh. Typiskt. Jag tröstar mig med att de åtminstone finns i mitt huvud, något jag kommer att leva på under dagen, här i min ensamhet på kontoret.
Så efter den här otroligt bra starten på dagen och vetskapen om att det dessutom är fredag så är det dags att slita tag i arbetsuppgifterna som hopar sig. Dessutom är det snart dags att promenera i väg till arenan och förbereda inför morgondagens hemmamatch så att souvenirerna är i sin ordning. Men alltså hörrni, i dag är det fredag och jag räknar ner timmarna till helg.
Woop woop!

För dig som hatar träning.

Friskis & Svettis är en förening som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Jag tränade där när jag bodde i Göteborg och jag har varit aktiv i styrelsen och som tränande här i Leksandsföreningen innan jag fick Toker. Jag saknar det. Enormt mycket. Gemenskapen. Glädjen. Kicken.
Så varför börjar jag inte igen. 
Jo, av den enkla anledningen att jag är rädd.
Jag törs inte. Mina höga krav på mig själv sätter käppar i hjulet och jag prioriterar inte mig själv. Urbota dumt. Men kraven på mig själv är så stora att jag bävar för att ta klivet in i lokalen, in till mina vänner. För de saknar ju mig. Det vet jag. 
Men för att komma i gång med träningen så tänkte jag testa denna nya satsningen som Friskis & Svettis nu har släppt. 
För dig som hatar träning.
Och jag hatar såklart inte träning, men jag tänkte att det är roligt att testa och kanske en bra inkörsport så att jag klarar av att ta klivet in i träningslokalen inom inte alltför lång framtid.
In till gemenskapen. In till glädjen. In till kicken.
Om du vill hänga med mig, kika in på; hatarträning.se

Sol och frost i gräset, vilken underbar kombo!

Burr. 
Tröjan i mjukaste ull sitter på sin plats i dag tillsammans med den aningens för stora vinterjackan(läs; vinterjackan jag drunknar i) och en stor mysig halsduk. På morgonpromenaden i dag var det så skönt att röra på sig och Grynet pinnade på helt okej för att vara så morgontrött som hon är. Solen vaknar nu så sakteliga till liv och det här, det kommer att bli en riktigt fin dag. 
Jag känner det på mig. 
underbara morgon
Så jag ska kämpa på här på kontoret under alldeles för många timmar innan jag äntligen får åka och hämta min Toker som är på dagis och busar med sina kompisar. I dag är en sådan där dag när jag saknar honom lite extra mycket, förmodligen för att jag under eftermiddagen i går var på vägning och inte hann med mer än en puss på pannan och en kram innan han kröp ner för att sova när jag kom hem. Så i eftermiddag ska vi hänga. Och som jag längtar.

Juletider i antågande.

Jag kan inte låta bli att känna en längtan efter julen. Det ploppar upp nyhetsbrev på mailen, P3 pratar om Musikhjälpen 2014, handeln har plockat fram diverse julattiraljer. Ja, det är onekligen svårt att förneka att det pirrar lite i maggropen. Snart, snart är det jul igen. 
Titta bara på den här bilden från H&M home. 
Den levererar en fröjdefull jul.
En mysig känsla och jag kan riktigt se framför mig att familjen sitter samlad på morgonkvisten och ska äta tomtegröt tillsammans med tända ljust och julmusik på radion. 
Och i år är August ett år äldre och kommer troligtvis att tycka att det där med paketöppning är bra mycket mer intressant än i fjol då han mestadels prasslade med papperet. Något som var hisnande roligt då men i år säkerligen är ganska passé då han, nyfiken som han är, vill veta vad som gömmer sig däri. Jag märkte det redan häromdagen då han fick en ny racerbil som var inslagen i kartong. Han ruskade på den och kom fram till mig så att jag skulle öppna den. Så nog finns det en förtjusning i paket. Om tomten kommer på besök får vi dock se. Men vi har ju ett snällt barn så det vore inte mer än rätt kan jag tycka. Bäst att ställa ut en extra stor tallrik gröt i ladan så att tomten inte glömmer bort oss i år. Och jag har redan börjat fundera på vad Toker ska få i paket av oss. Så svårt och det krävs så lite för att han ska bli glad så det gäller att hålla sig själv i tyglarna så att inte det springer i väg med prylar och priser. Några utvalda saker som jag vet står på Augusts önskelista kommer jag presentera här inom kort.
Åhh nu har jag tjabblat på här om jul, inredning, paket och tomtar. 
Men det blir lätt så när längtan pyr inombords. 
Snart, snart får vi gå ”bananas” med allt vad julen innebär.
Och jag längtar.

Vi gillar Geggamoja!

Jag har ett bultande hjärta för kläder som är svensktillverkade och ekologiska så långt det bara går. Det känns bra i magen att köpa till min son och veta att vi gör så gott vi kan för att inte förstöra vår arma miljö mer än mänskligheten gör i dag. Och i dagens läge har det tack och lov blivit så mycket lättare att hitta kläder som uppfyller de kraven och inte kostar skjortan. För så var det nämligen tidigare, att alltför många inte hade råd att införskaffa de kläderna, hur mycket de än ville, så tillät inte plånboken det. Men tiderna ändras och priserna har sjunkit en aning. 
Grymt som attans. 
geggamoja/oiidesign
Och just nu så gillar jag märket Geggamoja lite extra mycket. 
Fina färger, inte för kaosartade mönster utan snarare alldeles lagom lekfullt. Precis som det ska vara. Är man barn ska man självklart få busiga kläder. Tröjan ni ser på bilden ovan tycker jag ser alldeles perfekt ut i materialet, mjuk och skön med snygga stjärnor.  
geggamoja/oiidesign
Åhh den här randiga farfarströjan är såååå fin!!
Dock finns den inte i August storlek men om den gjorde det…då, ja då skulle den få flytta hem till oss. Det kan jag lova.
Värt att spana in lite extra om ni är på jakt efter finfina barnkläder i bra kvalitet.
Geggamoja.
Gillar´t!

Vem prioriterar du i första hand?

Gårdagen gick bra, jag vägde mig och höll andan i halsen. 
Som vanligt. 
Och för en kort stund så sköljde besvikelsen över mig tills coach Anna utbrast -Shit vad duktig du är Ulrika! Då insåg jag att vågen visade en lägre vikt än föregående vecka. Närmare bestämt -0,8 kg. Så jag håller än så länge mitt veckomål som jag valde att sätta -0,7 och när jag slår ut veckorna sedan starten så klarar jag det målet med råge. Något som är otroligt skönt, jag satte inte ett för högt mål och kroppen är med mig. Vi kämpar tillsammans. Ner mot hälsosamma mål. Allt för att vi ska må bra och orka med en aktiv vardag. Det blir så mycket lättare utan överflödiga kilon att bära på.
Gårdagens lektion handlade om vem du som person prioriterar i första hand. 
Och som alltid ställer hon frågan till oss som är där och för första gången någonsin var det helt tyst i lokalen. En ganska talande tystnad om du frågar mig. Det var nog ingen i lokalen som ärligt kunde säga att de prioriterade sig själva i första hand. För egen del kan jag säga att jag kommer någonstans i femte hand. Ganska dystert när jag börjar tänka till. Och jag tänker som så, att om jag väljer bort mina egna behov, hur ska jag då kunna vara på topp för min familj och vänner? 
Jag vill så mycket och jag vill att alla andra mår bra i min omgivning att jag glömmer bort mig själv. Helt och hållet. Och hur tokigt är inte det? Det är helgalet. Helt åt h*lvete rent ut sagt.
Så på fredag när min kära sambo är hemma så ska vi spåna på hur jag kan få lite egen tid. 
Ni vet, om det så bara krävs att jag får läsa en bok under en liten stund, gå på toa och bajsa i fred eller ta mig tid till att träna. Kanske ut och springa för att rensa tankarna och få ny energi. Mängder av energi så att det räcker till alla bedrövligt tråkiga vardagssysslor som måste utföras och kvalitetstid fyllt av bus tillsammans med Lilleman. 
Och mentalt laddar jag redan nu. Laddar för att prata om mig själv. En av mina akilleshälar. Jag kan verkligen inte prata om mig själv och vad jag vill. Det blir lätt att jag snöar i väg så jag har sagt åt mannen att hindra mig om jag svävar i väg på andra icke aktuella ämnen. 
De här lektionerna med Viktväktarna och coach Anna är så nödvändiga för mig. Oftast tas det upp ämnen som jag annars puttar undan i ett mörkt skrymsle och tänker att jag tar tag i det där sen. Det blir bra. Men sen kommer aldrig. Det blir liksom aldrig ett bra tillfälle och alla obekväma ämnen lägger sig på hög. Så jag säger att det är tack till coach Anna som får mig att äntligen börja tänka till, jag måste börja någonstans och är glad att jag äntligen vågat börja nysta i alla tankar som gömmer sig i det där skrymslet. Lång väg kvar men bara att börja är stort.
Riktigt stort.
Så till nästa vecka fortsätter jag nysta, planerar för egentid och äter inom mina ramar. 
Kanske kan det bli en promenad eller två i kylan och den annalkande snön. 

Fffffrrryyyyser.

Nu när kylan tränger sig på och fryser min arma själ så kan jag inte låta bli att sukta efter stora, mysiga stickade tröjor som kan värma mig. 
Svärfars kommentar i dag är så bra; att om jag går ner mer i vikt så har jag inget fett kvar på kroppen som kan värma mig. Så det är dumt att gå ner mer i vikt. Aha, är det därför jag har mina fylliga höfter, för att hålla värmen när kylan kommer. Smart där. Hahaha. Att jag inte tänkt på det tidigare.
Men med den lilla fåfänga jag har kvar så går jag hellre ner i vikt och siktar på att klä mig i snygga stickade tröjor som värmer gott. Tillsammans med långkalsonger, mysse och raggisar kan jag omöjligt fryser mer.
Omöjligt.