En morgon med nya rutiner.

Måndag morgon. Nya rutiner. 
I dag började nämligen lämning på dagis redan klockan 08:00, alltså en timme tidigare än föregående veckor. Det gick sådär. tack vare vår lille sjusovare så kom vi cirka tjugo minuter sent, han valde nämligen att vakna vid halv åtta, vilket betyder att en halvtimme att inta gröt och få på sig kläder det är alldeles för tajt om tid. Väl på plats kom de första tårarna hos lilleman när han insåg att vi skulle åka. Vad jag antar är anledningen är att han inte vaknat till riktigt ordentligt och då brukar livet ha en tendens att vara lite extra jobbigt när man heter August. 
Han fick ta med sig kanin och krypa in i Yvonnes famn och om jag känner busen rätt så är det nu full fart och massor av lek och bus med de andra barnen, utan en tanke på att mamma och pappa åkt till jobbet. Ska bli spännande att höra i eftermiddag när det är dags att hämta honom. 
Helgen har bestått av jobbjobb och jobb hemma på gården. I lördags hann jag och lilleman tillsammans med farmor med en tur till årets sista bondens marknad vid gammelgårdarna. Det blev inget inhandlat men vi kikade med stor entusiasm på de små ”kalvarna/ungdjuren” som gjorde ett gästspel. August var väldigt fascinerad och pekade hej vilt samtidigt som han språkade i hopp om att de skulle våga närma sig.
Effekten blev således den motsatta.
Lördagen bjöd även på jobb under hockeyn. Det var min tur att ha montern i arenan och det måste jag säga var en riktig utmaning när man har en liten buse med sig. Men det gick helt ok. Några nya medlemmar och lite annan försäljning gjorde eftermiddagen godkände trots det usla resultatet i matchen som jag förövrigt inte tittade på mer än en minut. 
Ja och sen var det söndag. 
Med allt vad det innebär. 
Passade på att vara ute när det regnade som minst och var ute och lekte med traktorn i leran, pausade med lite äppelätande och det var en mycket nöjd liten kille som sedan fick god eftermiddagsfika hos farmor och farfar. Inte direkt så att man kan klaga. Det var bara jag som önskade att dygnet hade några timmar till. Jag känner att det skulle behövas. 
Och det kan jag önska mig om och om igen, det kommer inte att ske. Så jag lägger det åt sidan och landar i att vi nu har måndag. Busen är på dagis och jag har hunnit arbetat undan lite rester från lördagen. 
Hej måndag. Nu kör vi, ny vecka med nya utmaningar!

Dags att testa nytt?

Då familjens lille man drabbades av lite sjukdom i förra veckan och fick stanna hemma från dagis så valde vi att ta en lugn inskolning på dagis denna vecka. Allt för att han ska komma in i det hela och känna sig riktigt trygg med sina vänner och pedagoger. I dag berättade Malin(Augusts inskolningspedagog) att när hon skulle gå hem i går och satte på sig skorna i hallen hade August hämtat sina skor…han ville alltså följa med henne vilket jag ser som något väldigt positivt. Han gillar henne och det är skönt att veta att det finns en person som han vurmar lite extra för.
Efter en natt med aningen mer sömn under natten så har jag fått betydligt mycket mer gjort här på jobbet. Skönt att se arbetet minska, det är ett tag sedan. På sistone har arbetet bara hopat sig på hög vilket kan kännas aningen tröstlöst men nu…nu ser det ut att fasas ut en aning så att jag kan komma i kapp. Jag avskyr verkligen att ha den där konstanta känslan av att ligga efter med saker. För en person som vill ha var sak på sin plats är det tufft med högar i oordning men det är som vanligt bara att kavla upp ärmarna för att komma i mål så småningom.
Allt har sin tid.
Just nu sitter jag och googlar hudvård för brinnande livet. Det är så tradigt när det är en sådan djungel men jag känner att det är dags att ta det ett steg till nu då jag efter så pass lång tid som jag använt mene & moy inte kommer längre, det är som att den inte riktigt orkar hjälpa mig hela vägen till den riktigt fina huden. Under många år har jag lidit av min hud och dess orenheter blandat med stramhet och känslighet. Ett gissel att hitta rätt och jag är efter mycket rengörande på bättringsvägen men nu känns det som att jag har stagnerat och inte kommer längre. Känslan säger mig att det är dags att byta produkter och förhoppningsvis komma till rätta med min hud igen. Så pass att jag vågar gå ut genom dörren utan smink vilket jag inte gör i dag. Dock finns det ett hinder som är det hormonella då jag vet att jag har en obalans inombords. Något som inte är helt enkelt att få bukt med men jag lever vidare på att kost och träning ska hjälpa mig så långt det går tillsammans med bra hudvård. En sak är säker, det är att jag inte är redo att inta några starka medicinska preparat. För mycket biverkningar och så illa är inte mina problem just nu(hade du frågat för några år sedan hade jag garanterat hoppat på den behandlingen men nu är det andra tider och beslut som väger tyngre).
För några år sedan var jag i fas med kropp(vikten var normal), träning avklarades varje dag i någon form och kosten var i balans. Jag tror aldrig att jag har mått så bra någonsin och det är den känslan som jag eftersträvar nu.
Med vikten samt kosten vet ni att jag tagit hjälp av Viktväktarna med och det går framåt. Efter sommarens uppgång på vågen så är det i morgon dags att vägas på mötet. Nervöst är bara förnamnet då jag satte som mål att gå ner -0,7 kg på en vecka. Det är så härligt att maten är planerad och äts som den ska nu, matlådor till jobbet och sköter mina mellisar så att jag slipper känna hunger.
Så då var det träningen kvar.
Där går det tyngre men jag ska sätta mig ner och planera in träningen så att den verkligen blir av. Några dagar i veckan till att börja med och förhoppningen är att det ska bringa ett sug till att börja på gymmet igen och bygga lite muskler. Finns inte mycket som är snyggare än en vältränad kropp. En stark kropp. En kropp som har energi så att det räcker och blir över till hela familjen.
Ja. Så jag tragglar vidare med mitt sökande efter hudvård som kan tänkas passa till mig. Förhoppningen är att tjejerna på Skincity ska svara på mitt mail snart och ge mig en guidning i rätt riktning.

Vart är Sverige på väg?

Äter min lunch under tystnad i dag. Känner ett obehag i magen efter nattens resultat i valet. Jag förstår verkligen inte hur människor tänker när vi ska gå tillbaka till ett samhälle som lever på bidrag, vad är det för liv. Och att Reinfeldt inte längre regerar känns fruktansvärt. Vi är trots allt ett av de land i världen som rankas högt ekonomiskt och det tack vare regeringen och finansminister Anders Borgs arbete så har vi det så bra som vi har det i detta avlånga land. Dock tror jag att många glömmer bort att världens länder har problem med ekonomin och glömmer det när det var dags för valet, de som röstat har förmodligen(vad jag antar) ”tänkt att det händer inte oss”. 
Men nu är det som det är. Reinfeldt har mitt fulla stöd och jag sörjer att han inte kommer att sitta kvar som partiledare, nu är det verkligen upp till bevis för efterträdaren att styra skutan i rätt riktning. 
Dock är inte alliansens resultat det värsta, nej självklart inte. I min värld är det att Sverigedemokraterna har det stöd som de har. Med den minoritetsregering vi nu kommer att ha så undrar jag om de röd-gröna verkligen kan frysa ut Åkesson och kompani eller om de måste ta hjälp av SD för att få igenom sin politik? Det är stor oro inför framtiden jag känner nu. 
Och det är hela fyra år till val nästa gång. Suck. Bara att börja nedräkningen.
Och självklart respekterar jag andras val. Men jag tycker att det är bra konstigt att vi har ett så starkt stöd till ett främlingsfientligt parti. Så starkt stöd att de nu är tredje största parti i riksdagen. Jisses.

Att ha en omstart med Viktväktarna.

Onsdag och alldeles snart dags att hoppa in i gröna faran för att åka i väg till Gräv och väga mig. Kommer inte vara något upplyftande resultat men i dag har jag omstart/nystart. En tung period matmässigt läggs nu bakom mig och jag ser framemot att komma i fas igen med dagens måltider och en planering som följs till punkt och pricka. Jag kan inte riktigt leva det spontana livet längre, det måste till kontinuitet för att jag ska orka med allt som bör hinnas med på en dag. 
Så nu kommer några dagar där jag förmodligen kommer att ha huvudvärk och må allmänt sisådär då sockret har satt sina klor i mig nu, jag vet av tidigare erfarenheter att det är tufft när man ska ta bort det vita sockret från kosten. Innan mötet och den fasansfulla vägningen har jag möte med Anna, coachen på Viktväktarna som ska ge mig lite tips och råd om hur jag ska tänka mina tunga dagar, hur jag ska hantera hungriga situationer i butiken och hålla fokus i rätt riktning. Nu kör vi mot målvikt, mot nya delmål och ett sunt leverne. 
Inga konstigheter alls.
Mitt diplom jag mottog när jag klarat av underbara 10kg minus på vågen. Ett diplom som fortfarande har sin plats på väggen där hemma då jag tack och lov fortfarande har det minuset sedan starten i februari, även om jag nu har gått upp några kilon sedan vägningen innan sommaruppehållet.

Att ha på sig en tröttmössa.

Fröken Hagström sällar sig till skaran som avskyr att det är måndag och arbetsdag just i dag. Vår lille spillevink har nämligen varit uppe och skrotat halva natten och lite till vilket gör att sömnen i det närmaste varit obefintlig. Han har farit runt som en vilde i sängen och precis när man(korkat) tänkt tanken att nu är han på väg att somna…ja då har han vaknat till liv igen och fått ny energi. Och det var en nöjd kille i natt som tyckte att livet var en fest och gladeligen berättade historier men som i morse när det var dags att göra sig redo för dagen tyckte att allt var pest och pina. Jag och Tobbe räknades nog som de värsta föräldrarna man kan ha och det var med en aningen mer munter min vi lämnade av buse på förskolan vid niotiden. 
Förhoppningsvis kommer det att fungera finfint för honom där i dag men det återstår att se. Jag sitter redo vid telefonen om i fall att han skulle surna totalt och inte gå att ha och göra med. Inget jag direkt tror kommer att hända men jag har lärt mig och är vis av erfarenhet att man aldrig ska säga aldrig. Det brukar enbart straffa sig.
Men men, tröttmössan får hänga med i dag och det är bara att plocka fram lite undangömd energi så ska nog den här dagen avverkas också. Vi har nämligen massor att fixa med inför torsdagens premiär av SHL och allt är såklart i sista minuten. Kniven mot strupen. 
Och vilken helg vi har haft. Solen har värmt oss med sina strålar och i lördags kändes det verkligen som högsommarvärme. Helt fantastiskt!
Vi passade på att hänga ute på gården för att ordna med vår nya infart. I dagsläget har vi två stycken men nu ska vi gör ny parkering samt stänga igen den ena infarten. Mycket pill och då kära svärmor har mycket rabatter tar det sin lilla tid att möblera om men jag tror verkligen att det kommer bli kanoners när det är klart. Spänd av förväntan och otroligt skönt att se när det händer något efter lång tids väntan. 
Buse hängde såklart med, ätandes på äpplen samtidigt som han bevakade arbetet, innan det vankades middagslur. En lur som tydligen var välbehövlig då han avverkade två timmar ”non stop” i vagnen.

Att bjuda på en uppdatering.

Sommar? Höst? 
Jag har ingen aning. Solen strålar och vi har varit vid Förskolan Krabat på andra inskolningsdagen och det var så skönt att vara ute och busa. Ingen jacka behövdes och solens trålar värmde så skönt på nästippen.
Andra inskolningsdagen. 
Helt galet att tiden gått så fort att det nu är dags för August att börja på förskolan. Men jag är så glad för hans skull som ska börja på ett sådant mysigt ställe, med härliga kamrater och underbara pedagoger. Mycket utevistelse, hemlagad mat baserad på ekologiska råvaror och fina lokaler och utemiljöer. Det känns så otroligt bra i själen och nu efter att ha varit på plats några timmar under förmiddagen samt ätit lunch så sover lilleman så gott i sin vagn. Det är jobbigt att vara på ”jobbet” för dessa små liv. En helt ny värld med så mycket nya intryck att jag förstår att tröttheten anfaller. 
Så nu ska jag mumsa i mig min lunch och sedan fortsätta med arbetet som ligger här framför mig och hånler. Det är nämligen dags för utskick av medlemskort och det tar sin lilla tid att skriva ut 2000 st medlemskort. Som det ser ut i skrivande stund så blir det lite nattjobb de närmsta nätterna då de ska skickas denna veckan. 
Avundsjuka? 
Nej det förstår jag att ni inte är.