Sex av sju rätt.

Håhåjaja!
I dag är det febersjuk gosse som har tillbringat några timmar här på kontoret med mig men nu ska vi packa i hop och bege oss till Siljansnäs. Det är dags för en av två tokar att flytta hem till oss igen men först ska vi trimma dem. Ack så nödvändigt då de ser ut som två troll nu. Eller ja, nu tog jag i lite…Grynet ser ut som ett riktigt troll och Tobbe, ja han är bara långhårig.
Så i eftermiddag är familjen nästintill komplett. 
Jag, Tobbe, August, Essie, Liten och så Grynet.
Sex av sju rätt.
Som jag längtat!

Kläder, nej tack! -August 17månader

 Så här ser det ofta ut hemma hos oss. 
Lilleman i bara blöja och med en tröja. 
Han är nöjd så och tycker att byxor, jackor och annat otyg bara är i vägen. Och får han sedan ha sin gåvagn alternativt nya skottkärra med sig så är han nöjd. Så bra det där när man kan lassa i saker såsom spade och kratta. Sedan är det ju perfekt att man kan få med sig lite grus och äpplen när inte händerna räcker till.
I dag är vi lite måndags sega efter en natt med snurrig buse. 
Trötta ögon hos hela familjen och det var ingen munter gosse som lämnades på dagis i morse. 
Men vi kämpar på så gott vi kan och räknar ner timmarna till dess att vi får gå hem. Hem, laga mat och mysa ner oss framför teven. I kväll vankas det nämligen premiär av Ensam Mamma Söker och vår arbetskollega Niklas är en av deltagarna. 
Ett program som jag annars aldrig följer men nu kan jag inte låta bli. 
Inga konstigheter.

”Mellanjeansen”

Känslan när byxorna inte sitter fullt lika tajt i midjan är underbar. Och jag har kommit dit. Åtminstone med denna storleken på jeans, inte mina måljeans men ändock en bit på vägen då detta är mellan tjockisjeansen och smaljeansen, Ska bli spännande att se när jag får på mig smaljeansen. Eller jag vet att jag kommer i dem men de sitter inte bekvämt i midjan, så än dröjer det några kilon innan jag kommer att visa mig ute med dem. 
Det är fantastiskt att känna att något händer och inte bara stirra sig blind på siffrorna. I spegeln ser jag inte själv vad som hänt mer än att jag vet(i huvudet) att jag tappat 14 kg. Tyvärr är det en stor skillnad på att veta och förstå. Att jag vet är enbart för att vågen visat det och kläderna sitter bättre. Men jag förstår inte. 
Det går inte in i huvudet när jag kikar mig i spegeln. Där ser jag samma tjej som var där för några månader sedan. Därför är det viktigt för mig att verkligen stanna upp och känna efter. Kanske prova den där tröjan som jag envist hävdar att den ”är visst de för liten”. Så det så. 
På sistone har jag efter en del tjurande provat plagget i fråga och insett att oj, då. Det där gick hur bra som helst det. Hoppsan. 
Ja, ni förstår. 
Hjärnan hinner inte med på förändringen.
Kanske lika bra så. Det kan vara bra kämpigt ändå mellan varven att hålla motivationen på topp och följa planeringen till punkt och pricka. För det är vad som krävs av mig. Att jag följer min plan och äter det jag ska inklusive mellanmålen. Det är när jag improviserar för mycket som allt fallerar. Eller kanske  inte allt men det är större risk att jag tappar fokus och det har jag redan hunnit med en gång under denna viktminskningsperioden. Och jag vill inte tillbaka dit. Tillbaka till det måendet med uppsvälld mage och konstant trötthet. 
Och här har ni resultatet från onsdagens vägning. 
-1 kg. 
Ser ni?
Att jag kan, jag kan, JAG KAN!!

Hepp hepp. Änt de fredag så säg.

Det är dags för fredagsmys…
Jo men visst är det så.
Fredag hela dagen lång och trots en lite seg start på dagen så är familjen på den plats där de ska vara, August på förskolan och jag och Tobbe på kontoret. Precis som det ska vara. Eller ska och ska? Självklart hade jag hellre befunnit mig hemma och ätit en mysig frukost i lugn och ro tillsammans med min fina familj och tagit en förmiddag utomhus med bus och lek. Men det tar vi i morgon. 
Först ska vi arbeta undan lite saker på kontoret innan vi beger oss hem och laddar för fredagsmys. Kvällen till ära ska vi äta kyckling med basilikasås. Men om det blir ruggigare ute, vilket jag har en känsla av, så tror jag att jag ändrar lite på schemat och kör på gulaschsoppa med tända ljus på bordet. Lite extra mys medan mörkret sänker sig utanför. Obligatoriska underhållningen för kvällen får självklart bli Idol. Såklart.
Lätt att ta kort på buse ”in action”.
Och vi laddar för helg. 
Det ska bli så skönt även om jag har den fruktansvärda storhandlingen på söndag. En riktig pina men det måste göras och är så fantastiskt skönt när det är avklarat att det bara är att bita i det sura äpplet och köra ett race inne på Maxi i Borlänge. Tack och lov är det lördag innan det är söndag vilket innebär att vi kan ha en dag av njutning och roligare saker att luta oss tillbaka på när det, vad jag antar, känns tungt inne på affären under söndagen. 
Nu kör vi lite mer fredag innan vi tar lördag. 
En lördag fylld av skratt och tok.
Det gillas.

Murrigt. Jag gillar murrigt.

Ute är det grått och mörkt i dag. Det känns som att dagen inte riktigt börjat ännu trots att vi varit vakna i några timmar vid det här laget. Känslan i dag beskrivs lättast med ordet murrigt. Ett ord som jag verkligen gillar när sommaren passerat. Det faller sig så bra att gå från strålande sol och lätta kläder till att gosa in sig i mysiga koftor och ta en extra stor kopp te tillsammans med en bra bok.
Murrigt är, för mig, synonymt med mysigt. 
Det får gärna vara lite grått och kallt, det har sin charm.
Bilden är en favorit som togs en vacker höstdag för 6 år sedan på min lilla sötskrutta. Tänk att gumman var så liten. Så liten att hon fick plats i handflatan. 
Och i kväll kommer Tobias och Grynet hem en sväng för att sällskapa med mig och August medan mamma och Zigge går på hockey. Mysigt att få rå om de där tokarna under några timmar. Buse kommer vara salig av lycka och försöka klappa dem snällt som allt som oftast slutar med att han har en tuss med hår i handen. August egen form av trimning.
Därför ska jag fortsätta jobba med mina siffror igen. 
Så att vi snart, snart har eftermiddag med hämtning av buse samt besök av päron och tokar. 
Vilken lycka.

Mitt öde…katastrofal karaktär.

Lunchrast. 
Själv på kontoret och efter en förmiddag med lite ärenden ute i kylan så är det skönt att sitta inne på kontoret inlindad i en stor varm kofta. Kylan är här och jag saknar solen en aning. 
Om en sisådär fyra timmar åker jag söderöver för att väga mig. 
Onsdagstradition.
Tänk vilket öde egentligen. 
Att jag inte är kapabel att på egen hand gå ner i vikt och skärpa mig. Nej jag är beroende av min coach och andra i samma situation och betalar pengar för det. Kan inte direkt påstå att jag har någon vidare karaktär. Betala för att gå ner i vikt. 
Ja men ni hör vad tokigt det låter. 

Bilden är tagen 21/12-13, strax innan jag påbörjade min resa med VV. 
Lite rundare i ansiktet, stor ”gomage” och redig rumpa.
Men men, så länge det fungerar kommer jag att hänga i och det är trots allt som så att den dagen man blir guldmedlem så går man gratis på vägningarna. Som en form av återbäring. Ett mål som inte är alltför långt borta. Och tanken med VV är inte att gå på det en period för att tappa vikt och sedan är allt bra. Tanken är att man ska lära sig att äta rätt, göra medvetna val och få en sund inställning till mat och dryck. Inga konstigheter.
För min del är det främst att: hålla kvar i veckoplaneringen, tre mål mat och mellanmål, portionsstorleken samt att fråga mig själv när det kommer till sötsaker ”är det värt det?”.
Och jag tycker nog att jag kommit en bit på vägen då jag insett att mina akilleshälar är just de punkter som jag nämnde ovan. Samt att jag gått ner -13,1 kg hittills. Tänk, tretton smörpaket. Det är mycket onödigt överflöd att bära runt på. 
Heja MIG!

”I det enkla bor det vackra”

I dag drömmer jag. 
Drömmer om att bo i ett hus med mer yta och möjlighet att inreda med vackra detaljer. Ett varmt och välkomnande hem. Och en dag kommer det att ske. Det vet jag. Och längtan är stor. 
Att bo som vi gör i dag är inte optimalt med en liten buse. Men det går. Såklart. 
Vi får det att fungera.
Vi drömmer som sagt.
Som det ser ut i dagsläget så kommer vi att bo i ett nybyggt hus under x-antal år. Planerna har varit lite annorlunda tidigare men nu är siktet inställt på detta. En spännande resa då det är vi som ska bygga vårt eget boende och vi får utforma det till något som matchar oss. Mängder av arbete som väntar men tillsammans kommer vi att klara det.
Tillsammans är vi starka.
Så ser det ut i dag. 
Men mycket kan hända.
När jag nu drömmer så drömmer jag om ”i det enkla bor det vackra”. För så är det. Och det är ingen hemlighet att jag tycker att Ernst kan det där med inredning. 
Inredning som får mitt hjärta att ta några extra glädjeskutt.
Som den här ljusstaken. 
Enkelt. Vackert. 
Perfektion.

Back on track…

Men vet Ni vad. 
Jag är då alldeles virrig.
För en vecka sedan(i morgon) var jag på vägning med Viktväktarna efter en vecka av sund kost och mindre socker men jag har helt totalt glömt bort att berätta hur det gick. 
Resultatet var mycket positivt och känslan i kroppen var att ”jag kan”, en fantastisk känsla om du frågar mig sm dagligen har tvivel på min egen förmåga och kapacitet. Men jag kan faktiskt. Tro det eller ej. Och så här ser det ut i diagrammet. 
När jag påbörjade nystarten den 10/9 så vägde jag 71,8 kg.
Det betyder att jag på en vecka tappade -1,8 kg. 
Helt ok siffror om du frågar mig. 
Denna veckan(vägning i morgon igen) har jag fortsatt att äta hälsosam mat och bara haft en riktig dipp som var i söndags när det blev lite sent med maten och uteblivet mellanmål. Det viktigaste är att jag trots det håller mig inom ramarna och jag har fortfarande kvar av min veckobonus så det är ingen fara. Men jag är inställd på att siffrorna inte kommer vara lika stora i morgon. Och det gör inget. Jag är glad bara vågen visar minus och då gärna att jag gått ner -0,7 kg som är mitt veckomål nu fram tills det att jag nått målvikt. 
Jag vet inte om någon av Er noterat att det numera står 62 kg på min målvikt?
Tidigare hade jag 60 kg men har kommit fram till att ändra då jag tror att jag kommer att känna mig som ”mig själv” redan där. Hur det sedan blir i verkligheten, ja det återstår att se.
Men jag tror och hoppas att det blir bra. och blir det inte det så är det bara att kämpa vidare och ta de där 2 kg som jag inte riktigt vet om jag är lyckligare utan.
Tiden får utvisa.

Att rusta sig för kyligare dagar.

Jag älskar verkligen den krispiga luften som möter mig på morgonen nu. Det är friskt och vetskapen om att solen börjar stiga på andra sidan huset med solstrålar som så sakteliga börjar leta sig in mot  gårdsplanen. Bilen som är täckt av is och händerna som fått på sig skinnhandskarna för att inte stelna till alldeles av kylan. Allt det här är underbart. 
Om jag bortser från en sak. 
Jag har ingen redig höstjacka. Och för en fryslort som mig så har det ödesdigra konsekvenser. Vi åkte till dagis för två timmar sedan och jag fryser fortfarande så att jag nästintill hackar tänderna. Inte ok. 
Därav har jag börjat spana runt efter något som kan värma min arma kropp. Utbudet är inte gigantiskt må jag säga men det finns några godingar. 
Budgetkedjorna levererar kappor som absolut skulle kunna få bo hos mig. Synd att passformen inte brukar vara den bästa på mig. Har lite känslan att den riktar sig mot smalare och mer raka kroppsformer. Inte en person med rediga höfter och smala midjan. Men som alltid är det bäst att prova innan jag tar ett beslut. Klokast så.

Till ett bra pris har vi denna från Lindex som jag gillar. Dock måste jag prova innan jag eventuellt ska göra ett inköp då jag är aningens osäker på modellen till min kroppsform. Hur som så är den riktigt snygg och i en bra prisklass. 
Mest gillar jag nog denna snygging från Second Female, dock är det dragkedjan jag inte kan bestämma mig för där. Spännena på mina skinskor är ”guld” och ”brons” men sen kanske det inte gör så mycket. Suck. Att det alltid ska vara så svårt. Men den ser så mysig ut och perfekt att fram tills det är dags att sätta på sig tjockjackan. Min förhoppning är trots allt att vi ska ha lite härliga höstdagar framför oss nu. 
Ja, hösten, du är så välkommen så. 
Det är bara jag som rustat mig dåligt men det är snart åtgärdat.