”Fullfart” dag.

Jomen så att visst är det så. Att i dag har vi torsdag och det är en fullspäckad dag som ska avslutas med Broadchurch på fyran. För har jag fastnat i en serie så vill jag verkligen se fortsättningen men så glömsk som jag är med min stackars amningsförvirrade hjärna så har jag till och med ställt alarm på telefonen(För visst är det skönt att krypa ner i sängen på kvällen efter en hektisk dag och bara slappna av framför teven). Är så enormt mycket som snurrar i huvudet inför lördagen som innefattar en dop gudstjänst för vår lille pojke och det ska bakas, dukas, göra cake pops och pom poms. Men i slutändan blir det bra och jag tycker ju att sådant här är roligt även om det alltid blir lite stressigt de sista timmarna. 
Men först vankas det träning. Så det är vad vi ska göra nu. Grodan sover och vi ska knata upp för de där jobbiga backarna och sedan vända åter hem för lite ben och rumpa. Gruvar mig lite men det gör jag alltid innan jag lyckas kliva ut genom dörren med kläder på kroppen och skor på fötterna. Och puckot har ju skrivit det här nu så nu kommer jag inte undan men förhoppningsvis så vaknar min lilla pt snart så att han kan hejja på mig när jag ska träna. 
Så nu kör vi. Hepp hepp.

I dag sörjer vi.

Fredagen har anlänt. Det betyder att vi snart har helg och vi kommer att få vara samlade igen, lilla familjen i den röda lilla stugan. Och jag lovar att jag ska vårda och njuta av vår tid tillsammans. För i nu på morgontimmarna somnade min mormors bror Arne in.

Det känns så ofattbart tomt. Arne. Som jag alltid skulle kila över till och låta dofta på mina hemmagjorda parfymer av blommor jag plockat på gården. Eller för att poängtera att det var dags för lite glass då det var så varmt ute. För är det något jag kan säga så är det att Arne hade det största hjärtat man kan tänka sig och han var alltid redo med en historia att berätta.

Dessvärre fick vi för en tid sedan reda på att den hemska sjukdomen cancer invaderat hans kropp och i morse så orkade den alltså inte längre. Så i dag är det fredag. Men inte vilken fredag som helst utan en fredag som ägnas åt att sörja och minnas. Att ta tillvara på det vi har och låta kärleken flöda.
Vila i frid

 

Starten har gått.

I dag startar jag .alltså mitt nya liv. Det låter ju ganska så tråkigt och som att ni har det förut. Kanske inte här inne. Men jag är övertygad om att ni har hört det förut. Ledsen om jag låter patetisk och upprepande, det är inte min tanke med att jag skriver detta. Min tanke är att när jag skriver det här så sätter jag lite press på mig själv(utöver att ha min pt som en vakande fågel på min axel) att klara av detta. För det kommer ju att komma tuffa dagar och då gäller det att komma i håg målet med resan och fortsätta kämpa.
Just nu har jag det en aningens tufft. åt frukost i morse och sedan när jag matade August så råkade jag somna med honom vilket gjorde att jag missade min mellis och nu är tokhungrig. Så här är det dags att göra lite lunch så att jag inte går under av hunger. Därefter vankas det promenad och lite styrketräning för min del. Förhoppningsvis går grodan med på att ligga i vagnen lite och filosofera. Annars blir det knepigare men jag hoppas, annars får han träna med mig på ett eller annat sätt.
I eftermiddag så ska vi ta oss till noret för diverse ärenden innan vi måste åka hemåt och äta mat igen. Det är faktiskt det som känns mest omständigt. Att äta sex gånger om dagen. Då gör jag ju inget annat än att äta. Men såklart handlar det om att få in det som rutiner och jag veeeeet att det är solklart  jobbigast första veckorna. Så nu går jag ner och lagar min lunch medan Viktor håller August sällskap.
Återkommer lite senare om tid finnes.
Bye bye.

Nystartsdags.

Hallå där skolstartsmåndag. Nu känner jag att hösten är här. Det kommer liksom per automatik när skolorna startar och allt går tillbaka i rutinerna som krävs för att få vardagen att fungera. Jag och grodan har dock inte så mycket till rutiner i våra liv. Vi tar dagarna lite som de kommer men det kommer snart att bli ändring på torpet även här. I morgon börjar nämligen jag mitt ”nya” liv.  
Det livet som är mer fyllt av energi och glädje, kanske låter det lite larvigt men meningen är att jag ska lägga om både kost och träning så att jag mår bra igen. Jag gör det dock inte på egen hand. Jag får hjälp av en supergo tjej som heter Emelie och jobbar som personlig tränare och kostrådgivare i sitt företag Style your body & plate. I går kväll kom underlaget för de tio kommande veckorna och jag kör i gång i morgon tisdag då jag dessvärre inte hann fylla upp kyl och frys samt planera den kommande veckan i matväg och träningsupplägg. 
Som med allt här i livet så måste man planera mera och det kommer förmodligen att bli mitt viktigaste verktyg för att klara av detta.Planering. Mitt mål i slutändan med detta är att gå ner 15kg. Inget som sker på 10 veckor men bara att komma en bit på vägen kommer ge mig kicken att fortsätta. Sedan är såklart inte enbart målet att gå ner i vikt…en stor del av det hela är att jag vill blir stark igen. Tror inte det finns en muskel kvar i min kropp. Tråkigt men sant, tappade enormt mycket under graviditeten och grodan blir inte lättare med tiden nu heller så det är dags att skärpa sig. Tacka gudarna för att Emelie vill hjälpa mig.
Så när andra har skolstartsdag i dag så kör jag ”mitt nya liv” start i morgon. 

När det kommer från hjärtat.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men det här är så äkta. Så vackert. Ren kärlek.
  Sådan kärlek som värmer inombords
och som gör att man vaknar med ett leende var dag.
Har sedan något år tillbaka följt Tess blogg och då jag inte varit aktiv vid datorn på en mycket lång tid så har jag såklart missat detta fina. Körde en liten uppdatering i dag när grodan sov och fick se denna vackra video som de valt att dela med sig av.
Se den.

 

 

Att ha firat världens bästa mamma.

Vet ni vad. I går var det sannerligen ingen vanlig dag inte. Nej, i går fyllde min underbara, kärleksfulla och varma mor 70år. Och det var såklart ett ypperligt tillfälle för uppvaktning. Så jag packade in mig själv, August, tokstollarna och en hel del annat smått och gott i bilen och for söderöver. Dock hade vi ett stopp på vägen för att införskaffa den sista presenten som jag hoppades skulle bli bra. Jag tycker att det är så roligt att ge bort paket men jag har en förmåga att alltid vara så rädd att det inte ska bli rätt. Perfektionisten i mig får lite darrningar men den här gången, i samråd med min kära syster så chansade vi. 
Landade i Hedemora där regnet bokstavligen öste ner och tog det mest väsentliga upp i lägenheten(läs; hade inte något att slå in tyget i så det fick invänta syster yster som satt i bilkö). Det väsentliga skulle jag säga är grodan och hundarna. Okej. Skötväskan hängde också på. In case of… Tack och lov hjälpte både mor och far till annars hade jag sett ut som en dränkt katt.
Hundarna var överlyckliga att åter få kliva in i morsans lägenhet. Där de alltid blir bortskämda med klappar och gott gott, så jag kan inte klandra dem. Vem vill inte bli kliade bakom öronen och få en korvbit eller två?
Jag hade lyxen att få mammas hemmagjorda biskvier som jag kan äta i mängder och sen slank det även ner ytterligare en kaka eller två. Så gott när det är kärlek som ligger bakom det hela. Extra bonus var middagen jag fick…kalops. Ja, men hur gott är det inte när köttet bara trillar isär och sedan den där lite”snoriga” såsen som är till, nomnom. Medan jag njöt av den ena godsaken efter den andra så begav sig regnet mot sydligare breddgrader och fram kom en strålande sol. Och det är inte mindre än rätt för fyller man år så är det klart att solens strålar ska skina och värma våra nästippar.
En efter en trillade in av familjen. Först Linda. Sedan Sofie, Robin och Mååååna(Fiona säger så om sig själv för er som inte vet). Och sist trillade syrran in som hamnade i billkö på väg hem från jobbet och var tvungen att slå in paket i baksätet på en Lexus innan hon kunde göra oss sällskap. Men sååå trevligt med nästintill alla samlade och tjattra om ditten och datten. För är det något vi kan så är det att tjattra. Mycket och länge. Kanske lite väl mycket och i bland så babblar vi i munnen på varandra för att vi har så mycket som ska ut när vi väl träffas. 
Timmarna flög fram. Vi fikade och pratade. Och mamma öppnade såklart paket. Av Zigge hade hon fått ett underbart halsband i silver med en dalahäst som passade henne perfekt. Blommor och vin hade också kommit med leverans. Ja, sedan fick hon paket av oss också. Ett väldigt fint långt halsband som hon själv kikat ut på Lantliv, små fina silverörhängen i form av släta dalahästar samt ett tyg som heter Leksand oblekt och kommer att bli skitsnyggt som gardiner i köket. Dock hävdar hon att de inte kommer att sys förrän efter stambytet som kommer att ske någon gång under hösten så jag antar att tyget får ligga till sig och bli än mer snyggt tills det ska upp i fönstren. Summa summarum så blev vår chansning otroligt bra i slutändan.
Sedan droppade en efter en av. Och till sist var det bara jag, syster och mor kvar. Pratade lite om familjen innan det blev hög tid att vända hemåt till kärestan som kämpade på med vårt golv i lilla rummet. Snart. Snart är det klart. 
Jag hoppas att du kära mamma är nöjd med din födelsedag, jag hade i vilket fall verkligen massor av energi när jag vände hemåt. Energi på ett bra sätt som jag bara kan få när jag umgås med mina kära och det är vad jag kallar kvalitetstid. Sådan där energi som värmer djupt inne i själen och som behövs nu när temperaturen sjunker ute. Tack för en härlig dag min fina familj och nu morsan…nu är det ett helt år tills nästa födelsedagsfirande, så njut nu av att vara 70 härliga år på papperet och att du ser minst tio år yngre ut ♥

Kvalitetstid hos frissan.

När man är nybliven mamma så består mina dagar mestadels av kvalitetstid med grodan. Matar lite. Leker lite. Tränar lite. Går nån promenad. Vi umgås. Jag och min gosse. Att få tid över till sig själv, så som att gå på toa, duscha, sminka sig… är numera lyx. För vår lilla skrotgroda sover hela nätterna vilket gör att han är vaken i stort sett hela dagarna och då ska det vara aktivitet. Han vill vara med där det händer och det sätter lite press på mig som mamma att vara på topp, känna mig fin och ha energi. Det gör så mycket för själen. Att må bra.
Men jag känner att jag i min mammaroll tappat bort mig själv. Därför så bokade jag in en tid hos min kära vän Nathalie på salong Hos Frisören här i Leksand. Det var dags för en förändring. Så vi lade upp en plan och nu är den påbörjad.
Och så här såg burret ut när vi startade. Långt. Koppar-rött. Tråkigt. Ja, det kändes tråkigt.
Och med denna planen så fick jag tre timmars kvalitetstid tillsammans med min fina vän och samtidigt komma därifrån med nytt fräscht burr. Vi pratade om allt mellan himmel och jord innan jag fick se slutresultatet. Om jag blev nöjd. Ohhh, ja. Mer än nöjd.
Vi går nu mot ljusare tider. Här har ni etapp ett. Bra mycket ljusare och en hel del kortare. Jag som så länge haft mitt långa svall kände att det var dags för ett klipp. Det bästa jag gjort på länge. Tänk vad lite förändring kan göra för måendet.
 I like it!

När man har en ny dag. En tisdag.

Hoppsan. 
Jag återkom inte under gårdagen. Tiden rann i väg och jag insåg att det var mycket klokare att krypa till sängs i stället för att starta upp datorn. Så jag var så där galet förståndig och nattade August och därefter mig själv.
I dag har vi varit till vår BVC sköterska Kia för att mäta och väga…jisses 7,5kg väger grodan nu, jisses. Stor pojk. Och välmående. Allt såg mycket bra ut och han växer som han ska vilket är det som betyder mest. Om två veckor ska vi börja med smaksensationer. Ska bli spännande och se vad han tycker om det. Att få en ny främmande smak i munnen. 
Snart vankas en promenad med hundarna, vi ska försöka ta en lite längre variant. Spring på åkrarna, lite bajsätning, ett dopp i älven och självklart en hel del lek. När vi kommer in ska vi förbereda lite saker in för dopet, som att göra pompoms och planera lite bakning. Vad ska man bjuda på osv. Känner att det krävs lite framförhållning och till helgen kommer det inte att ske så himla mycket då det är dags för kärleken att cykla de nio härliga milen mellan Sälen och Mora. Sedan är det bara två veckor kvar. Två veckor som jag vet av erfarenhet bara kommer att svischa förbi. Och jag vägrar stressa. Så nu ska det planeras. Hejja mig. 
Vad gör ni en tisdag som denna?

Att vara tillbaka…igen.

Goddag alla fina!
Här är det lika torrt som i Saharas öken. Helt galet. Jag vet inte vad jag har gjort eller vart tiden har tagit vägen men en sak kan jag säga och det är att jag verkligen fångar tillfällena och njuter av min lille son som växer i rasande fart. Just nu ligger han på sängen och sover men dessvärre måste jag väcka  honom ur skönhetssömnen för vi ska gå ut med tokstollarna som är hemma igen. De är förmodligen galet sugna på att få en liten promenad innan det är dags för mig att åka in till civilisationen för massage. Min rygg har gett upp och jag måste nu underhålla den hos Gunilla. Fick en akut tid föregående vecka då jag inte kunde röra mig och hade svårt med andningen. Hon fick loss lite grann men det kommer absolut att krävas ett par besök innan det blir bra för det är så otroligt mycket som sitter fast. Om jag längtar. Absolut, lite egentid är aldrig fel och att få släppa på smärtorna så att jag kan få en hel natts sömn igen är efterlängtat.
 
Jag återkommer till kvällen. 
Känner verkligen ett sug efter att skriva. 
Kanske tom. kan få till en krönika i kväll?
Hörs sen!