Sista söndagen i maj.

I dag har vi haft vår första dag med total missnöje. Vår lille groda har gnällt och skrikit mest hela tiden vilket har gjort att paniken växt inombords. Provar allt möjligt för att försöka hitta orsaken till missnöjet men ingen lycka. Dock har det varit enormt varmt i dag och så fort det blev lite kyligare nu på eftermiddagen så blev han genast mycket mer nöjd och han slumrar här i min famn nu. Jisses vilken maktlöshet man kan känna över att hitta orsaken till skriket. Ojojoj. Men lite har jag fått gjort i dag i alla fall, blev fix hemma på gården i det tar sig. När man bor så här finns det alltid saker och göra, det vet jag, och det gör mig inget utan det är ganska rofyllt att påta hemma på gården och allra helst när man ser resultat efter en dags slit. Och med min lediga hand(alltså den som inte vaggat liten skrotgroda) har jag lyckats fånga några glimtar på bild:
arbetsbrallor/ leksandspartihandel
Favoritäppelträdet snart i full blom,
potatisen är numera på plats…
 …och Mr.Kanin är tvättad.
Ja, och så har det krafsats löv, gräs och rensats i landet. Allt medan gungandet av missnöjd bebis pågått såklart. Multitasking på hög nivå! Nu ska jag dock ta och duscha efter att ha ätit den godaste pizzan på mycket länge(jag var hungrig som en varg vilket kan ha ett finger med i spelet). Kommer antagligen somna ovaggat i kväll. Hoppas bara min son tycker att det är okej.
Och ja, mitt mors dags firande fick jag nu på kvällen. Överraskades av hjärtat med pizza och till blev det ginger ale, underbara rosor, mörk choklad och trisslotter. Min allra första mors dag men definitivt inte den sista. Jag är en lyckans ost som får vara mamma till lilla grodan.
Lycklig tjej, hej!

Update.

Helgen är här och det har nu gått fyra veckor sedan min lilla prins kikade ut i den stora vida världen. Jag har inte den blekaste om var tiden tagit vägen men jag vet som så att jag livet är så mycket mer fantastiskt nu. Lyckan är obeskrivbar och jag försöker verkligen njuta av varje sekund som går. Det gör att jag varit lite frånvarande här vilket jag är övertygad om att ni har förståelse för men min skrivlust börjar återvända så jag ska försöka sätta mig när grodan sover och hamra lite på tangenterna bara för att det är så skönt att lätta på hjärtat.
tänk…i magen växte min lilla groda…
helt otroligt
I dag har vi haft full fart. Långpromenad i strålande solsken nere på åkrarna. Kosläpp. Fika och lunch med Camilla och Herman som är i Dalarna för bröllopsfestande. Bärhjälp åt fröken fräken som flyttar under helgen och sedan kalas för gobiten Ronja som blir hela fyra år i dag. Och nu, nu sitter jag här på sängen men knodden i knäet.
 status just nu: tröttmössa
För att ni ska få en liten uppdatering om livet i allmänhet så har vi det kanon. Oförskämt bra och allt flyter på. Världens snällaste lilla groda som är prat och -matglad. Skriker endast vid riktigt missnöje och myser mer än gärna och mycket. Anställningen som mjölkko fungerar utan problem och det är en liten groda som växer i rasande fart. Vi har landat bra och jag tycker att för var dag så lär vi oss något nytt om varandra. Det finns inget som gör mig så glad som denna lilla skapelse. Det är en kille som börjar vara lite mer vaken om dagarna vilket gör det hela lite mer verkligt, min ångest över att göra fel och skada honom börjar släppa mer och mer. Han har inte gått sönder hittills och verkar mestadels vara nöjd med hanteringen. Vi är rätt så goda vänner och jag hoppas vi kommer fortsätta vara det. Under sin månad i livet har han hunnit med en hel del. Men det är något jag berättar mer om när jag får tillgång till bildbevis och mer tid.
Antar att det bara är en sak han är lite mindre nöjd med. Och det är att han inte ha något namn. Ett helt gäng med smeknamn men inte tilltalsnamn. Men vi har fortfarande två månader på oss så därför ska vi fortsätta känna efter vad som känns rätt i magen. För ett namn ska han få. Rätt namn.
Lovar.

Den berömda bebisbubblan.

Vi lever i den berömda bebisbubblan just nu. Dagarna rullar på och vi börjar så smått trevande att börja lära känna varandra. Allt är så nytt, härligt, förvirrande, omtumlande och underbart att man inte riktigt vet hur man ska sätta ord på det. Det jag kan säga är att detta är världens finaste lilla kille och just nu i skrivande stund så ligger han här i mitt knä och snicketisnackar. Otroligt mysigt och hjärtat smälter som smör i solen.
♥mamma älskar dig ♥

En liten farbror bör ha en huvudbonad som passar.

Nu ska jag vara lite tråkig. 
Ni vill säkert att jag skriver lite om bebis och mig själv. Och det kommer. Men först vill jag kasta ut denna efterlysningen till min lille namnlöse knodd. Gossebarnet som ligger här i mitt knä och snusar är en liten minifarbror. Hur go som helst. Och om man är en sådan goding hör det till att ha en keps tycker jag. Inte en sådan där vanlig sak utan en gubbkeps i miniatyrmodell. Men det är inte det lättaste att hitta så jag blev överlycklig när jag fann denna på nätet, dock slutsåld i grabbens storlek så nu ber jag er där ute om hjälp. OM. Om ni knatar in på ett Hennes & Maurits, kan ni då möjligen ta ett varv förbi barnavdelningens minsta storlekar och kolla på denna gubbkepsen i storlek 68. Den är såååå söt och skulle göra sig fint på detta lilla huvudet. 

Anledningen till min frånvaro.

På morgonen den 26 april 2013 föddes vår lilla guldklimp och lyckan är total. Allt gick hur bra som helst och just när jag skriver detta ligger han och snusar i mitt knä. Jag är kär och njuter just nu för fullt av mitt nya liv tillsammans med mina underbara pojkar. Kan inte ha det bättre, jag är såååå lycklig!!
  ♥♥♥