Hurra för BOOB fine dining!

Nu så här i slutet av graviditeten så är magen stor. Som om någon missat min kagge när jag rultar fram på gatan. Men i alla fall. Jag har lyssnat på alla vänner och bekanta om att inte införskaffa amningsbh:ar innan bebis är här då brösten har en tendens att anta formen av jättemeloner och de inköpta bh:arna blir då för små. Dock kände jag för några veckor sedan att jag led av att ha bh på mig trots att jag använde bh förlängare och hade dem otroligt löst sittande. Förmodligen var det byglarna som bråkade med mig och gjorde bebis arg vilket resulterade i kickande så fort jag satt mig ner. Och det gjorde ont. Riktigt ont. Sådär att tårarna var nära och gjorde att jag bara drömde om att få komma hem till sängen och lägga mig raklång i hopp om att smärtan skulle ge med sig.
Så jag gick emot rekommendationerna och gjorde en beställning efter lite samråd med min kära. Och för han var det ingen tvekan då han förmodligen tröttnat på mitt gnällande och att se mig ha ont. Sagt och gjort. Jakten efter en skön amningsbh, utan byglar och med fodrade kupor samt bra stöd började. Med googles underbara hjälp återkom jag till Boob´s hemsida där jag tidigare beställt mina svarta supersköna jeggings och hittade en bh som föll mig i smaken. 
Nu har jag haft den hemma i några veckor och jag bor i den. Den är så skön, så skön. Uppfyller alla mina krav och det är inte illa må jag säga. Och med alla amningsbh:ar från Boob får du med en bh-förlängare vilket gör att om den skulle bli för liten runtom kan du komplettera med den och kan ha den trots att kroppen sväller och förändras. Dock inget jag har behövt använda nu då denna är så mjuk och behaglig att det inte klämmer någonstans. Och det går att ha vita t-shirts för den är som sagt fodrad och ger bröstet en väldigt fin form. 
Rekommenderar denna varmt och jag kommer garanterat att införskaffa en till när jag vet hur stor bysten blir under amningen. Och när man vill ha fler, det är väl ändå det bästa betyg man kan få!!

Godmorgon solsken!

Solen skiner in och jag vaknade återigen av Litens skönsång. Eller ska jag säga illvrål. Vet inte hur jag ska förklara hur han låter, det är ett helt maniskt skrikande, som om vi har glömt bort att ge honom mat i flera dagar. Men det har vi såklart inte utan han har fått sina tre mål mat var dag och i morse var han inte särskilt populär hos mig då jag äntligen lyckats somna efter en natt av snurrande, kissande och tänkande. Dock är jag ju vaken nu så vi tar tag i dagen. Frukosten är intagen och jag ska snart göra mig i ordning så att jag ser lite vettig ut innan jag tar en promenad och börjar beta av dagens lista. Återigen massor av ”lugna” saker att göra men ack så skönt när de är avklarade. Som att sortera kvitton och påbörja vår resa till ett välorganiserat hem utan överskott av prylar och var sak på sin plats. För det är vad som pågår. Jag ska rensa ut allt som inte används och målet är att vi ska ha ett hem som är enkelt att leva i.
Vad tror ni om det? 
Vi lever ju trots allt i ett konsumtions samhälle och jag känner att jag inte kan hantera det riktigt, det blir för mycket av allt. Gamla prylar, nya prylar, prylar man önskar sig. Och resultatet blir att det ligger saker överallt. Men inte använder vi oss av dem. Inte särskilt ofta i allafall. Utan de mest ligger i vägen och tar plats. När man retat sig tillräckligt länge på att det är i vägen så byter man bara plats och tror att det ska bli bättre. Men det blir det sällan. Så organisering av stuggu i Ullvi påbörjas i dag. Tror det kan bli riktigt bra i slutändan. Bara att ta det bit för bit så ska det nog bli kanoners i slutändan!! Hejja hejja!!
Och gaphalsen då…ja, han har lagt sig tillrätta för att sova nu. Suck.

Krokkärlek.

Jag har hittat en krok(?) som verkligen faller mig i smaken…den är snygg, enkel, vit och fyller en funktion som innebär att man inte kan ösa på för mycket prylar och den skulle göra sig väldigt fint i vår lilla hall så att vi får loss lite mer yta. Men nu så har vi redan en hatthylla så jag får väl lugna mig…åtminstone tills jag övertalat sambon om att det här är en alldeles förträfflig lösning.
Finns hos designonline.se

Vaknade av Litens skönsång…

Vaknade till liv av vår kära misse Litens skönsång. Han ville ha frukost. Inte sen. Utan nu. Nu på en gång. Och det har jag full förståelse för då klockan hunnit slå 09:00 och jag inte masat mig upp än. Men nu så, en timme senare sitter jag med frukost och dator redo för dagen. Liten har lagt sig, mätt och nöjd. Sambon drog i väg till Stockholm tidigt i morse och sitter just nu i bilkö på väg till jobbet. Tjohooo…tror jag nog allt att jag föredrar min lilla sovmorgon. Om jag orkar i dag, så ska jag försöka organisera vårt hem. Inte sådana här jobbiga saker men som att sortera upp alla papper, göra i ordning på skötbordet och tvätta några maskiner. Så inte så ansträngande kan tyckas och jag har ju faktiskt sängen nära till hands och kan slänga i kull mig om jag vill och behöver.
Ja, så tisdagen är här och jag ska försöka göra den så bra som möjligt med tanke på den gråa himlen som hänger över oss här i Ullvi. Inte så upplyftande kanske men med lite gott humör så kommer det nog alldeles säkert bli en toppen dag!!
Tjolahopp!!

trasig och trött…

Min frånvaro har varit total här inne och mycket beror på att min energi är på flykt. Jag vet inte riktigt vart den är men inte här hemma i alla fall. Det är så lugna dagar här hemma att jag nästan klättrar på väggarna. Inte van vid den här låga aktivitetsnivån och bristen på socialt nätverk. Helst av allt skulle jag vilja sitta och tjattra på ett fik som jag hade inplanerat i dag och det i sig är väl inte så krävande men jag har avbokat det. Det går bara inte och är bara att inse. Jag måste vila nu inför att den lille kommer och får ta var dag som den kommer i form av sängliggande och hemmasittande. Jag överlever. Och jag får helt enkelt lära mig att ta det lugnare. *pepptalk till mig själv*
Vilket peppande inlägg insåg jag precis. Men jag är nog lite låg helt enkelt för att jag inte klarar av saker som jag vanligen kan göra. Jag känner mig rätt så trasig och det är nog inte så konstigt med alla hormoner som är i omlopp och spökar med kropp och huvud. Ledsen för det. Jag ska försöka rycka upp mig själv till nästa inlägg.
Var på samtal hos min coach/psykolog i fredags. Alldeles för länge sedan jag var på plats och samtidigt har det nog varit otroligt nyttigt med ett uppehåll måste jag säga. Ett tag på slutet(innan jul) kändes det som att jag inte var mottaglig och att våra träffar inte gav något. Känslan var mest att det var drygt. Men det verkar som att uppehållet har behövts och jag fick mig en del tankeställare när jag nu åkte därifrån. Tobbe var också med då vi ventilerade en del inför förlossning(rädsla) och framtid samt mitt sätt att se på mig själv. Vi fick också en uppgift att från och med nu göra veckomatsedlar och storhandla. Så i går printade jag ner för denna veckan och sedan for vi till noret och handlade allt som behövdes. Ett stort steg och vi var mycket nöjda med oss själva när vi kom hem. Nu ska vi bara kämpa på och fortsätta detta…
Så trots detta deppinlägget så har vi åtminstone varit lite duktiga i helgen och fixat vår första storhandling. Vuxenpoängen bara haglar in här hemma i stuggu.
Woop wopp!!

Nytt och fräscht till moi.

Börjar känna ett sug efter nya kläder till garderoben när våren börjar anas ute och då jag nu kommer att inta min nya anställning inom kort så måste det också vara kläder som är bekväma och samtidigt snygga. Överdelarna får gärna vara lite lösare i modellen och då tycker jag att denna i från Lindex skulle göra sig fint på mig. Ska solklart spanas in i morgon när det blir en tripp till Borlänge.
ynka 149 pix, HÄR!!

Inte direkt livat här inte.

Natten som passerade fick jag tro det eller ej en hel del sammanhängande sömn utan femtioelva toabesök,så jag kände mig som en ny människa när jag vaknade. Det är inte mycket jag begär tydligen för jag sov bara cirka en timme mer än tidigare nätter vilket kanske inte är så fasligt mycket men det gjorde susen för mig. Har nu tillbringat förmiddagen med städning av nedervåningen och ska nu ta tag i det som tar tid. Övervåningen. Men ack så skönt när det är klart och jag med gott samvete kan slänga mig på sängen och sova en timme innan kärleken kommer hem och ska rasta mig på åkervägarna. Kände att jag ville ha sällskap nu när jag inte har någon telefon att bära med mig. Och man vet ju aldrig. Bättre med sällskap och säkerhet i stället för att stå där med smärta och inte veta vart man ska vända sig. 
Så ni ser att min dag inte är direkt livad. Jag gör sådant som bör göras. I min takt. Och det tycker jag är gott nog. Har även gjort något som kändes galet vuxet. Jag har googlat dammsugare och bäst i test av dem. Vi behöver nämligen en ny och det är många saker som ska bockas av för att den ska vara godkänd i detta hemmet. Till exempel: lätt, smidig, hepa filter, tystgående, lång sladd, inte för dyr osv. Alltså inte bara. Men ett tag till ska vi nog klara oss med att dela dammsugare med svärisarna. Finns andra saker på inköpslistan som bör prioriteras i första hand. 
Nu ska jag dock städa klart här så att jag kan få den där timmens vila som jag suktar efter så enormt mycket. Storkok av mat i kväll så att vi kan frysa in och ha redo när bebis är här. Finns en ruskigt stor risk att inte fröken moi kommer att äta om det inte finns färdigt att bara värma så för säkerhets och -bekvämlighetens skull så gör vi det lätt för oss. Vuxenpoängen bara trillar in. Hejja oss!!

♥ tre år av kärlek ♥

Den 10 April var det tre år sedan som jag träffade min käraste. Jag minns det som i går och kan inte riktigt förstå vart tiden tagit vägen. Det har hänt så otroligt mycket saker under dessa år att jag har svårt att få det på pränt. Men jag vet att det är rätt. För det känns så otroligt rätt i magen och det är det absolut viktigaste.
Han är Mr. Right för mig.
Vår dag firades inte särskilt stort, det var vanlig arbetsdag men jag fick allt tre underbart stora vackra röda rosor med det gulligaste kortet. All text var skrivet direkt från hjärtat och tårarna trillade ned för mina kinder. Svårt att inte göra det med den kärleksförklaringen.
Tre år kan för en del ses som väldigt kort tid och för en del väldigt lång tid. Jag bryr mig inte, jag är tacksam för var dag jag får dela med denna mannen. Det har varit höga berg och djupa dalarna men vi kämpar och kommer starkare ut ur varje utmaning vi ställs inför. Tillsammans klarar vi allt!
2012
Och nu väntar en spännande tid framför oss. Det största man kan vara med om och jag vet att vi känner samma lycka inför vad som komma skall. Ditt tålamod är så fantastiskt stort och jag förstår inte hur du står ut med mig nu. När jag inte kan raka benen själv eller når tånaglarna så att jag kan pimpa dem med lite glada kulörer. Under nätterna när jag stånkar och stönar över hindrad rörelseförmåga och svårt att sova. Mitt totala ointresse av att äta mat, svängningar i humöret och oro inför förlossningen. Vad det än är så finns du där och peppar mig att tänka positivt. Vad har jag gjort för att förtjäna all din omtanke? Jag hoppas verkligen innerst inne att jag ger dig något tillbaka som kan vara en bråkdel av det du ger mig. För jag älskar dig av hela mitt hjärta ♥
20121123
Tack för att jag fått dela dessa 3år med dig och jag ser framemot de kommande ljuva åren tillsammans med dig, farmen och vårt lilla pyre.
Du är mitt allt♥

Sömn behövs.

Tjockis ligger på sängen och känner tröttheten krypa sig på. Det blev inte många timmars sömn i natt och jag tror att det får bli en liten lur innan jag tar mig en promenad och åker in till noret. Känner att jag måste se lite människor i dag men det är ingen höjdare när man är så här trött. Läste i veckobrevet från vårdguiden att det för de flesta blir så här när man närmar sig förlossningen, kroppen vänjer sig vid att det kommer att komma en liten som vill ha mat och ombyte oavsett tid på dygnet. Så det är nog bara att vänja sig men jag kommer ta varje tillfälle som ges till vila nu innan nedsläpp för jag känner mig inte riktigt som en fullt fungerande människa i dag. I övrigt så har vi inte regn i dag. Hur fantastiskt. Fåglarna kvittrar utanför fönstret och det känns som att med lite sömn nu så kommer det här att bli en riktig toppen dag. Så klockan är nu 10:32 och jag säger god ”natt”.
Och här står barnsängen, som Tobbe sov i när han var liten, bäddad och klar. Redo för den lille. Mysipys.