LIFE

Vi kommer gärna på middag. Men…

Jag börjar repa mig nu. Efter alla måsten som var tvunget att göras på en och samma dag. Vilken skärtorsdag. Klockan sprang i väg och jag var inte klar förrän mitt i natten. Alldeles för sent men åtminstone med sakerna fixade. Tio över två gav jag upp och somnade mer eller mindre på en gång. Och fyra timmar senare var jag upp och fixade mig själv och de saker som jag inte kunde förbereda kvällen innan och vi kom till slut i väg till Dala Husby för att kalasa för Svea.

181

Och nu har helgen och påsken sprungit förbi oss. Jag gav upp VV tänket redan under kalaset då sömnbristen var för brutal för att orka tänka. Bra eller dåligt. Jag vet inte men det gör mig inte så mycket. Den här ledigheten har varit tuff mentalt och jag vill inget hellre än att det blir vardag och rutiner igen. Och tack och lov så är vi där redan i morgon. Då är det åter till matlådor, promenader och övriga nyttiga rutiner som jag alltid försöker anamma.

Men jag har i alla fall lärt mig en sak under denna ledighet. Och det är att trots att jag är bortbjuden så vill jag hädanefter ta med mig min matlåda, hur tråkigt det än må tyckas, men för att nå mitt mål inom en inte alltför lång framtid så är det ett måste. Så nu vet ni. Att bjuda in mig på middag innebär inget stort bekymmer, jag fixar min egen mat och är glad bara jag får lite trevligt sällskap till bords. Låter inte det kanon. Ni som bjuder in slipper huvudbry och kan äta vad ni vill och jag slipper ångesten över att inte hålla mig till planen. En superbra deal om du frågar mig.

Så nu vet ni det. Det går alldeles fint att bjuda över mig och min familj. Vi kommer gladeligen och hälsar på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.