LIFE

Fortsätta eller inte?

Ja så var det då onsdag i går. Vägningsdagen. Lite av en ångestdag. Även om jag börjar känna mig mer likgiltig än ångestfylld numer. Jag vet inte om det är så att jag mentalt har släppt det. Äter som jag ska men orkar inte tänka hela tiden. Huvudet är utmattat och jag känner att denna hets om att hålla mig inom mina points dagligen bara ökar på tröttheten. Har kommit till det stadiet att jag nästa ser på hela VV som ett straff. Ett straff för att jag är en tjockis och inte kan äta som vanligt folk kan.

Varför är jag som jag är? Varför ser jag ut som jag gör? Ni hör ju av mina frågeställningar och funderingar att jag är ute och slirar i dikeskanten. Men denna gången är det inte ätandet som spårar, utan det mentala.

Kanske är det en tillfällig svacka. Kanske inte. Jag tar några dagar nu och tänker lite mer på det hela. Vet inte om fortsätta är aktuellt. Nog för att jag väldigt gärna vill gå ner de sista 6,3 kg som jag har för mycket men det är förmodligen den senaste tidens berg och dalbana viktmässigt som fått mig att vackla så här. Kan jag klara det på egen hand om jag ger mig sjutton på det eller ska jag pina mig i väg på onsdagarna och hoppas på att inte göra mig själv besviken? För det är så det har varit på sistone. Mängder av besvikelse.

Screenshot_2015-04-22-19-15-33 Screenshot_2015-04-22-19-15-47

Och denna veckas resultat blev ju kanon. Verkligen. Men inte en endaste gång sedan jag fick resultatet i går så kände jag att det var en bra siffra, ingen stolthet. Det enda jag har i mitt huvud är hur jag ska överleva Augusts kalas. Kommer jag att klara av att smaka på tårtan som jag påbörjade att baka i går? Eller måste jag köra nolltolerans under hela söndagen för att det inte ska barka ur helt och skogen? I mitt huvud ser jag redan att jag gått upp de kilot som jag i går hade gått ner. Och det sista jag vill är att hamna i ett jojo träsk. Det känns dock som att jag redan är där. Och det funkar inte för mig. Upp. Ner. Upp. Ner. Upp. Ner. Det är inte bra för psyket och sannerligen inte bra för kroppen heller. Suck.

Förtvivlad, ledsen, matt, förvirrad, uppgiven och trött det är statusen just nu.

Och den stora frågan kvarstår.

Ska jag fortsätta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.