LIFE

Dag 01- Om mig. Version 2,0.

Dag 01- Om mig.
Ulrika.
Så heter jag.
Jag har inte genomgått något namnbyte sedan sist.
2012(läs inlägget här), då jag påbörjade listan för första gången så har jag hunnit fylla 31 år. Fortfarande sambo. Dock inte i lägenhet. Nej, vi har flyttat och bor i en mysig liten röd stuga med vita knutar på svärföräldrarnas gård strax utanför Leksand. Här bor vi temporärt tills det att vi sätter spaden i marken och lyckas slå upp lite väggar och ett tak på det hus som det är tänkt att vi ska bosätta oss i, ett enplans hus som ligger på en tomt snett ovanför där vi i dag bor. Det kommer verkligen att bli kanon och jag längtar sååå på att livet nu ska gå åt rätt håll så att vi kommer till skott. För jag lovar er, huset som vi har ritning på, är så fint!!!
Men det var om mig jag skulle skriva nu. 
Huset kan vi ta en annan dag. 
Ja, som jag skrev så lever jag med min klippa i livet. 
Torbjörn. 
Han som får mig att stå upp de dagar då vinden blåser som mest. 
Min kärlek.
Och så har vi lille busen som kom till oss den 26/4 2013. 
Jönses August.
Vår toker som skänker oss så mycket glädje, kärlek och gråa hår genom sin blotta närvaro. 
Det är så fantastiskt att få följa med i utvecklingen av denne lille krabat och livet blev verkligen fulländat när han kom till världen. 
Ja, nog har livet förändrats allt.
Började jobba heltid igen i höstas.
Denna gången på supporterklubben Leksand Superstars. 
Jobbar som medlemsansvarig och receptionist med de knasigaste arbetskollegerna man kan tänka sig. Men vi har roligt. Och det är A och O.
Alla mår bra av lite knasighet.
Och med tanke på mitt mående just nu så är det skönt att gå till arbetet. Att slippa tänka på allt en liten stund. För några år sedan var jag en energisk, sprudlande och bekymmerslös tjej som tyckte att livet var så mycket enklare än i dag, trots en del bagage. I dag finns det inte så mycket energi. Jag är urlakad och det känns tråkigt att skriva det. Men sanningen är sådan. 
Jag saknar den tiden när jag log. 
Ända från hjärtat. 
Och det är det jag ska jobba med nu. 
Förhoppningsvis kommer det, inom inte alltför lång tid, att finnas ett leende på mina läppar. 
Ett som innehåller allt. Hjärta, själ och ögonen.
Så ja, det har hänt lite sedan sist, mängder av bra saker men såklart en del tråkigheter. Jag är i ett skeende där livet är upp och ner men tack och lov har jag några fast punkter som håller mig upprätt när livet stormar som värst. Min käresta och vår buse, min familj och mina vänner. 
Tack för att ni finns.
Och.
En dag, då är jag tillbaka.
Tillbaka till den glädjespridare jag en gång var.
Nu kör vi.
Mot nya tider.
Helt enkelt back to basics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.