HEALTH

Snö vs. lera.

I lördags passade jag på att ta min joggingtur på morgonen i strålande solsken. Och det var så vackert ute att det gjorde ont i ögonen. På riktigt. De första tjugo minuterna kisade jag så mycket att jag nästintill vände hemåt för att hämta solglasögonen.

Varför då?

Ja det kan man undra men i fredags började det snöa. En hel del. Vilket resulterade i ett vitt jämt snötäcke på lördagens morgonen. Vit snö i kombination med morgonsol blir allt som oftast ajaj för ögonen.

Jag hade planerat ett längre pass och så fick det bli, det var lite svårt att låta bli när det var så fantastiskt vackert ute. Benen var med mig större delen av rundan, det var första de två sista intervallerna som jag började känna lite i höger knä. Inte smärta men lite molande och det är ett tecken på att jag börjar bli trött och tappa tekniken. Så jag avrundade och promenerade resterande sträcka hem och det kändes enormt bra att slå sig ner och äta frukosten som pojkarna gjort i ordning under tiden jag var ute.

Min första intervall är snällt sagt en plåga. Det känns tungt, skumpigt, svårt att hitta andningen och benen bara hänger och slänger hit och dit. Sedan efter intervall två eller tre släpper det och njutningen kommer. Mer och mer. Huvudet töms på allt onödigt och andningen sköter sig självt. jag kan fokusera på en punkt längre fram och samtidigt tänka på tekniken. Fram med höften och arbeta med att räta ut bäckenet som, efter allt bärande på buse, är snett. Det bästa vore så klart att knäcka det till rätta men det kommer. Nu försöker jag att tänka och det har gått helt okej hittills. Så länge det inte gör ont och jag är närvarande, då kör jag på. Jag mår bra av detta och jag vill fortsätta. Jag vill faktiskt det.

Kanske. Kanske kan även jag en dag kalla mig löpare.

2015-03-21 08.57.32

2015-03-21 08.57.41

2015-03-21 08.58.09

Och detta var första passet som jag fick träningsvärk på lite oväntade ställen. Såsom små små muskler i fötterna som jag inte visste att jag hade och som fick sig en ordentlig genomkörare av allt arbeta att stabilisera kroppen i snön. Det var tyngre att springa men det kändes otroligt skönt i kroppen efteråt och då det är dags för ett pass i kväll så får jag numera hålla tillgodo med lera. Snön är borta, ungefär lika lång tid som det tog för den att falla, tog det att töa bort. Men det är ok. Solen strålar på oss och det ger lite hopp om våren.

Smaka på ordet.

V.Å.R.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.