• LIFE

    Hälsostatus.

    Ja, jag kan inte direkt skryta med att inläggen duggar tätt här inne. Men så här på en fredagskväll så tänkte jag bjussa till lite och delge hur det går med min kost, hälsa, träning och vikt. Kosten: Äntligen har jag kommit på rätt köl igen. Jag äter sund kost och försöker så mycket som möjligt att välja rätt under våra pedagogluncher på jobbet. Det är svårt. Vissa dagar mer än andra. Men för det mesta så går det bra. I kväll är ett bra exempel på när sötsuget sätter in…och jag faktiskt valde ett päron i stället för en chokladbit. Nästan så att jag tror att det är något…

  • MOI

    Rädd för likgiltigheten…

    Jag börjar återhämta mig. Sakta men säkert börjar jag känna lite energi inom mig. Åtminstone så pass att jag fungerar hyfsat men jag känner mig ganska så seg i huvudet. Och i dag har jag känt att det har varit en berg och dalbana känslomässigt. Från att vara apatisk till att bli arg och irriterad för att sedan växla om till tårar. Något som hände under enbart ett fåtal timmar. Med det känsloregistret under förmiddagen så blev eftermiddagen mer blahaa. Jag kände varken sorg eller glädje. Så när det där pluset på vågen(+1kg i dag) kom. Ja, då kändes ingenting. Vilket är skrämmande. För jag vill känna något och allra…

  • LIFE

    Sammanställning ”so far”!

    Ni som följt mig ett tag vet att jag kämpar med min vikt. Detta främst efter att en medicin som jag fick ordinerad på Gökboet fick min vikt att skena uppåt. På mycket kort tid eskalerade det hela. Alla kläder växte jag ur och känslan för mig själv…ja, det är väl helt enkelt enklast att säga som det är/var: Jag äcklas av mig själv. Undviker allt vad speglar och skyltfönster heter, då bilden som möter mig är allt annat än vacker och smickrande. För en tid sedan fick jag avbryta medicineringen av Mirtazapin, det som fick mig att sova bättre men samtidigt vikten att öka. En avvägning som känns helt…

  • LIFE

    Kakor till lunch?

    Ni har säkert varit besvikna på er själva någon gång. Jag är ganska så övertygad om det faktiskt. Och skulle det vara som så att ni aldrig har upplevt det. Ja, då säger jag grattis! I dag är jag besviken på mig själv. Så ända in i baljan. Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Men jag känner enorm frustration över mig själv. Jag har gjort något som jag vet att jag inte mår bra av. Ändock har jag gjort det. Jag har ätit fel saker. Helt fel saker. Fick någon form av hemsk craving efter kakor på eftermiddagen, när min känslodipp var som störst. Det är nämligen fortfarande så…

  • LIFE

    Someday…?

    I går var det vägning. Och även min nya onsdagssyssla. Som är att hjälpa Coach Anna med medlemsregistrering och tillhörande kassaarbete. Därav min stress som jag skrev om i föregående inlägg. Att jag skulle hinna fram i tid. Jag kan direkt säga att jag inte klarade det. Vid halv fem klev jag ut från PP i Falun och klockan fem skulle jag, enligt plan vara på plats, i Gräv. Det går inte. Så är det bara. Och det gick inte. Men med andan i halsen och Fröken Svår på släptåg så tog jag slutligen plats vid kassan. Medarbetaren på fyra ben satt självklart tätt intill. Nyfiket spanande på medlemmarna. För…

  • LIFE

    Upp och ner, ner och upp…

    Det är många veckor sedan nu. Alltså många veckor sedan jag tog bilen och körde mot Gräv och coach Anna. Jag minns inte när det var sist. Så länge sedan är det. Antar att sista gången var någon vecka efter att jag blev utskriven från Hotell Gökboet. Jag vet att vikten just då gick i fel riktning och jag behövde vägledning. Vad jag inte visste då var att den uppgången, som jag hade där och då, bara var början. På endast 1,5 månad så skenade min vikt uppåt och landade någonstans vid +16 kg. Förstår ni hur mycket det är?! Tänk Er sexton stycken smörpaket som vardera väger ett kg.…

  • LIFE

    Att utmana sig själv.

    Jag öppnar min famn och välkomnar oktober månad. Det är en förändringens vind som omger mig. Jag känner det. Och jag är självklart livrädd. Förändringar är just nu, när jag är lite instabil, det mest läskiga som finns. För då tappar jag tryggheten som jag lyckats bygga upp. Den ruckas och jag måste lägga energi på att få tillbaka tilltron och på nytt få känna att jag är trygg. Inga konstigheter. Och jag vet att många med mig känner detsamma för dessa vindar. För det främmande. Samtidigt så är jag väldigt spänd av förväntan. Nyfiken. Känner aptit på framtiden. Men jag är också trött. Och jag är trött på att…

  • LIFE

    Gott och blandat minst sagt.

    I bland känner jag att jag måste drömma lite. Om att jag mår bra, trivs med mig själv och framförallt att jag kan se mig själv i spegeln utan att vilja kräkas. Att jag blir sams med min spegelbild. Slutar att vara så hård och motarbeta det kritiska ögat som hela tiden finner nya fel och brister. Kroppen är ju egentligen fantastisk. Något som min hjärna tyvärr glömmer bort alldeles för ofta. Jag har levt 32 år, jag står fortfarande upp, jag har burit min son och utan större krämpor fött honom till denna värld. Min kropp repade sig exemplariskt efteråt och det är något som jag borde ha i…

  • LIFE

    En dag efter…

    Jag har visst varit en aning dagvill. Missade helt att det var onsdag i går och därmed min vägdag. Aldrig hänt förut men nu blev det så och jag fick helt enkelt ta ett kliv upp på vågen i morse i stället. Veckan som har varit, matmässigt, har varit ren katastrof. På riktigt. Matlusten har inte funnits där och sen har jag stoppat i mig helt fel saker. Och så blir det i bland. Jag är inte mer än människa även om jag kan bli ofantligt trött på mig själv. Men det går hand i hand. Måendet och ätandet. När känslorna är ut och in då tappar jag lätt fokus…

  • LIFE

    Snasksugen.

    Jag är så sugen. På allt. Hela tiden. Lever just nu på att stilla sötsuget(glass är det jag vill ha!) med Kanelknäcke och njuter samtidigt av ett glas egengjord rabarbersaft. Med hopp om att det ska släppa. Suget alltså. Avskyr det verkligen. För när det kommer…så är det ett sådant starkt begär. Det övermannar mig. Och det skulle vara så enkelt att ge vika. Frossa. Svulla. Äta som om det inte fanns någon morgondag. Men någonstans måste jag påminna mig om att jag bara är i början av min resa. Att det är många kilon kvar innan jag är i mål. Och det är trots allt inte värt att ge…