• LIFE

    Att utmana sig själv.

    Jag öppnar min famn och välkomnar oktober månad. Det är en förändringens vind som omger mig. Jag känner det. Och jag är självklart livrädd. Förändringar är just nu, när jag är lite instabil, det mest läskiga som finns. För då tappar jag tryggheten som jag lyckats bygga upp. Den ruckas och jag måste lägga energi på att få tillbaka tilltron och på nytt få känna att jag är trygg. Inga konstigheter. Och jag vet att många med mig känner detsamma för dessa vindar. För det främmande. Samtidigt så är jag väldigt spänd av förväntan. Nyfiken. Känner aptit på framtiden. Men jag är också trött. Och jag är trött på att…

  • HEALTH

    Motion, ack så underskattat.

    Varit låg i dag. Vet inte riktigt varför. Men det hängde över mig. Eller det var snarare som att jag famlade runt i dimma. Orkade inget. Ville bara få vara i fred. Men då det var en omöjlighet så gjorde jag det mest nödvändiga på förmiddagen. Som att leka med min lille Buse. Jag, som promenerat 1 mil om dagen de senaste veckorna, ville inte ens ta en promenad. Trots att jag innerst inne visste att det skulle göra mig gott. Men det gick inte. Jag kunde inte förmå mig. Dock kom tidpunkten då lilleman skulle sova efter lunchen och jag fick ge mig. Efter en överläggning inombords så tog…

  • HEALTH

    No more grusväg.

    I dag har jag och Fröken Svår varit ute på promenad. Vi tog bilen till Nittsjö för att vandra leden som utgår därifrån. Fantastisk miljö på sina ställen och början av leden hade nog varit fantastisk om det inte vore för att några skyltar saknades och vi kom fel. Efter många om och men så lyckades jag att få in oss på rätt spår igen. Men med några onödig kilometer i benen. Jaja. Så tokigt det blev. Men jag hängde inte läpp utan knatade vidare. Medveten om att det var låååång väg kvar. Efter ett tag då var det helt ärligt så tråkigt att jag inte visste om jag skulle…

  • LIFE

    Veckans resultat. Bu eller bäää?

    Jag klev upp på vågen. Jag klev ner. Jag klev upp. Jag klev ner. Och upp en gång till. Ville se att siffrorna verkligen stämde. Efter tredje gången så började det gå upp för mig. Yes, yes, yes!!! En kanonvecka som jag verkligen ska vara nöjd med. -2,6 kg. Woop woop!! Wackawacka wauuuu wauuu!! Tack, detta var precis vad jag behövde. Få känna att det går åt rätt håll. För även om det är väldigt lång väg kvar till målet så närmar jag mig åtminstone att börja kunna använda jeans igen. Och det längtar jag efter. Så nu är det bara att kämpa vidare. Med mina promenader, maten och sömnen.…

  • LIFE

    Fredagspromenad.

    Jag hade en plan i dag. Att vandra i Rättvik tillsammans med Grynet. Avfärd tidigt då jag ville komma hem lagom till lunch. Ja, det var planen. Men det gick inte riktigt som planerat. Busen vaknade i går kväll, otröstlig. Sov sedan i vår säng, det lilla han sov vill säga. Och det var oroligt, snorigt och feberyra. Japp. I dag har Buse varit hemma med mig. Feber, ont i halsen, SNORIG och allmänt ur form. Loj. Inte den Aggelito vi är vana vid. Han har endast haft två önskemål i dag och det var att åka bil och åka vagn. Så därför packade jag in oss i bilen och…

  • MOI

    …finito…

    Efter ytterligare en natt med lite sömn, en långpromenad och samtal med PsykologPhilip är jag nu helt slut. Utmattad. Det finns inga ord. Så i stället bjuder jag på mina favoriter; Coldplay. Kan aldrig bli fel. Aldrig. A sky full of stars.

  • HEALTH

    Favorit i repris med bästa vännen.

    Vi körde en favorit i repris i dag. Jag och Grynet. Min bästa vän. Som alltid finns där, även om det vissa dagar är väldigt buttra miner. Men hon finns där. Och hon är bara den bästaste bästis jag kan ha -min skatt! Runt Alviken tillsammans. Kände mig piggare i benen. Som att de börjar vänja sig vid rörelse igen. Något som varit saknat under tiden av ofrivillig hotellvistelse och efterföljande oförmögenhet att fånga dagen. Och jag märker att vissa dagar så är det betydligt tyngre än andra att ge sig ut på promenaderna. Som om jag någon gång ångrat att jag gett mig ut. Knappast. Ändock kan det vara…

  • MOI

    Fantastiska, magnifika djur.

    I morse var jag uppe innan tuppen, redo för avfärd med cykeln klockan 07:00. Luften var frisk. Gräset var täckt av dagg. Det kändes att det skulle bli en vacker dag. Solen började vakna till borta i horisonten. Det var endast jag som var vaken. Inte en bil. Inte en människa. Inte ens ett djur syntes till. Mötte upp Ebba och vi trampade ut till Vargnäs för att släppa ut hästarna och mocka. Eller, ja, jag gjorde inte så mycket. Mer än att gå ut med en liten söt ponny, prata och mysa med den svarta lilla sötnosen, stallkatten Gösta. Efter att ha insupit lite stalldoft så trampade vi vidare…

  • HEALTH

    Alviken runt i dag.

    Dagens promenad; Alviken runt. Underbar miljö, fin led och med charmen att en liten del av leden ska en ro med eka för att komma över till Storön. Något som uppskattades mycket av både mig och Fröken Svår. Och som en bonus efter promenaden så blev jag bjuden på spontanglass av finaste Mia(tacka gudarna för att jag har veckobonus att ta av så att jag kan äta en glass med gott samvete). Gott var det!! Jajjemen! Ja och sedan kom min lilla solstråle och anslöt sig till oss. Nöjd med livet och överlycklig av att få leka lite i Riddarparken. Men nu ska det attacksovas, blev nämligen en spontandejt till…

  • MOI

    Tre timmar.

    Att sluta med medicinen var ingen höjdare. Åtminstone inte för sömnen. Det blev så påtagligt att den faktiskt har haft en positiv inverkan på sömnen genom att göra mig lite dåsig. Så där så att jag inte orkar hålla ögonen öppna… Men inte i går kväll. Då låg jag klarvaken. Vred och vände mig. Fram och tillbaka. Inget kändes bra. Tankarna cirkulerade. Om allt och inget. Gjorde misstaget att kolla på klockan 03:00 och kände mig så uppgiven. Jag vet vad sömbristen gör med mig. Mitt minne försämras omgående, talet blir osammanhängande, jag blir fladdrig och otålig. När mina sömnproblem är som värst, då lyser min bipolära diagnos igenom som…