INSIDE

När hjälpen saknas.

Lyssnar på musik. ”Det brinner i bröstet”. Precis så det känns. Och jag vet att trots att det brinner just nu så finns det en väg tillbaka till den jag en gång var. Eller till den jag vill vara. Det vet jag. Innerst inne vet jag. Ja det gör jag.  Det enda jag måste komma på är hur jag ska ta mig dit. Hur jag ska göra för att lyckas släcka den stora elden som för tillfället härjar fritt inombords och orsakar stor förödelse. För det är ju faktiskt så att jag måste bara komma på rätt bana i livet igen och när jag gör det så vet jag att det kommer att bli bättre. Sakta men säkert.

2015-05-26 09.24.54För det är vad jag vill. Komma tillbaka till livet. Vara fylld av levnadsglädje i stället för att ägna alltför mycket tanke åt hur jag lämpligast lämnar jordelivet utan att skada mina kära. Något som verkar vara stört omöjligt. Så under tiden som jag balanserar på en tunn lina högt upp i luften, med en eld inombords, utan skyddsnät så hoppas jag att jag snart, väldigt snart kommer att få hjälp. Jag har själv valt att på senare tid vara en osynlig människa för att jag inte vill att folk ska se mig. Sanningen just här och just nu. Att de ska se en trött och ledsen liten grå mus. Men när jag nu ber om hjälp, då vill jag verkligen bli sedd. Och trodd. För nu är det illa. Och det finns just nu bara svart eller vitt för mig. Fortsätta eller avsluta. Frågan är bara hur länge man ska behöva vänta på att bli sedd. Eller blir man kanske inte det förrän det är försent? Kan det verkligen vara så illa?

Nu ska jag inte analysera mer. Framförallt inte vården. För den begriper jag mig inte på men jag hoppas att det tror på mig och ger mig en hjälpande hand och en möjlighet att komma tillbaka till livet snart.

Väldigt snart.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.