MOI

När man önskar sig luft under vingarna.

Utanför mitt fönster strålar solen och det är varmare än på länge. Så där varmt att man inte vill röra sig alltför mycket eller häftigt då det tenderar till att svetten rinner längs ryggen. Känns sådär att sitta på ett kontor med lökringar under armarna så jag startade dagen med en promenad till jobbet i tron om att det inte hunnit bli så varmt ännu. Tji fick jag. Om jag skulle haft den turen antar jag att min promenad skulle startat runt 6-tiden i morse. Inte så aktuellt då jag var ganska precis nyvaken den tidpunkten. Men men. Svetten rann och jag travade på, inget att välja på och det gick faktiskt rätt så bra. Vi kom fram, jag har arbetat lite och August har röjt runt. Som en helt vanlig onsdag ser ut för vår del. 
Men just nu sover busen till suset av vår luftkonditionering. 
 Onsdag ja. 
Det betyder som ni vet vid det här laget- vägning. 
Nervositeten är närvarande och jag hoppas verkligen att alla mina promenader ska ge gott resultat. Jag känner att jag behöver det, kanske lite extra just nu, som en kick i baken. För det är ju så. När livet är lite tuffare än vanligt då behöver man de där vindarna som ger luft under vingarna.
Så jag håller mina tummar så hårt jag kan för att det ska gå vägen och att jag har tappat -10kg sedan starten. Det vore så skönt att kunna uttala det, jag har tappat 10kg. 
Men jag ska inte gå händelserna i förväg. 
Jag ska hoppas och be till någon högre makt att det går vägen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.