MOI

En lördagskvällssvammel.

Klockan är efter 22, lördag kväll, ensam hemma. 
Eller det var inte hela sanningen, lilleman sover och djuren är så klart på plats. Men kärleken är ute på lokala haket och äter med vänner från annan ort som varit upp på hockey i dag. För det är precis vad vi sysslat med i dag. Varit på hockey. Det var min tur att arbeta lite i montern som vi på Superstars bemannar vid varje match. Alltid trevligt att träffa människor och snacka lite skit. Sånt som det inte blir så mycket av när man enbart skiftar mellan kontoret och hemmet. Det är nästan så att man glömmer av hur det är att vara social. Haha. Tragiskt det låter. Men ett uns av sanning finns det trots allt i det konstaterandet. Krasst. Ohh ja. Men mest humor.
Tror jag måste försöka ta mig ut lite mer. 
Se människor. Vara bland människor. Prata med människor. 
Vill inte bli en bortglömd bybo som ser människor två gånger om året och blir skygg när det närmar sig främlingar. Haha. Men än är det långt dit. 
Tror jag. 
Kanske.
Vem vet.
älskade lille skrutt
Innan vi for på hockey så gjorde vi ett tappert försök att vara ute och leka i snön men liten mr. Envis skulle prompt vara ute och promenera på glansisen i stället, vilket såklart resulterade i att han föll både en, två och tio gånger. Till slut gav jag upp och drog med honom in till farmor och farfar för lite stoj och lek. Alltid roligare att leka, hrrm stöka till det, på stora ytor. Ju större ytor desto bättre. Så det var vad han gjorde. Farmors pussel, memory, kortspel och annat löst hamnade utspritt på köksgolvet i en enda salig röra. Wiiiee, vad roligt vad det var. Allra helst för mamman som fick ta reda på allt och sortera rätt pusselbit till rätt kartong. Piuhhh…det tog sin lilla tid kan jag lova.
Konstaterade att om jag ska orka hänga med i lillemans tempo, som höjs mer för var dag som går, så måste jag styra upp träningen. Jag har alldeles för låg energi nivå och känner att alltför mycket är drygt och tungt om dagarna. Så nu ska jag skärpa mig och i morgon har jag planerat in en långpromenad. Det gör gott för min trasiga själ och min otränade kropp. Två flugor i en smäll, ja tackar! Sedan kanske inte promenaderna räcker till men det är bättre än inget. 
Visst är det så.
Så nu har jag svamlat klart här i min ”ensamhet” och antar att det är lika bäst att krypa i säng. Det verkar inte som att den där kärleken som är ute på middag behöver skjuts hem så då ger jag upp nu. Men som alltid kan jag sätta pengar på att när jag borstat tänderna och tvättat av sminket…då ja då kommer han att ringa och be mig hämta honom. 
Det slår aldrig fel. 
Och jag får garanterat rätt i kväll igen.
Sov sött alla fina där ute.
Ps. Det blev vinst i dag, heja LIF!!! Ds.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.